Oliver & Company - Why should I worry
Efter all ledsamhet så behöver jag bli lite glad, och inspirerad av Pat så snokade jag upp låten nedan. Enjoy.
When you're gone
Jag fick nyss ett till mail från Hailie, Ricky och Addie's nya familj. De mår bra och trivs, och självklart är jag jätteglad över att bli uppdaterad. Men... jag saknar dem verkligen så det gör ont. Det känns som om något fattas, eller en bit av mitt hjärta trillat ut.
När jag köpte Hailie och Ricky - och Addie kom ett par veckor senare - så förväntade jag mig aldrig att jag skulle fästa mig vid dem, eftersom mina tre senaste råttor var mer av en lättnad att bli av med eftersom de var så vilda och aggressiva. Hur hemskt det än låter så såg jag det här med att skaffa råttor igen under sommarmånaderna som en kul grej, något som skulle hålla till Augusti och sedan skulle jag move on med mitt liv och inte tänka mer på det. Men speciellt Addie traskade rätt in i mitt hjärta, med sina sura miner, fäktande tassar och hårgosande, och innan jag visste ordet av så var de nästan som en del av mig. Jag vet att de inte hade det speciellt bra, så mycket ensamma som de blev när jag jobbade, men det gör inte saknaden mindre.
Jag har aldrig behövt ge upp något eller någon jag tyckt så mycket om förut. Det är en väldigt, väldigt konstig cocktail-känsla av smärta, saknad och tacksamhet till Lena och hennes familj som erbjudit mina underbara älsklingar ett bra hem. Vad som känns svårast är att veta att jag troligtvis aldrig mer kommer se dem.
Jag älskar er, sötnosar. Men ni har det bättre hos de underbara människorna ni är hos nu.
Jockey's Diet Leads To Eating Disorder
Jag googlade runt lite efter lämpliga dieter för blivande jockeys som vill tappa vikt på ett hälsosamt sätt. Det första som kom upp var artikeln nedan. Det är verkligen hemskt att man ska behöva skada sig själv bara för att leva sin dröm.
"A team of scientists from Brunel University in London examined jockeys' diets and weight loss methods before races and its affect on their mental health.
Jockeys need to maintain light weight during the race periods and they use various methods to loose weight, such as saunas, fasting, and dieting. Standard minimum rate for a rider and a saddle together is 110lb and the maximum is 140lb. This means that both minimums are lower than average standard for an adult man: minimum rate is 80lb lower and the maximum rate is 50lb lower.
Study examined 41 adult jockeys of average ages 31 and found that they had mood disorders, such as anxiety, anger, and depression during preparing to race period and fasting. 6 of them were suffering from eating disorders.
The study also found that flat jockeys are dieting more and need lighter weight than the others. Since 1979 the average weight for flat jockeys increased by 6%, meanwhile the average age for apprentice jockeys was increased by 37%.
The study says: "Researchers have reported that jockeys suffer constant dehydration, inadequate body fat and bone density, and an increased risk of osteoporosis. According to the researchers, jockeys should be given more psychological support as they try to reach lower and lower weights. Governing bodies must continue to explore the possibility of increasing the minimum riding weight."
Stuffed animal Mania
Det spelar ingen roll hur gammal jag blir, jag älskar fortfarande gosedjur - och även om jag inte har hela sängen full som när jag var liten så är alla sparade i massor av svarta säckar. Jag köpte till och med ett gosedjur för några dagar sen, en grå ren på Pressbyrån. Dagen efter fick jag syn på två jättesöta terrier-gosedjur (på samma pressbyrå), så idag kom jag hem med dem också.
Jag funderar dock på att ge terrierna till mina systerdöttrar Alva och Amanda när de, Kate, och Tommy kommer på besök i början av augusti. Vad tycker ni?
Jag döpte Terrierna till Rocky (vita) och Zorro (gråa) eftersom de namnen stod på prislappen i deras öron, och de såg ut att passa dem riktigt bra. Renen är dock fortfarande namnlös, och hur mycket jag än tänkt kan jag inte komma på något passande. Har ni några ideér?
One of those days II
Idag drar mot sitt slut, och trots att jag oftast försöker uppskatta varje unik dag så vill jag inget hellre än att lägga mig och sova just nu. Bortsett från att jag är trött på ett sånt där bedövat sätt så har jag jätteont i ryggen (Jag får nästan lite reumatisk värk när jag suttit/stått still mycket), och efter att ha jobbat i glasskiosken idag igen så kan jag inte förstå hur jag kunde föredra att vara där framför Handlar'n.
Lokalen som glasskiosken är i luktar i brist på bättre ord grymt mycket mögel/blött trä, och det finns varken varmvatten eller ordentliga lampor. Kylan i glassdiskarna är jätteojämn, så ena dagen är glassen så hård att den trillar i bitar när man ska skopa upp den, och nästa gliden skeden genom som om det vore smält smör. Allting blir jättefort kladdigt och äckligt också, och när det kommer sådär sinnessjukt mycket kunder (som det brukar göra så fort solen tittar fram) så stiger värmen till närmare trettiofem grader inomhus. Så kladd, stress, mögellukt, isärtrillande glass, rinnig mjukglass, kaffepulver över hela golvet, otrevliga kunder och skrikande småbarn.... Fy fan, rent utsagt.
Idag hade jag också en sån fruktansvärt otrevlig kund. Det hade varit lugnt hela morgonen eftersom Marstrand låg inbäddat i ett regn-och molntäcke, så när jag skulle äta lunch fick jag lov att "stänga" kiosken, eftersom de tjejer som vanligtvis byter av under lunch från Handlar'n "inte kunde avvaras". Så jag stängde dörren (som självklart inte går att låsa), började äta - och rätt som det är rycker en fet, surmulen gubbe upp dörren och klampar in med två tanter i släptåg. När jag säger "ursäkta, men det är faktiskt lunchstängt" så blängde han skitsurt på mig och fräste "Vad fan, ska man inte få köpa lite glass eller?". Jag skulle ha slängt ut jäveln där och då, om det inte hade varit för att tanterna såg så rara och snälla ut. De beställde i alla fall, men kunde tydligen inte svenska och pekade på olika glassorter hela tiden, och när jag frågade för säkerhets skull "Ja, men är det romrussin du vill ha?" Så lade gubben näsan i blöt och gav elaka kommentarer om att jag tydligen hörde dåligt och var inkompetent.
När den första tanten fått sin glass så frågade gubben plötsligt "Har ni olika märken på glassen eller? För ni har ju en glassbox från Triumf och en annan från Diplom-is?"
"Glassboxarna är ganska gamla, så det kan hända att ägaren har haft både Triumf och Diplom-is genom åren" svarade jag, "men i år kommer all våran glass från Diplom-is".
"Jaha ja, så ni kör med falsk marknadsföring då", grumlade han, och jag blev så in i helvetes förbannad. Såhär i efterhand önskar jag verkligen att jag hivat ut åtminstone gubben, men istället sade jag helt iskallt hur mycket summan blev och drämde nästan tillbaka växeln i handen på honom. De två damerna tackade, men gubben stövlade självklart bara ut och lämnade efter sig en flod av vatten på golvet. Självklart stängde han inte dörren heller, trots att den varit stängd innan han kom in och det var världens busväder ute. JAG HATAR SÅDANA JÄVLA MÄNNISKOR!
Jag var irriterad nästan hela tiden fram tills att jag blev avlöst vid tre, och då fick jag ändå vänta femtio minuter innan bussen gick hem tio i fyra. Det är verkligen jättekorkat, bussarna går tio i varje heltimme, men för att hinna med den så måste man på färjan som går halv - och jag får inte gå en halvtimme tidigare från jobbet (för att inte nämna att man är ensam i kiosken, så då skulle man få stänga tills avbytaren dyker upp). Istället får man vänta i nästan en timme på 312-bussen, och sen ytterliggare en halvtimme på Nils Ericson Terminalen innan min buss går hem. Så om jag åker buss både till jobbet och hem så pendlar jag fyra timmar varje dag. Tack gode gud så brukar Ulla hämta mig efter att jag slutat, men idag hade de lovat att åka och hälsa på bekanta, så jag fick ta mig hem kollektivt. Västtrafik står också på min bad side idag. De planerar sjukt dåligt, verkligen, både vad gäller busstider och folkmängd.
Sista grejen jag ska klaga över är de skitungar som sitter med sina mobiler på bussen och spelar massa jävla musik högt. ALLA VILL INTE BLI TVINGADE ATT LYSSNA PÅ ER JÄVLA HIPHOPSKIT, RÖVUNGAR. DET FINNS FÖR FAN NÅT SOM HETER HÖRLURAR OCH HÖRSNÄCKOR!
nej, jag ska lägga på någon LP och försöka drifta av lite, och se till att glömma den här dagen.
//Cadie
Jag kan, jag med
*mami kommer ut från badrummet*
Stefan: Äntligen! Det var på randen att jag kissade på mig!
Jag: Vi har ett handfat, Stefan.
*tystnad*
Mami: Men fy, vad äcklig du är!
LP owns my heart
(självklart så kommer jag på massor av grejer att berätta om i efterhand). Igår var Hanna och jag på musikbörsen tillsammans efter att flickorna åkt. Påväg dit så hade jag enorma fjärilar i magen och var jättenervös, för jag var helt inställd på att köpa min drömgitarr - Gibson Les Paul studio. Samtidigt hade jag en liten, naggande känsla som sade att jag behövde pengarna till annat, så mitt något dåliga samvete och sinnessjuka begär efter den här gitarren fick mig att snubbla fram till affären. Hanna, som varit helt ifrån sig för att jag ville spendera så oerhört mycket pengar på en gitarr (En Les Paul kostar ungefär från 11.000 kr och uppåt), switchade helt roll när vi kom in och gick runt och petade på allting, medan jag for bredvid som en yrvaken höna och väste åt henne att vara försiktig så ingenting ramlade (förlåt Hanna, men du gjorde mig verkligen nervös!) Efter att ha spanat runt lite utan att hitta gitarren så fick Hanna mig att gå fram och fråga efter den, ännu något som kändes jätteobehagligt, eftersom jag spelar så fruktansvärt dåligt och känner mig jävligt out of place i alla musikaffärer. När jag väl kom upp till disken så verkade det som att båda killarna som jobbade i affären var upptagen med samma kund, men sen tittade den ena av dem på mig och jag frågade lite osäkert "Uhm... är du ledig?". Han flinade och svarade "tja, just nu jobbar jag", och då lättade stämningen lite för mig. Efter en något förvirrad beskrivning så fattade killen vilken gitarr jag letade efter, och medan han gick och slog upp den i databasen så stod Hanna och jag och pillade på lite plektrum. Det visade sig att just den färgen jag ville ha inte fanns inne, men han sade att "du kan ju prova den svarta som står framställd, det är ju samma ljud i dem". Lätt panikslagen skakade jag på huvudet och mumlade "Nej, nej, jag vill inte provspela, bara kolla hur den såg ut på riktigt". "Okej", svarade han lite undrande, innan vi tackade och jag pep iväg med Hanna efter mig fortare än kvickt. Väl ute från musikbörsen så filosoferade vi över det här med gitarrköpet påväg upp till centralstationen, och jag kom till sist fram till att det kändes ganska bra att inte ha köpt något. Som Hanna pekade ut, jag har ju en fin, ny akustisk som jag älskar, och jag kommer ju knappast ha tid att spela elgitarr under de månader jag är på BRS. Skulle det vara så att jag har mycket "dötid" (vilket är ganska tveksamt) när jag börjar jobba sen så kan jag ju köpa en gitarr i England istället och slippa problemet med flygfrakt. Ibland är Hanna väldigt, väldigt smart.
Det slutade med att vi smet in på CD-centralen som ligger på centralstation och jag lade tre hundralappar på några LP-skivor. Det kändes grymt bra, för jag har ju drömt om att starta en "samling" hur länge som helst, och dessa skivor blir ju grunden, på något sätt.
Segt, segt, segt
Det första jag tänkte idag när jag vaknade (typ en halvtimme före klockan ringde, typiskt!) var "fan, jag måste ge bebbarna mat". Sen kom jag på att de hade åkt och blev grymt nedstämd. Jag vet att de har fått det bästa hem tre råttor kan få, men det gör inte direkt saknaden mindre.
Jag jobbade i alla fall idag, som vanligt, men hade av någon skum anledning blivit placerad i glasskiosken. Nu när jag har vant mig vid att vara på handlar'n så tycker jag verkligen det är urtrist i kiosken; för det första luktar det typ mögel i hela lokalen, för det andra finns det inget utom godis att äta, för det tredje så är man själv hela tiden så man kan inte ens gå på toa eftersom det alltid PRECIS DÅ kommer en kund, för det fjärde så är ena glassboxen mongo så glassen är så fryst att man inte ens får ner glassleven i den, och för det femte så blir man så kladdig och äcklig av att stå och gegga med såser och rån att man känner sig som en vandrande paket med härsken mjölk. Jag får flipp på alla jävla kunder också, jag önskar att jag bara kunde hiva ut de förbannade människorna genom dörren. Fuck affärens pengar, de kan klara sig utan.
Som tur var behövde jag inte utstå den hemska mobben speciellt länge, eftersom jag blev avlöst av Elin (asgo brud som jobbar i kiosken också, stackarn!) klockan tre. När min klocka visade på fem i tre så drog jag med så mycket klubbor som möjligt i fickorna, och kom ner till hamnen lagom för att se färjan svänga ut. Det var orkanvindar därute också, så det var riktigt omysigt att sitta och hacka tänder i en kvart tills färjej*veln gick nästa gång. Väl på andra sidan så mötte jag upp mormor, och köpte någon konstig mat som visade sig vara kyckling nuggets och pommes frites. Så det satt jag och tuggade på fram till vävra, där det där cafeét jag berättat om ligger, och som mormor numera alltid vill stanna vid. Så hon svände in där, och vi tog en fika (jag är så stolt över att jag bara drack te och dissade både kaffe och kakor) och jag passade på at dregla lite över alla fina koppar, tekannor och fat som de drejat och ställt ut till försäljning. Jag funderade på att lägga pengar på koppar och fat till min framtida lägenhet, men kom sen fram till att 170 kr per kopp var lite väl dyrt för mig, så jag får nog fortsätta vara Ikea-barn.
Vi kom hem för kanske en timme sen, och under den tiden har jag bara gjort massor av tråkiga saker som att slänga tvätt i maskinen, fetta in mina skinnjackor och röja lite i mitt rum. Jag tänkte jag ska lägga upp lite bilder från medeltidsdagarna, men vi får väl se hur sammarbetsvillig datorn är.
Time to say goodbye
Idag åkte mina älskade flickor. Jag har inte skrivit något här på ett par dagar, och idag är all ork borta. Så fort jag inte har något att göra börjar jag gråta.
Älskar er raringar, hoppas ni får det underbart.
My future dog
Innan jag går och lägger mig så måste jag lägga upp en bild på min framtida hundras. Jag är fortfarande APBT och Doberman trogen, men jag har verkligen fallen head over heels för långhåriga weimaraners. Att de ofta benämns "spökhundar" ger mig verkligen rysningar.
The guitars of my dreams
Just nu dreglar jag big time över två gitarrer, som jag ber till gud att få äga någon gång i framtiden:
<3 Cadie
Gibson Les Paul studio Wine Red
Jag vet inte hur länge jag drömt om att äga en sådan här gitarr - och min första kanonförälskelse var Les Paul studio Gothic Black. Nu har dock denna babyn tillverkats, och jag känner mig som en knarkare utan heroin. GIVE IT TO ME.
Cort EVL A6
Allvarligt, har ni sett något vackrare? En dröm att beskåda, en dröm att spela. Ibland måste man inte betala en miljon för att hitta sin absoluta soulmate. Jag är väl galen, men från och med ikväll är en av dessa påväg hem till mig. Go postorder!
A word of advice - Om någon av er läsare vandrar in på musikbörsen och köper den sista av någon av ovan nämnda, I shall hunt you down. And I'm not kidding.Cort EVL A6
Allvarligt, har ni sett något vackrare? En dröm att beskåda, en dröm att spela. Ibland måste man inte betala en miljon för att hitta sin absoluta soulmate. Jag är väl galen, men från och med ikväll är en av dessa påväg hem till mig. Go postorder!
<3 Cadie
It's not my fault! It's in my DNA!
Trots att jag inte fick hämtat mina grejor från Nelly idag (the flower shop was closed, remember?), så släpade jag hem denna stora låda från Brandos.se (Seriöst, jag ÄR inte en sån enorm shopaholic som jag framstår som - det var bara väääldigt länge sen jag köpte nåt)... Detta paketet innehöll bara en överasskning, vilket måste ses som en framgång.
I lådan hittade jag:
1 par vita converse all star (Jag har gett mig den på att samla ALLA färger)
1 par Replay Baylee - himmel vilken fin kvaliteé på de raringarna! Fast... lådan var jäkligt fin också ;)
1 par pumps från rocketdog - Det här var överraskningen jag pratade om. När man ser skorna på hemsidan så ser man helt tydligt att de har vit "bakgrund", men skorna som jag fick var typ blågråa. Okej, de var ju snygga ändå, men jag hade verkligen ställt in mig på att få vita. Jag ska fasen skriva till Brandos och fråga vad de håller på med, även om jag tänker behålla dem. Eftersom storlek 38 var slut så beställde jag dem i 39, och lyckligtvis nog så passade de.
1 par mellanlånga UGGS i färgen Chestnut - Äntligen slipper jag frysa om tassarna i vinter! Övervägde allvarligt att köpa svarta, men kände sen att det blev lite väl deprimerande, så jag är glad jag tog chestnuten.
Fun fact - Lådorna var nästan finare än skorna. Snacka om effektiv marknadsföring!
Shoes from Skotrend.se
Det "andra" paketet som anlände/hämtades ut igår var det innehållandes skor från skotrend.se. Skorna (som min mormor Ulla av alla människor älskade!) är inte riktigt min stil, men jag får väl ha de vita när mamma och Stefan gifter sig, eller nåt... Believe me, it's gonna happen one of these days!
Musikbörsen & Jag
Jag fick som sagt två stora paket från musikbörsen här om dagen (som tur var slapp jag släpa hem dem själv, eftersom Ulla hämtat mig från jobbet och vi stannade till vid posten på vägen), och de innehöll en superfin mikrofon, modell ADK51 (till min stora förvåning följde det med upphäng till den också) och ett mickställ. Om ni bara visste hur glad jag är över de här grejerna - det är så mycket roligare att spela om man kan spela in och lyssna på hur man låter, och nu kommer det låta jättebra! (ljudkvaliteén alltså, inte mitt spelande). Vilken låt tycker ni jag ska inviga prylarna med? Personligen är jag lite sugen på "It's been a while" - Staind.
Jockeys in 5 min!
Ni missar väl inte Jockeys som börjar på Animal Planet om fem minuter? Bästa reality-serien någonsin!
48 hours to live
So... Here's the insanely long blogg-inlägg I warned u people about.
Igår jobbade jag morgon i Handlar'n, och som jag gnällt om förut så måste jag gå upp halv fem för att hinna till passet som börjar 08:00. Jag kommer inte ihåg några direkta detaljer, men problemet med att gå upp så tidigt på morgonen är A) att min dygnsrytm är helt mongo tack vare att jag är en sån jäkla nattuggla, och även om jag lägger mig åtta på kvällen så somnar jag inte förrän tolv (i bästa fall; vanligtvis får jag migrän), och b) jag är så omänsklig på morgonen att jag går runt som ett soptunnelock och tappar saker, blir anfallen av flaskor i badrummet, bränd av mikron och svulten av kylskåpet. Av någon underlig anledning brukar mina ögon klia jättemycket också, så jag brukar inte ens kunna läsa GP som någon i familjen alltid snor från mormor och morfar. Självklart är jag också en sån där känslig person; det räcker att jag får sova för lite i två dagar för att jag ska vara helt färdig och inte klara av någonting. Bara igår så trillade jag av kassa-stolen och fick panta över 7000 kr för att jag tryckte fel på kassa-apparaten. När folk ville ta ut kontant så gav jag dem varje gång bara deras kvitton, sen när de stod kvar och stirrade på mig så blev jag jätteirriterad och tänkte "Vad fan glor du på, din jävla kossa?" innan de försynt pekade ut att de inte fått några pengar.
Efter jobbet igår (tack gode gud att jag slutade klockan två!) så hämtade mormor mig (hon är helt underbar, kör hela vägen ut till Marstrand för att jag ska få köra hem). En mer... normal person skulle nog tvekat lite innan hon lät sitt vindögda, halvt hysteriska barnbarn övningsköra i 70 när barnbarnet ifråga knappt kunde prata utan att tappa tråden och sprang in i bildörren. Men inte min mormor inte. Förvånansvärt gick det grymt bra, fast det var bra skönt att stanna halvvägs och fika.
Åh, på tal om fika! I... förrgår måste det ha varit så fick Ulla en snilleblixt och sa åt mig att svänga in vid något som hette Vävra keramikverkstad och kafé. Jag har sett byggnaden tidigare (Det är typ ett vanligt boningshus med en låg ladugård bredvid som tydligen är omgjord till verkstad - det har verkat halvtaskigt och skumt iaf när man åkt förbi), men tyckt det verkat jättekonstigt och föreställt mig någon halvblind gubbe med snuständer som står och häller upp spetsat kaffe för 70 kronor kantstötta muggen. Men till min förvåning var det verkligen jättefint - Halva "insidan" var en butik där de ställt upp alla vackra muggar, tallrikar och prydnadssaker de drejat (jag blev helt kär i en blåglaserad tekanna med små hjärtan på, fast den kostade 600...), och på andra sidan fanns en riktig kakdisk och kassa som delade av kafeét från drejverkstaden. Kaffet var underbart gott och kakorna inte heller speciellt dumma, så Ulla och jag stannade där både igår och i förrgår. Om ni någonsin är påväg till eller från marstrand, så sväng in där!
Så - Igår wastade vi ett par timmar på kafeét, eftersom jag skulle träffa tjejerna från nian klockan fem i stan och tyckte det kändes ganska onödigt att åka hem emellan. Prick fem släppte Ulla av mig på centralstation, och några minuter senare träffade jag först Hannah (hon är alltid så jäkla GLAD! Hur lyckas hon?) och sen Sandra och Sussi. Herregud, de har verkligen blivit vuxna nu, och även om de är sig lika till sättet så såg de så stora ut. Jag tänkte lite diskret på mig själv, och jämfört med dem så verkade mina trasiga jeans, sönderslitna skor, nerklottrade armar och trassliga hår som något taget ur The Ring. Till mitt försvar så tror jag inte någon orkar sminka sig eller lägga tid på kläder halv fem på morgonen (inte för att jag gör det annars heller), men ändå, snacka om att vi var en något omaka grupp som styrde stegen mot Café Vanilj - som för upplysnings skull typ är vårat stammiscafé när vi någon gång ses. Det blev massor av prat (eller, jag satt mest och lyssnade), och efter ett tag dök också Sarah upp. Allt mellan himmel och jord kom upp, och under kvällen bestämde Hanna och lag dels att vi skulle gå på medeltidsdagarna i kungälv imorgon, och dels att hon skulle flytta in med mig i England när jag fått mitt boende. Det sistnämnda gjorde mig så sinnessjukt glad att jag NÄSTAN log, men tröttheten tog överhanden igen och jag nöjde mig med att klappa lite i händerna.
Jag stannade till halv åtta ungefär, sen kände jag att det var dags att gå hem. Efter att ha klivit av bussen hemma så hämtade jag ett paket på lilla affären innehållandes två par skor från skotrend.se. När jag väl öppnat paketet så vart jag dock grymt förvirrad, för jag var helt säker på att jag beställt fyra par skor, men paketet innehöll bara två skokartonger. Efter att ha lusläst min egen mail så har jag dock nu kommit fram till att jag nog bara tänkte att jag skulle beställa de andra två paren, men aldrig kom mig för att göra det. Suck, mitt minne ibland...
Så grydde idag-dagen, och thanks to att min jobb-kompis Louise var en ängel och tog morgonpasset för mig idag så kunde jag sova ända till sju och börja klockan elva istället. Men det märks att jag jobbat mycket den senaste tiden, för så långsamt som tiden gick idag (och så många fel som jag gjorde) har den aldrig gjort förut. Jag var till exempel helt säker på att jag suttit i kassan i säkert två timmar, men när jag tittade på klockan så hade jag börjat för en halvtimme sen. Jobbigt nog så var det också fullt med folk i butiken hela dagen - och jag får verkligen panik på dem. Det är som att de känner att man är helt färdig och bara ska jävlas med en! Så fort jag fått en lång klump-kö ur vägen och ut genom dörren så drällde det in typ tjugo pers till, och de står och petar på allt, ställer tillbaka saker på fel ställen och när de sen väl kommer fram till kassan så langar de upp sina enorma vandringsryggsäckar på bandet och måste gräva ÄNDA NER I BOTTEN för att få upp sina plånböcker. Ofta att man inte tar upp dem innan liksom, när man ser hur sjukt lång kö det är! Sen försöker ju alla betala med danska kronor, och det är så lagom roligt att hela tiden sitta "nej, nu är det en dansk krona igen), speciellt som de helt plötsligt tjattrar iväg på danska och man fattar ingenting.
Det enda som var bra med idag var att jag såg schemat för nästa vecka, och jag har fått ledigt de dagar jag ville. Ett annat plus är att jag ska jobba i glasscafeét tisdag & onsdag (så nu vet mina kompisar vart de ska gå om de vill ha gratis glass de dagarna), och det är lite roligare. Har jag tur regnar det också, så då får jag inga kunder :D
Som avslut kan jag berätta att jag fått sjukt mycket paket med posten de senaste dagarna. I förrgår kom ett grönt, inplastat monster i brevlådan från Norge, och när jag öppnade det så innehöll det massor av gosiga sovkuber och hängmattor till råttorna. Efter mycket funderade kom jag ihåg att jag beställt prylarna från en norsk sida som heter Petpile.dk för cirka en månad sen, och förskottsbetalat till och med. Där ser man!
Jag fick också ett mess under gårdagen att jag skulle hämta ut varor från musikbörsen (återigen hade jag ett väldigt blont ögonblick), som turned out to be ett mikrofonställ, en ADK 51-mikrofon samt upphäng. Höjdpunkten på veckan verkligen. Alla mina past recordings av mitt gitarrspelande och sång har mest låtit som om en hund ylar i smärta akompanjerad av smällande soptunnor, men nu kommer det äntligen att låta någorlunda som musik.
Sista "paketet" jag kan komma ihåg att jag ska hämta ut fick jag sms-avisering om idag, men när jag kom ner till torget så hade blomaffären (som även då är postombud) stängt. Jag blev så himla frustrerad, speciellt som det är meningen att de ska ha öppet till sju, och när jag dök upp var klockan knappt tjugo över sex. Faaaan! Eftersom jag jobbar stenhårt både imorgon och övermorgon så kan jag ju knappast ta mig ner i tid heller. Ulla föreslog att jag skulle ge henne pinkod och mitt leg så kunde hon gå ner och hämta paketet, men i ärlighetens namn tror jag inte jag vill att hon ska se vad jag köpt, för det blir alltid så himla mycket tjafs. There's something I'm not gonna miss when living on my own - att ALLA lägger sig i din ekonomi.
Ovan är i alla fall i korta drag vad som hänt mig de senaste fyrtioåtta timmarna. Jag har massor av bilder att lägga upp också, men vi får se ifall de kommer upp ikväll, imorgon eller efter helgen. Jag bloggar nämligen på Chuck nu, och som ni vet har han definitivt ett eget liv.
So long, rockers,
<3 Cadie
Igår jobbade jag morgon i Handlar'n, och som jag gnällt om förut så måste jag gå upp halv fem för att hinna till passet som börjar 08:00. Jag kommer inte ihåg några direkta detaljer, men problemet med att gå upp så tidigt på morgonen är A) att min dygnsrytm är helt mongo tack vare att jag är en sån jäkla nattuggla, och även om jag lägger mig åtta på kvällen så somnar jag inte förrän tolv (i bästa fall; vanligtvis får jag migrän), och b) jag är så omänsklig på morgonen att jag går runt som ett soptunnelock och tappar saker, blir anfallen av flaskor i badrummet, bränd av mikron och svulten av kylskåpet. Av någon underlig anledning brukar mina ögon klia jättemycket också, så jag brukar inte ens kunna läsa GP som någon i familjen alltid snor från mormor och morfar. Självklart är jag också en sån där känslig person; det räcker att jag får sova för lite i två dagar för att jag ska vara helt färdig och inte klara av någonting. Bara igår så trillade jag av kassa-stolen och fick panta över 7000 kr för att jag tryckte fel på kassa-apparaten. När folk ville ta ut kontant så gav jag dem varje gång bara deras kvitton, sen när de stod kvar och stirrade på mig så blev jag jätteirriterad och tänkte "Vad fan glor du på, din jävla kossa?" innan de försynt pekade ut att de inte fått några pengar.
Efter jobbet igår (tack gode gud att jag slutade klockan två!) så hämtade mormor mig (hon är helt underbar, kör hela vägen ut till Marstrand för att jag ska få köra hem). En mer... normal person skulle nog tvekat lite innan hon lät sitt vindögda, halvt hysteriska barnbarn övningsköra i 70 när barnbarnet ifråga knappt kunde prata utan att tappa tråden och sprang in i bildörren. Men inte min mormor inte. Förvånansvärt gick det grymt bra, fast det var bra skönt att stanna halvvägs och fika.
Åh, på tal om fika! I... förrgår måste det ha varit så fick Ulla en snilleblixt och sa åt mig att svänga in vid något som hette Vävra keramikverkstad och kafé. Jag har sett byggnaden tidigare (Det är typ ett vanligt boningshus med en låg ladugård bredvid som tydligen är omgjord till verkstad - det har verkat halvtaskigt och skumt iaf när man åkt förbi), men tyckt det verkat jättekonstigt och föreställt mig någon halvblind gubbe med snuständer som står och häller upp spetsat kaffe för 70 kronor kantstötta muggen. Men till min förvåning var det verkligen jättefint - Halva "insidan" var en butik där de ställt upp alla vackra muggar, tallrikar och prydnadssaker de drejat (jag blev helt kär i en blåglaserad tekanna med små hjärtan på, fast den kostade 600...), och på andra sidan fanns en riktig kakdisk och kassa som delade av kafeét från drejverkstaden. Kaffet var underbart gott och kakorna inte heller speciellt dumma, så Ulla och jag stannade där både igår och i förrgår. Om ni någonsin är påväg till eller från marstrand, så sväng in där!
Så - Igår wastade vi ett par timmar på kafeét, eftersom jag skulle träffa tjejerna från nian klockan fem i stan och tyckte det kändes ganska onödigt att åka hem emellan. Prick fem släppte Ulla av mig på centralstation, och några minuter senare träffade jag först Hannah (hon är alltid så jäkla GLAD! Hur lyckas hon?) och sen Sandra och Sussi. Herregud, de har verkligen blivit vuxna nu, och även om de är sig lika till sättet så såg de så stora ut. Jag tänkte lite diskret på mig själv, och jämfört med dem så verkade mina trasiga jeans, sönderslitna skor, nerklottrade armar och trassliga hår som något taget ur The Ring. Till mitt försvar så tror jag inte någon orkar sminka sig eller lägga tid på kläder halv fem på morgonen (inte för att jag gör det annars heller), men ändå, snacka om att vi var en något omaka grupp som styrde stegen mot Café Vanilj - som för upplysnings skull typ är vårat stammiscafé när vi någon gång ses. Det blev massor av prat (eller, jag satt mest och lyssnade), och efter ett tag dök också Sarah upp. Allt mellan himmel och jord kom upp, och under kvällen bestämde Hanna och lag dels att vi skulle gå på medeltidsdagarna i kungälv imorgon, och dels att hon skulle flytta in med mig i England när jag fått mitt boende. Det sistnämnda gjorde mig så sinnessjukt glad att jag NÄSTAN log, men tröttheten tog överhanden igen och jag nöjde mig med att klappa lite i händerna.
Jag stannade till halv åtta ungefär, sen kände jag att det var dags att gå hem. Efter att ha klivit av bussen hemma så hämtade jag ett paket på lilla affären innehållandes två par skor från skotrend.se. När jag väl öppnat paketet så vart jag dock grymt förvirrad, för jag var helt säker på att jag beställt fyra par skor, men paketet innehöll bara två skokartonger. Efter att ha lusläst min egen mail så har jag dock nu kommit fram till att jag nog bara tänkte att jag skulle beställa de andra två paren, men aldrig kom mig för att göra det. Suck, mitt minne ibland...
Så grydde idag-dagen, och thanks to att min jobb-kompis Louise var en ängel och tog morgonpasset för mig idag så kunde jag sova ända till sju och börja klockan elva istället. Men det märks att jag jobbat mycket den senaste tiden, för så långsamt som tiden gick idag (och så många fel som jag gjorde) har den aldrig gjort förut. Jag var till exempel helt säker på att jag suttit i kassan i säkert två timmar, men när jag tittade på klockan så hade jag börjat för en halvtimme sen. Jobbigt nog så var det också fullt med folk i butiken hela dagen - och jag får verkligen panik på dem. Det är som att de känner att man är helt färdig och bara ska jävlas med en! Så fort jag fått en lång klump-kö ur vägen och ut genom dörren så drällde det in typ tjugo pers till, och de står och petar på allt, ställer tillbaka saker på fel ställen och när de sen väl kommer fram till kassan så langar de upp sina enorma vandringsryggsäckar på bandet och måste gräva ÄNDA NER I BOTTEN för att få upp sina plånböcker. Ofta att man inte tar upp dem innan liksom, när man ser hur sjukt lång kö det är! Sen försöker ju alla betala med danska kronor, och det är så lagom roligt att hela tiden sitta "nej, nu är det en dansk krona igen), speciellt som de helt plötsligt tjattrar iväg på danska och man fattar ingenting.
Det enda som var bra med idag var att jag såg schemat för nästa vecka, och jag har fått ledigt de dagar jag ville. Ett annat plus är att jag ska jobba i glasscafeét tisdag & onsdag (så nu vet mina kompisar vart de ska gå om de vill ha gratis glass de dagarna), och det är lite roligare. Har jag tur regnar det också, så då får jag inga kunder :D
Som avslut kan jag berätta att jag fått sjukt mycket paket med posten de senaste dagarna. I förrgår kom ett grönt, inplastat monster i brevlådan från Norge, och när jag öppnade det så innehöll det massor av gosiga sovkuber och hängmattor till råttorna. Efter mycket funderade kom jag ihåg att jag beställt prylarna från en norsk sida som heter Petpile.dk för cirka en månad sen, och förskottsbetalat till och med. Där ser man!
Jag fick också ett mess under gårdagen att jag skulle hämta ut varor från musikbörsen (återigen hade jag ett väldigt blont ögonblick), som turned out to be ett mikrofonställ, en ADK 51-mikrofon samt upphäng. Höjdpunkten på veckan verkligen. Alla mina past recordings av mitt gitarrspelande och sång har mest låtit som om en hund ylar i smärta akompanjerad av smällande soptunnor, men nu kommer det äntligen att låta någorlunda som musik.
Sista "paketet" jag kan komma ihåg att jag ska hämta ut fick jag sms-avisering om idag, men när jag kom ner till torget så hade blomaffären (som även då är postombud) stängt. Jag blev så himla frustrerad, speciellt som det är meningen att de ska ha öppet till sju, och när jag dök upp var klockan knappt tjugo över sex. Faaaan! Eftersom jag jobbar stenhårt både imorgon och övermorgon så kan jag ju knappast ta mig ner i tid heller. Ulla föreslog att jag skulle ge henne pinkod och mitt leg så kunde hon gå ner och hämta paketet, men i ärlighetens namn tror jag inte jag vill att hon ska se vad jag köpt, för det blir alltid så himla mycket tjafs. There's something I'm not gonna miss when living on my own - att ALLA lägger sig i din ekonomi.
Ovan är i alla fall i korta drag vad som hänt mig de senaste fyrtioåtta timmarna. Jag har massor av bilder att lägga upp också, men vi får se ifall de kommer upp ikväll, imorgon eller efter helgen. Jag bloggar nämligen på Chuck nu, och som ni vet har han definitivt ett eget liv.
So long, rockers,
<3 Cadie
So you've had a bad day
Sweet Jesus, dessa två dagar har varit H.E.L.L. Och ändå är det bara början; om jag är såhär mentalt och fysiskt utmattad av att sova några timmar för lite och pendla till f-ing Marstrand, hur kommer det då inte bli på BRS?
Jag förutspår dåligt bloggande in the near future.
Nu sitter jag i alla fall med en flaska bayerskt och en skål ost-tortilla-chips (Haha, rättare sagt, det VAR en skål med tortilla-chips, för nu e chipsen slut!) och varvar ner till Bad Religion och Aguson. Kände det var nödvändigt att slänga in detta lilla livstecken innan jag bombarderar er med vääärldens längsta utlägg om igår och idag, för det kan ju vara någon som sitter och oroar sig sönder (visst, Pat? ;) över att jag inte skrivit något. Men jag lever (nätt och jämnt), och ska skriva ett så sjukt långt inlägg att hela internet kommer sova innan jag är klar.
Catch ya soonish,
<3 Cadie
Jag förutspår dåligt bloggande in the near future.
Nu sitter jag i alla fall med en flaska bayerskt och en skål ost-tortilla-chips (Haha, rättare sagt, det VAR en skål med tortilla-chips, för nu e chipsen slut!) och varvar ner till Bad Religion och Aguson. Kände det var nödvändigt att slänga in detta lilla livstecken innan jag bombarderar er med vääärldens längsta utlägg om igår och idag, för det kan ju vara någon som sitter och oroar sig sönder (visst, Pat? ;) över att jag inte skrivit något. Men jag lever (nätt och jämnt), och ska skriva ett så sjukt långt inlägg att hela internet kommer sova innan jag är klar.
Catch ya soonish,
<3 Cadie
Tonight's song
Plain White T's - Breakdown
Enjoy
Food for thought
Idag har varit en underlig dag. Inte bara i den benämningen att det hänt konstiga saker, men hela det "emotionella klimatet" har känts som att gå på Hotell Gasten - man vet aldrig vad som dyker upp runt nästa hörn. Det kanske är sömnbristen som gör mig såpass känslig över stämningen, men jag känner mig som en hund så som jag håller på och reagerar på kropsspråket hela tiden.
När jag kom till jobbet imorse så kändes allting ganska monotont och färglöst, precis som det brukar göra nära man kommit in i en rutin och försöker att bara "stå ut". Överraskande nog så har vi också haft en strid kundström precis hela dagen, och under vissa tidpunkter så var det verkligen packat i gångarna. Lilla Handlar'n fylld med folk är inte roligt, kan jag säga. Jag överlevde i alla fall, bortsett från att jag med jämna mellanrum fick gå ifrån kassan för att man blev så stressad i huvudet av alla kunder - tänk er själva att sitta där bakom kassan när kön aldrig tar slut!
Peter är tydligen sur på mig igen också - Han är den mest irriterande, ambivalenta (tack Tatti för att du lärde mig det ordet!) jävla människa jag känner. Idag på morgonen så pratade han knappt med mig (vilket är ganska skönt, för jag förstår verkligen inte vad han säger), och sen snedtänder han helt plötsligt och börjar grymta surt över något man inte ens har gjort. När biträdande butikschefen Ulrika kom vid tio-tiden så försvann Peter hem för att sova några timmar (notera: den här tiden på dagen är vad som keeps me going hela arbetspasset), och under den tiden kom jag på att jag var tvungen att skriva ner önskemål om arbetstider inför nästa vecka. Bland annat så kommer en familj från Stockholm ner och hämtar mina råttflickor för att ta hand om dem medan jag är på BRS, och sen har jag dels flera körlektioner och en gratis heldag på något modellställe inbokad med lillsyrran. Vad som gör mig så arg tillbaka är att jag inte anser att Peter har någon anledning att ifrågasätta och sura som han gör, för när jag pratade med honom om anställning under sommaren (vilket var redan förra året, i november om jag inte missminner mig) och han ville att jag skulle jobba hela sommaren så förklarade jag jättetydligt att jag skulle behöva vara mycket ledig och inte alltid kunna lämna besked långt i förväg, just för att jag skulle försöka ta körkort. Men då lät det minsann "Åh, det blir inga problem alls", så nu när han beter sig som ett svin rentutsagt så blir jag verkligen... ARG.
Jag önskar att jag hade tillräckligt med guts för att sätta upp fingret åt honom och verkligen vräka ur mig vad jag tycker, och jag misstänker att halva det utbrottet skulle vara någon ilsken form av peptalk, eftersom jag verkligen får panik av att se på honom. Fatta att ha levt hela sitt liv på exakt samma ställe, knappt lämna det, inte ha någon "bra" utbildning, vara styrd med järnhand av familjen och inte ha tillräckligt med jävlar anamma för att slå näven i bordet och säga ifrån.
Nej, nu måste jag nog gå och lägga mig, jag har ju två halv-fem-morgonar till framför mig. Usch! Men detta inlägget är väl åtminstone lite food for thought. Även om jag aldrig blir någon kritikerrosad journalist så kanske mina tankar får någon därute att reagera och tänka till.
Sleep tight babes,
//Cadie
EMA
Why EMA drives me insane
Problemet är att när jag gick in på EMAs hemsida så stod det först att "för att vara berättigad till EMA så måste du ha varit bosatt i Storbritannien i minst tre år". Jaha, tänkte jag, där sket det sig. Så jag skrev till Aimee Hockley, som är ansvarig för alla nya elever, och undrade över det här med pengar, för som jag fattat det så skulle jag inte vara berättigad till något stöd alls. Hon svarade att jag inte var berättigad till BRS eget stöd eftersom jag inte kommer ha fyllt nitton när kursen börjar, men att EMA var för både Brittiska och europeiska medborgare. Om mina föräldrar tjänade över "the poverty line" så skulle jag dock inte få några EMA-pengar heller. Såvitt jag vet, så är "poverty line" riktigt, riktigt lite inkomst, så där sket det sig med EMA. Det kan ju också tilläggas att efter tre timmars lusläsning av EMA's hemsida, så står det A) ingenting om att EMA delas ut även till europeiska medborgare och B) när man ska fylla i det enda formuläret som finns för att skicka efter ett ansökningspaket, så går det bara att välja "England" i drop down-menyn på länder. Man måste även slå in en engelsk postkod, och så fort jag lämnar min så blir formuläret förbannat och säger "please enter a valid postcode".
Så. Deras hemsida är störd - och därför tog jag mod till mig och ringde deras hjälplinje. Men självklart är det upptaget hela tiden, och efter att ha ringt i två dagar var femte minut utan att komma fram så ger jag upp. Inte kan man ställa sig i telefonkö heller - fruktansvärt dåligt. Hur sjutton ska man kunna få svar på sina frågor när de inte ens svarar i telefon?
Som slutkläm kan tilläggas att de inte svarar på mail, speciellt inte om du mail-terrar dem i fjorton dagar för att de skiter i att svara från första början.
ÄR JAG BLIND? HAR JAG MISSAT ATT LÄSA JUST DEN PARAGRAF DÄR DET STÅR NÅT OM EU-MEDBORGARE?
http://www.direct.gov.uk/en/EducationAndLearning/14To19/MoneyToLearn/EMA/index.htm
My bag smells like peanuts
Dagens announcement: Min väska stinker jordnötter. Boven i dramat heter Estrella salta jordnötter, som rann ut i hela väskan pågrund av en tanklös person som inte fattade att det kan vara bra att tillförsluta påsen igen, speciellt när man leker Balder med väskan som påsen ifråga ligger i.
Bad Religion - You
Bad Religion - "You" cover by "Emily"
there's a place where everyone can be happy
it's the most beautiful place in the whole fuckin' world
it's made of candy canes and planes
and bright, red choo choo trains
and the meanest little boys
most innocent little girls
and you know, I wish that I could go there
it's a road that I have not found
and I wish you the best of luck dear,
drop a card or letter to my side of town
'cause there's no time for fussing and fighting my friend
but baby I'm amazed at the hate that you can send
and you
painted my entire world
but I
don't have the turpentine to clean what you have soiled
and I won't forget it
there's a place where everyone can be right
even though you remain determined to be opposed
admittance requires no qualifications
it's where everyone has been and where everybody goes
so please try not to be impatient
for we all hate standing in line
and when the farm is good and bought
you'll be there without a thought
and eternity my friend, is a long fuckin' time
'cause there's no time for fussing and fighting my friend
but baby I'm amazed at the hate that you can send
and you
painted my entire world
but I
don't have the turpentine to clean what you have soiled
and I won't forget it
it's the most beautiful place in the whole fuckin' world
it's made of candy canes and planes
and bright, red choo choo trains
and the meanest little boys
most innocent little girls
and you know, I wish that I could go there
it's a road that I have not found
and I wish you the best of luck dear,
drop a card or letter to my side of town
'cause there's no time for fussing and fighting my friend
but baby I'm amazed at the hate that you can send
and you
painted my entire world
but I
don't have the turpentine to clean what you have soiled
and I won't forget it
there's a place where everyone can be right
even though you remain determined to be opposed
admittance requires no qualifications
it's where everyone has been and where everybody goes
so please try not to be impatient
for we all hate standing in line
and when the farm is good and bought
you'll be there without a thought
and eternity my friend, is a long fuckin' time
'cause there's no time for fussing and fighting my friend
but baby I'm amazed at the hate that you can send
and you
painted my entire world
but I
don't have the turpentine to clean what you have soiled
and I won't forget it
Jag hittade den här covern av Bad Religions "You" på Youtube. Tjejen gör den riktigt, riktigt bra.
Vissa program borde inte få existera
Paris säger att hon är en smart tjej... men fortsätter motbevisa sig själv
Jag har haft på kanal 3 i någon timme, och nyss kom Paris new BFF på. Allvarligt, hur poänglösa får program vara och ändå få sändas? Jag har aldrig varit något fan av Paris Hilton eller vad hon står för, men det här tar verkligen priset.
Definitionen av en bästa vän är en person du älskar, litar på, och vänder dig till när allt känns för jävligt. Bästa vänner är fasen som delar av din själ, och en så stark vänskap är något som växer fram över tid. Den är heller inte baserad på vem som bäst uppfyller dina krav eller gör som du säger utan att ifrågasätta.
Jag har fyra bästa vänner, och det är människor jag verkligen inte skulle kunna leva utan. När jag då ser Paris Hilton fjanta runt och påstå att hon ska hitta en ny bästis genom att utsätta dem för alla möjliga sjuka tester (Hitta killar åt mig! Buga för mig! Säg åt mig att rätt kläder är snygga på mig!) så blir jag så in i helvete förbannad. Hon spyr över hela vänskapskonceptet och gör något jättefint till en ytlig jävla såpopera.
Jag hoppas verkligen att ingen av er därute går på hennes (eller tevekanalen som producerat seriens) skit. Och om ni gör det, så tycker jag fruktansvärt synd om er.
Sarah, Alex, Pat & Hanna - Ni är de bästa vänner a girl could have. Bara så ni vet.
<3 Cadie
Bilder från dagens pengamord
Tre hästar
Howdy!
Det verkar ha blivit en vana för mig att skriva massor av inlägg sent på kvällen. Jag är helt enkelt för inspirationslös, och jag har inget att berätta så tidigt - att skriva något i stil med "idag ska jag köpa det och det" känns inte så... lockande, i brist på bättre ord.
Jag har dock varit produktiv idag. Imorse kom mitt europeiska sjukförsäkringskort på posten (jag kommer säkert glömma det när jag åker, vore så typiskt mig), och sen åkte vi först ner till banken och därefter till Tre hästar i Kungälv. Det är säkert ett par år sedan jag var där sist, men när jag gick in genom dörrarna så var det Nostalgi med stort N. Mamma och jag var jämnt där när vi båda red sådär aktivt tillsammans, och nu kan jag inte förstå varför jag inte åkt dit på sålänge - Jag älskar ju den affären. Doften av myggspray, hö och läder är som en drog för mig.
Jag spenderade en hel del pengar på tre hästar (slutnotan blev 4900 kr), men i gengäld fick jag tag på nästan all utrustning jag behövde. Så nu behöver jag inte leta mer efter hjälm, stallskor, ridbyxor eller jacka, helt underbart! Jag fick dock en överraskning när jag provade deras jockeyhjälm. I alla andra ridsportaffärer jag varit i så har de bara haft en galopphjälm, Champion Ventair Jockey - och i den modellen var storlek 56 (vilket var den minsta de hade) aldelles för stort. Tre hästar hade dock modellen British Racing School rekommenderade, och när jag testade en 55:a så var den så liten att jag inte ens fick den över huvudet! Till sist enades jag och tjejen i affären att storlek 57 satt bra på mitt huvud. Tack och lov!
Det bar av till Hööks sen, och då fick jag en snilleblixt och ringde Pat (eller, egentligen hade jag fått snilleblixten tidigare och försökt få tag i henne, men hon svarade inte. När vi stod på Tre hästars parkering så ringde hon upp, men whatever), och vi kom överens om att hon skulle möta oss på Ekens center (För ej-göteborgare: Hööks ligger på Ekens center i Kållered, i samma byggnad som McDonalds, och Pat bor bara 20 minuters promenade därifrån). Det slutade med att vi satt och tjattrade på donken och åt massor av mat, innan vi gick in på Hööks och jag brände ytterliggare tretusen spänn. För er som är helt chockade så hade jag faktiskt sparat massor av pengar innan för just det här ändamålet, so you people do NOT have to kill me. Yet, that is.
Det var helt awesome också att jag fick köra Pat hem. Men ja, nu är jag äntligen hemma i alla fall och har stoppat ner fötterna i ett helt underbart fotbad. Jag ska bara skämma bort mig själv lite rent allmänt ikväll, innan jag går och lägger mig om ett par timmar. Tyvärr måste jag upp megatidigt imorgon (halv fem på morgonen borde inte få existera), men förhoppningsvis hinner jag leva lite på eftermiddagen.
Ikväll borde ni föressten lyssna på The Cure - Lullaby
<3 Cadie
Bara för att...
Jag har fortfarande ganska grava funderingar över vad det är för typ av människa jag håller på att bli, men eftersom jag babblat så mycket om skorna jag köpt så är det väl inte mer än rätt att det kommer upp lite bilder på dem. Om ni vill ha tag i något av paren så återfinns alla på Scorett.
Hehe, man ser blodådrorna i mina fötter till och med på bild.
To each his own
Jag har alltid varit en person som sett nedvärderande på dagens pryl-hysteri. De flestas sätt att se på saker är ju starkt beroende av hur de blivit uppfostrade, och jag har alltid blivit ibankad att "less is more", på både gott och ont.
Även om jag tycker att min mamma har förändrats mycket under de senaste åren och känner mig både ledsen och lite sviken av henne, så har jag ändå under hela min uppväxt haft en stor familj som jag vet älskar mig och som ställt upp i alla väder. Under mina tonår så har jag också fått helt underbara kompisar, och eftersom jag aldrig direkt har saknat något, så har jag heller aldrig känt något hysteriskt begär efter prylar. Visst, ibland har jag ju längtat efter något speciellt, men så vitt jag kan komma ihåg så har aldrig någonsin "shop until you drop" varit något jag behövt för att må bra.
Men på senaste tiden, i takt med att mami har börjat bli mer och mer "Dean + Stefan"-fokuserad, så har mitt behov av att handla grejer - främst skor - ökat i en galen takt. Nu sitter jag nästan varje dag och letar efter saker att köpa, beställa, sukta efter... och när jag väl sen får det så känns det inte speciellt viktigt längre; det blir mer en sorts "Jaha, nu har jag de här skorna, vad ska jag med dem till?".
Ta till exempel de vita, superfina skorna jag verkligen genomgick ett mentalt trauma för. Ni som orkat läsa mina blogg-inlägg från igår vet att jag skulle ringa idag och se om de var kvar, och fånigt nog var det jättepirrigt och spännande. Det kändes som om jag var på jakt efter någon antikvitet och slogs med massor av andra "antik-rundan"-ister om att få prylen. Det visade sig att skorna fanns kvar, och jag åkte ut till Frölunda torg och köpte dem, men nu när de står där i skohyllan så känns de inte så... begärliga längre. Som om jag bara var ute efter "the thrill of the fight", ungefär.
Baserat på mina egna erfarenheter, så drar jag slutsatsen att min teori - i alla fall till stor del - stämmer. De tjejer som helt hysteriskt springer efter killar, spenderar varje vaken minut på stan och aldrig kommer innanför dörren utan åtminstone en ny pryl saknar något i sina liv. Jag kanske är korkad som tror såhär, eller så är jag dum för att alla andra insett detta innan mig. Men förr har jag bara kunnat rycka på axlarna och gå vidare, eftersom ett... shall I say sjukligt shopping-beteende aldrig varit något jag haft nära inpå mig. Men nu kommer jag på mig själv med att vara någon jag absolut inte vill, och to tell the truth, it scares the shit out of me.
I've never been "that girl" - den populära, den modemedvetna, och alla andra klicheéord man kan komma på. Jag har i princip ränt runt i stallet i urtvättade T-shirts, lyssnat på min punkmusik, spelat gitarr, tecknat och verkligen varit nöjd med det. Jag har faktiskt varit stolt över den jag är också - en person som inte räknar människors "värde" eller status i hur dyra och många saker de har, utan ser förbi det. Men i takt med att jag känner mig... ensammare, så förändras jag, och idag stannade jag bara upp och stirrade förändringen rätt i ögonen.
Vart håller hon på att ta vägen, tjejen som kunde sitta i timmar och lyssna på The Cure, helt absorberad i sitt skapande? Hon som slet och kämpade i stallet de där mörka vinterkvällarna, när allt kändes så hopplöst att man ville lägga sig ner och dö? Hon som kunde se superblonderade, fejk-bruna tjejer i fjortonårsåldern stå och fnittra tillgjort bredvid det motsatta könet och tycka synd om dem, och känna lycka över att inte vara sån själv?
Vart är hon?
Review of my day
Review of my day
Jag är ARG på jobbet igen. Seriöst, de är fan ambivalenta och beter sig som avloppsrör hela högen. Deras senaste brott är att rumstera om i schemat och flytta mina lediga dagar utan att ens höra av sig för att fråga om det är okej - när båda VET att jag försöker ta körkort, har häst, bla bla bla och inte bara kan "poppa upp" ute på Marstrand när som helst. Grrr! Hoppas ett jävla JAS-plan kommer och bombar ön under natten.
Ja ja! Nu ska jag göra som Sarah alltid säger åt mig och ANDAS, innan jag förstört hela blogg-inlägget med mitt gnällande. Jag kom åtminstone iväg till Allum according to plan imorse (gissa vem som klarar av att köra ända hemifrån till köpcentrat utan att vara nervös?), på jakt efter ett par ursnygga skor som jag i princip drömt om sen innan studenten. De säljs/såldes på Scorett - min absoluta favorit-skoaffär - och som vanligt när jag letar efter något sprang jag i princip igenom Allum och in på Scorett. Mitt hjärta hoppade över ett slag när jag såg den vita versionen av my dreamshoes på en sån där "ställning" uppställd med massor av "tag 2 betala för 1" skor. När jag sen fick syn på den svarta modellen, + höstnyheter från Tiamo, så trodde jag lyckan var fullbordad. Men sån tur har man aldrig... De svarta skorna var inte på rea, så jag fick betala 799 kr för dem, och de vita fanns inte i min storlek! Kassörskan var supersnäll och gick in och sökte på modellen för att se vilken Scorett-butik som hade kvar 38or, och det fanns tydligen bara ett par kvar i hela Göteborg. Men när hon ringde till butiken så vägrade människan som jobbade där lägga undan skorna tills imorgon, utan menade att "då får kunden ringa till oss imorgon istället och hoppas att de finns kvar, eller komma och hämta dem i eftermiddag".
Dumma tant! Om det hade funnits minsta chans att jag kunnat ta mig till den Scorett-butik som hade skorna och ändå hinna till jobbet i tid så hade jag hijackat bilen för mormor och stuckit dit, men tyvärr hade jag inte riktigt så mycket tid på mig. Så jag ska ringa till butiken imorgon, och hålla tummarna heeeela natten för att 38orna finns kvar. Pray for me, folks!
Som "tröst" (förutom den svarta modellen av mina drömskor) så köpte jag ett par nya gladiatorklackar från Tiamo. De är sinnessjukt snygga verkligen, så nu kommer jag bara gå runt och vänta på rätt tillfälle för att använda dem. Att jag vinglar runt som en nyfödd kalv är dock en annan femma...
Jag körde sen som följd på detta heeeela vägen ut till Marstrand (det fanns inte ens någon mittlinje på vägen och det spöregnade, DET NI!), bara för att bli major pissed off när jag anlände till jobbet. Självklart kunde allt ha varit värre - jag kunde ha haft fruktansvärda jobbarkompisar till exempel, men "mina" människor är helt underbara. As a note on the side, så spenderade vi vår dötid med att filma gårdskatten Sixten och fundera över om vi skulle smyga upp för en jätteskum gammal trappa (ni som varit på Marstrand vet hur husen är byggda - tagna straight out of 1700-talet), men vi vågade inte... Modet svek verkligen i sista stund. But I promise you people, before I leave that god forsaken place, I WILL have gone up the mystery staircase.
Jag tror det är dags för mig att försöka sova nu - så att jag har tid att knocka ut mig själv med receptbelagd hostmedicin ifall min hjärna inte tycker sömn är någon bra ide.
peace out,
<3 Cadie
Pennywise
(Jag ångrade mig, jag kikar visst in igen innan jag går)
I'm ashamed to admit it, men jag har aldrig insett hur grymt amazing bra Pennywise är förrän nu. Wow. Me is in love.
"Pennywise is an American punk rock band that was formed in 1988 and is named after the monster from the Stephen King novel, It.
Between their 1991 self-titled debut and 2005's The Fuse, Pennywise had released an album every two years on Epitaph Records, a label owned by Bad Religion guitarist Brett Gurewitz. To date, Pennywise have released nine full-length studio albums, one live album, two EPsand one DVD. Their most recent studio album is 2008's Reason to Believe, which was released for free through a partnership betweenMySpace and Textango, a mobile music distributor. The album was also sold in stores through MySpace Records in the United States and Epitaph in Europe."
Good morning w. Lost Prophets
Idag trodde jag att jag försovit mig när jag vaknade - och fick panik. Vanligtvis så har jag en grym biologisk väckarklocka, och det räcker oftast att jag tänker "Jag måste gå upp klockan sju i morgon" för att vakna sådär tio i. Självklart ställer jag mobilen ändå eftersom att jag inte litar på mig själv, men the point is att det under normal circumstances inte behövs. Idag så vaknade jag redan vid sex, kikade på klockan, rullade över och tänkte "Äsch, jag har ju två timmar till att sova", somnade om... och nästa gång jag checkade klockan så var den halv nio. Min förvirrade hjärna var helt övertygad om att jag ställt alarmet (Jag har fasen världens bästa alarm! Om ni inte har lyssnat på Lost Prophets - Rooftops så vet ni vad ni ska youtuba den här morgonen) på åtta, så jag slängde mig upp ur sängen, men innan jag hann börja flänga runt så lyckades jag göra en snabb överslagsräkning och insåg att oavsett vad jag satt alarmet på, så behövde jag inte vara uppe förrän halv tio. SUCK! Ibland blir jag så äckligt irriterad på mig själv och mitt mentala glömskhets-oroa-sig-sjukt-mycket-i-onödan-handikapp.
I just denna minut så sitter jag i vardagsrummet och kollar på tv 4 fakta som sänder något program om orkaner (ser ni? Jag kollar på smart-tv!). Vid elva så ska vi (=jag & mormor) åka in till Allum, för jag har insett att jag antagligen har råd att köpa ett par to-die-for skor som jag suktade efter redan innan studenten, men de kostar typ 800 spänn, så vi får se. Med tanke på allt annat jag försöker spara till - ridutrustning, hund, lägenhet, en bokhylla, LP-skivor till min samling, egen LP-spelare (försök själva dela med eran mamma!), så får jag trist nog vara lite sparsam. Men men, we'll just have to see what happens.
Jag tror inte jag hinner gå in och visa att jag lever något mer innan jobbet, så ni får en riktigt najs video att kolla på istället. Consider it to be dagens "2000-tals" musiktips. Enjoy!
<3 Cadie
De magiska colaburkarna
Nu är jag ÄNTLIGEN hemma från jobbet. Eller, nu och nu, jag fick skjuts av Tatti och anlände utanför ytterdörren en dryg timme sen, men ni fattar... Haha, hennes bil var jätterolig och skramlade som om en fjäder gått sönder eller nåt. Stackars tatti var jätteorolig, fast jag kunde inte ta det allvarligt - det hade jag nog inte ens gjort om vi blivit stående på vägen!
När jag kom till Handlar'n idag så bävade jag i alla fall verkligen för att möta "chefen", mest för att jag var så arg, och chansen att jag skulle slänga ur mig något riktigt dumt och få sparken kändes gaaanska stor. Men när jag väl gick in i affären så var han inte där, utan jag möttes av alla andra underbara arbetare på handlar'n. Så det var jätteunderbart fram till vid fem, och då var jag så "luttrad" att jag glömt bort att vara arg. När jag satt där i kassan och snurrade runt på min stol så dök chefen plötsligt upp bakom en hylla oc hälsade, och jag blev så paff att jag glömde säga något. Han låtsades inte om någonting dock utan var jättetrevlig, och sen kom han och gav mig världens största mjukglass (som jag lade Nutella på eftersom Tatti gjorde det - sjukt gott! Fast glassen var så kall att nutellan blev en klump mitt i det vita, så man fick skynda sig att skyffla in allt i käften!), och då kändes det typ... småsint att ta upp vad som hänt, så jag släppte det. Hallå, vem låter sig inte mutas med mjukglass liksom?
Det var inte alls så hemskt att jobba igen som jag föreställt mig i alla fall - speciellt inte när mina favoritjobbarkompisar är där samtidigt. Passade på att plocka upp lite müsli, tonfisk, musslor och gud vet vad till råttorna också, så de lär ju ha party ikväll. Tror ni de tycker rökt älgkorv är gott? *fundersam*
Jaja, nu ska jag äta lite och sen dunsa i säng. Nedan får ni ett smakprov av vad vi roar oss med när det inte är några kunder i butiken. Watch!
<3 Cadie
När jag kom till Handlar'n idag så bävade jag i alla fall verkligen för att möta "chefen", mest för att jag var så arg, och chansen att jag skulle slänga ur mig något riktigt dumt och få sparken kändes gaaanska stor. Men när jag väl gick in i affären så var han inte där, utan jag möttes av alla andra underbara arbetare på handlar'n. Så det var jätteunderbart fram till vid fem, och då var jag så "luttrad" att jag glömt bort att vara arg. När jag satt där i kassan och snurrade runt på min stol så dök chefen plötsligt upp bakom en hylla oc hälsade, och jag blev så paff att jag glömde säga något. Han låtsades inte om någonting dock utan var jättetrevlig, och sen kom han och gav mig världens största mjukglass (som jag lade Nutella på eftersom Tatti gjorde det - sjukt gott! Fast glassen var så kall att nutellan blev en klump mitt i det vita, så man fick skynda sig att skyffla in allt i käften!), och då kändes det typ... småsint att ta upp vad som hänt, så jag släppte det. Hallå, vem låter sig inte mutas med mjukglass liksom?
Det var inte alls så hemskt att jobba igen som jag föreställt mig i alla fall - speciellt inte när mina favoritjobbarkompisar är där samtidigt. Passade på att plocka upp lite müsli, tonfisk, musslor och gud vet vad till råttorna också, så de lär ju ha party ikväll. Tror ni de tycker rökt älgkorv är gott? *fundersam*
Jaja, nu ska jag äta lite och sen dunsa i säng. Nedan får ni ett smakprov av vad vi roar oss med när det inte är några kunder i butiken. Watch!
<3 Cadie
Weekends suck!
Jag hatar helger. Seriöst, det är som att hela världen stannar upp bara för att det är lördag. Vi borde uppfinna osmarta robotar som inte kan ta över världen som kunde hålla igång banker och affärer medan resten av mänskligheten latade sig.
Inte för att Nordeas bankkontor har öppet ändå, men det är en annan historia.
Jaja, I'm off to fucking work... WIsh me luck.
<3 Cadie
So you hate your job
suck, idag vaknade jag från en jättemysig dröm av att en fiskmås tog i och vrålade av sina lungors fulla kraft. Jag var helt snurrig, men lade mig sen ner igen och tänkte "Äsch, jag har säkert ett par timmar kvar att sova..." Och då ringde väckarklockan :( Visserligen behövde jag inte gå upp förrän klockan nio, men det är ändå jobbigt när man måste ruta in sitt uppvaknande efter vissa tider.
Nu sitter jag i alla fall och halvtittat på L.A. Ink (Åh, nu kommer jag ihåg min "period" för ett par månader sen när jag var helt inställd på att bli tattuerare!) och väntar på att badvattnet ska rinna upp. Självklart så bävar jag också inför att åka till jobbet - Inte bara för att "chefen" kommer vara sur och bete sig som ett jävla småbarn, utan också för att den sammanlagt fyra timmar långa bussresan kommer bli made very unpleasant av en miljon turister, hormonstinna fjortonåringar och skrikande bäbisar. Oftast är bussarna sena också, så jag brukar missa både anslutningståg och bussen hem.
Tänk, förra sommaren när min bästis Sarah och jag satt och pratade om hästarna och jobbet i Marstrand, så var vi helt övertygade om att vi skulle ha körkort båda två och hade kunnat bila ut tillsammans med något bra band i cd-spelaren. Det känns lite skit att det inte är så, faktiskt, även om jag bara har mig själv att skylla. Å andra sidan så kostar det 70 spänn i timmen (!) att parkera på koön, så jag venne hur "realistiskt" det hade varit... Om vi ska vara negativa.
Vad ska ni göra idag då? Förhoppningsvis något roligare än att *host* jobba, om man nu kan kalla vad jag gör för jobb. Jag kan inte vänta till den sista juli, då behöver jag aldrig mer åka ut till den jävla skit-affären!
On the bright side, så funderar Corey på L.A. Ink tydligen på att genomgå en vasektomi (=sterilisering) i morgonens avsnitt. Now there's a thought for ya.
t2y later knuckleheads,
<3 Cadie
Bilder från skogspromenaden
Skogspromenader är för underbara!
I alla fall när man är ute tillsammans med Sarah och Timpan! Never mind the fact that Stefan mobbade sönder mig innan jag gick:
Stefan: Vart ska du?
Jag: Till Sarah!
Stefan: Va? Vad ska ni göra?
Jag: Vi ska ut och gå i skogen
Stefan (undrande): I skogen? Fan, jag trodde ni skulle ut och festa eller nåt!
Jag: Näh, det är myyyycket roligare att gå på skogspromenad med vovvarna!
Okej, nu när det är nerskrivet ser det inte alls så humoristiskt ut, men det var det! På Stefan lät det som om vi var helt rubbade - två artonåriga ungar som hellre går i skogen och plockar blåbär (Mums, vad gott det var!) än går ut och slår klackarna i taket (eller conversen i taket - vi går ju i princip bara till Sticky!). Nåja, nedan ser ni resultatet i alla fall!
Jockeys
Jag kollade precis färdigt på "Jockeys" som går på Animal Planet, & det är så jävla bra! Okej, ni som inte är hästintresserade/pursuing a jockey career kanske inte skulle tycka det var så intressant, men.... wow. I vanliga fall brukar jag undvika reality-serier som pesten, men jag är helt hooked på den här. Även om allt är stiliserat (heter det så?) så ger det mig i alla fall en liten inblick i yrket.
Åh, jag vill till BRS nu! Hanna, om du läser det här, vi ringer och säger att vi fått svinbra biljetter och att jag måste få börja med en gång!
Föressten, är det någon av er läsare/smygtittare som är "inne" i galoppbranschen? För det vore jättehäftigt att få snacka lite med någon som kan ge en mer direkt inblick i den främmande världen, haha.
Peace out,
<3 Cadie
P.S. Vad tycker ni om den nya blogg-designen? Den är inte riktigt klar ännu, men man am I loving it! D.S.
Fri 1:18 PM
God morgon! (Eller God förmiddag kanske det heter?)
I alla fall så har jag (tack gode gud!) fått sova ordentligt inatt utan några underliga drömmar och migränanfall. Jag vaknade inte förrän halv tio heller, verkligen helt underbart, så sådana mornar ser jag gärna fler av! Jag har i alla fall spenderat förmiddagen med att "internet-fönster-shoppa" och lyssna igenom alla mina The Cure-album. Det är ingen som vet vart jag skulle kunna få tag på The Cures' "Head on the Door" på LP?
Nu är det nog dock dags för mig att gå och duscha och göra mig klar - Jag kom just på att Sarah och jag skulle ut med vovvarna vid två. Stress!! Kram på er sålänge!
Before u go; Song of the day
Pat skickade mig nyss den här länken och nyinvigde mig till bandet Evermore. Riktigt bra låt!
Shoe Mania
Shoe Mania
Jag erkänner, när jag har tråkigt och inte är tillräckligt fokuserad för att skriva, så kan jag sitta i timmar och leta skor while listening to musik på Youtube. Jag har hittat så oerhört mycket fint på Brandos.se idag som jag ska köpa så fort pengar ramlar in på kontot:
UGG Australia - Jag förälskade mig totalt i de här fyra modellerna.
Synd bara att de ska vara så jäkla dyrt!
Stövletter från bla Replay & Donna Girl. Det är väl typiskt, jag vill allra helst
köpa de två paren högst upp, men självklart finns de inte i min storlek :(
Converse = L.O.V.E. Jag äger ett par svarta som faller i bitar, så det är
dags att inhandla ett par nya. Pumpsen från Replay skulle inte heller vara
fel att ha i garderoben!
ME. WANTS. THEM. ALL.
Converse = L.O.V.E. Jag äger ett par svarta som faller i bitar, så det är
dags att inhandla ett par nya. Pumpsen från Replay skulle inte heller vara
fel att ha i garderoben!
ME. WANTS. THEM. ALL.
*drools* Appropå skor, att vara sko-älskare ligger tydligen i mitt DNA. Min morfar var typ chef för ett av världens största skoföretag på sin tid, och när mami berättar om hur mycket skor han tog hem till henne gratis så dör jag nästan av avundsjuka. Inte fick jag överta några heller, eftersom någon idiot bröt sig in och stal alla hennes skor när hon var i tjugo-årsåldern. Dumma tjuv! Min morfars beskrivning av Chuck Taylor (skaparen av converse) är dock rätt rolig: "Ja du, det var en väldigt trevlig pojk!"
sleep tight lovelies,
<3 Cadie
sleep tight lovelies,
<3 Cadie
Haha
Jag kanske har dålig humor, men jag diggade den här parodin på New Moon Trailern!
Pain
Inatt har jag haft mitt första migrän-anfall
... Och det är utan tvekan något av det värsta jag varit med om. Det slår till och med den gången jag hamnade på sjukhus i tre dagar för att jag hade så ont i magen att jag bara låg och skrek rätt ut. Jag lovade att inte tycka synd om mig själv, men f*n, ibland är allt så jävla orrättvist. Att min chef lämnat ett sjukt taskigt medelande på min mobil där han babblar om "hur han ifrågasätter mina moraler" och "allvarligt överväger att säga upp min anställning" för att jag enligt honom bara struntat i att komma till jobbet idag utan att höra av mig var typ droppen som fick bägaren att rinna över.
Hallå, jag hörde för fan av mig! Jag skickade ett mess (precis som vi blivit tillsagda att göra) klockan sex på morgonen, men tydligen har gubbj*veln inte sett det, så han tyckte det var en utmärkt ide att ringa och hota mig.
Allting började i går kväll i alla fall. Jag är en sån där person som brukar ha jättesvårt att somna när jag ska upp tidigt efter ledigheten - Det tar två timmar extra, minst. Så jag brukar vara väldigt "förutseende" och räkna att ifall jag i vanliga fall lägger mig halv tio, så får jag lägga mig halv åtta för att jag ändå kommer ligga vaken till min vanliga sov-tid. Idag skulle jag då egentligen upp halv fem på morgonen för att hinna åka till jobbet (tar ca två timmar att åka från där jag bor till Marstrand ena vägen), så jag lade mig vid nio-tiden. Som förväntat så kunde jag inte sova, utan låg spänd som en djupfryst fiskpinne medan hjärnspöken studsade runt i huvudet på mig. Men efter nästan två timmar så var jag fortfarande klarvaken, och så började jag få jättekonstig huvudvärk, en sorts... bankande känsla någonstans i mitten av huvudet.
Timmarna gick och jag kunde inte somna, utan det gjorde bara ondare och ondare. Som mitt sprängande huvud inte var tillräckligt bestämde sig min kropp också för att det var för varmt med täcke och iskallt utan, att det var så dammigt i rummet att jag var tvungen att nysa hela tiden och att någon höll på att skära ut mina ögon med en kniv. Ytterliggare lite senare (klockan kan väl ha varit tre någonting) så ville min mage vara med och började gnälla, gjorde svinont i ena sekunden och var utsvulten nästa.
Jag har aldrig haft en sån hemsk natt i hela mitt liv. Det räcker liksom inte att beskriva smärtan som om fem oljetankar backade över mitt huvud - och det tiodubblades när de förbannade jävla fitt-måsarna började vråla klockan fyra på morgonen. I min konstiga delusionella värld (finns det ens ett sånt ord? Oh well...) så föreställde jag mig hur jag hittade en stor jävla älgstudsare och sköt ihjäl de förbannade fågel-helvetena.
Vid femtden så höll jag på att dö av hunger (det kändes så i alla fall), så jag släpade mig upp likt en zombie och fick i mig lite Cheerios, som min kropp ville spy upp igen så fort jag tuggat klart. Klockan sex, strax efter att jag skickat sms-et till min "chef" så började äntligen värken släppa, och jag blev så tacksam över att kanske äntligen få sova att jag började gråta. Men självklart så går både mamma och Stefan upp då, och mamma sliter upp dörren till mitt rum, Oliwer kommer flygande som en jävla kanonkula vilt skrikandes, och mamma börjar gorma om varför jag inte är på jobbet, att jag måste gå upp... Det gjorde ont bara att prata, och jag kommer knappt ihåg vad jag sade - något halvt hysteriskt om att "lämna mig ifred, jävla kärring, och ta hundjäveln med dig!" Jag tror jag måste ha fallit i någon sorts orolig slumber efter det, för när jag kvicknade till något sånär igen så var klockan halv nio, och det var då "chefen" ringt och lämnat det tykna medelandet på min telefon. Så jag ringde upp och slängde nästan telefonen i väggen när ingen svarade. Till sist fick jag tag på "högsta hönset", vilket blir Kenneth, "chefens" pappa, och han blev jätteupprörd när han fick höra vad Peter (=chefen) hade gjort och bedyrade att jag inte gjort något fel, att jag fick krya på mig osv.
Nu är klockan halv fyra och jag är helt vindögd. Jag har försökt sova, men det är helt omöjligt, ligger bara klarvaken och oroar mig till på köpet över i princip allt. Fy fan, jag behöver någon sorts meditationsband eller nåt. Men förlåt om vad jag skrivit låter helt snurrigt - Jag har fortfarande svinont och har inte koll på vad jag håller på med, men bestämde mig för att försöka blogga, lika gärna som att ligga och glo i taket och inte ha något att göra förutom att verkligen känna efter vart det gör ont.
För tillfället funderar jag på att gå ut en sväng - det regnar visserligen, men det är rätt skönt. Lite frisk luft kanske kan göra mig gott? Om jag inte trillar ihop i en vattenpöl på vägen vill säga...
Jaja, ni får ha en bra dag i alla fall!
<3 Cadie
Foder
Mums!
Okej, jag vet att det är ganska hjärndött att skriva om vad man äter, men jag kan inte låta bli! Efter körlektionen så svängde vi nämligen in på Ica Munkebäck, och himmel vad jag köper mat nu när jag har pengar! Förutom flera olika tesorter (Te is the shit!) så blev det en stoooor påse marshmallows, färsk pasta, frysta blåbär & hallon, Sojakorv, sojaburgare, & Glass. Attans att de inte hade glassbåtar, det är ju lätt det bästa som finns!
Okej, jag vet att det är ganska hjärndött att skriva om vad man äter, men jag kan inte låta bli! Efter körlektionen så svängde vi nämligen in på Ica Munkebäck, och himmel vad jag köper mat nu när jag har pengar! Förutom flera olika tesorter (Te is the shit!) så blev det en stoooor påse marshmallows, färsk pasta, frysta blåbär & hallon, Sojakorv, sojaburgare, & Glass. Attans att de inte hade glassbåtar, det är ju lätt det bästa som finns!
Nej, nu ska jag vara duktig och plugga lite körteori, och sen får jag nog gå och lägga mig om jag ska orka upp halv fem imorgon... I vilket universum tyckte jag det skulle vara okej att pendla två timmar per väg till jobbet?!
<3 Cadie
<3 Cadie
Over and Done
'Cause it's over and done...
Har ni hört den låten, "Over and Done" av Bandcamp? Sorgligt nog finns de inte längre, men de gjorde verkligen grym pop-rockmusik, och sångaren Matt var riktigt tillmötesgående på msn. R.I.P Bandcamp <3
Jaja, poängen med rubriken var i alla fall att jag överlevt ännu en körlektion, och idag hade jag för första gången en annan körlärare än min vanliga. Det var meningen att vi skulle gå igenom vad man ska tänka på när man kör där det finns cykelbanor, fast vi repeterade allt jag lärt mig hitills istället. Skumt, trots att jag känner mig helt handikappad bakom ratten så hann vi inte ens gå igenom hälften av allt jag "lärt" mig - och nu är körskolan stängd i två veckor. Så jag har fått följande fina lista med saker att öva på:
*Backning runt gathörn
*Backning/vändning i T-korsning
*Saxvändning (= när man kommer på en rak gata och vänder genom att ställa sig på tvären över den, typ)
*krypkörning i villaområde
*start i backe (Jag suger på det!) & hålla bilen i backen på gasen och kopplingen
*Val av växel innan rondell etc
*Parkering
Så jag har en del att stå i! Lägg därtill proven jag nämnde i förra blogginlägget och att jag ska öva in alla trafikmärken + teori till teoriprovet, så vet ni hur mitt liv kommer se ut en månad framåt ;)
Jag kör föressten på Folkes trafikskola, som ligger på Hisingen i Göteborg. Det är världens bästa trafikskola, utan överdrift! Alla är supertrevliga, trafiklärarna kanonduktiga och lugna, och körområdena är helt perfekta.
Länk till deras STR-sida: http://15086.str.se/
Har ni hört den låten, "Over and Done" av Bandcamp? Sorgligt nog finns de inte längre, men de gjorde verkligen grym pop-rockmusik, och sångaren Matt var riktigt tillmötesgående på msn. R.I.P Bandcamp <3
Jaja, poängen med rubriken var i alla fall att jag överlevt ännu en körlektion, och idag hade jag för första gången en annan körlärare än min vanliga. Det var meningen att vi skulle gå igenom vad man ska tänka på när man kör där det finns cykelbanor, fast vi repeterade allt jag lärt mig hitills istället. Skumt, trots att jag känner mig helt handikappad bakom ratten så hann vi inte ens gå igenom hälften av allt jag "lärt" mig - och nu är körskolan stängd i två veckor. Så jag har fått följande fina lista med saker att öva på:
*Backning runt gathörn
*Backning/vändning i T-korsning
*Saxvändning (= när man kommer på en rak gata och vänder genom att ställa sig på tvären över den, typ)
*krypkörning i villaområde
*start i backe (Jag suger på det!) & hålla bilen i backen på gasen och kopplingen
*Val av växel innan rondell etc
*Parkering
Så jag har en del att stå i! Lägg därtill proven jag nämnde i förra blogginlägget och att jag ska öva in alla trafikmärken + teori till teoriprovet, så vet ni hur mitt liv kommer se ut en månad framåt ;)
Jag kör föressten på Folkes trafikskola, som ligger på Hisingen i Göteborg. Det är världens bästa trafikskola, utan överdrift! Alla är supertrevliga, trafiklärarna kanonduktiga och lugna, och körområdena är helt perfekta.
Länk till deras STR-sida: http://15086.str.se/
Oliwer + Bad = Sant
Idag badade föressten Oliwer!
Jag brukar aldrig bada honom, dels för att det inte är min hund, och dels för att man måste hålla på att föna pälsen på honom tack vare att han bara har underull. Men nu har han luktat pyton i flera veckor, så jag tog tag i saken och närapå dränkte stackaren i vatten och hundschampo! Resultatet:
"No Sir, I don't have a driving license"
Usch, sista dagen innan jag måste jobba igen
Och just inatt så har det stormat värre i GBG. Det började mullra sådär vid tolv-tiden igår natt, och sen vaknade jag mitt i natten av att vinden drog upp mitt fönster så alla små prydnadssaker och blommor for i golvet med världens krasch! Jag är inte direkt mörkrädd av mig, men efter att ha städat upp röran och lagt mig igen så var det ganska otäckt att höra åskan och regnet härja utanför i kolmörkret. Om det var asaguden Thor som for fram över himlavalvet, så måste han ha varit riktigt jävla förbannad!
Jag vaknade på riktigt på morgonen av att de ringde från min trafikskola och frågade om jag kunde köra lektion lite tidigare idag, eftersom det var en annan elev som ville byta tid. Jag var verkligen helt förvirrad och kunde inte ens komma ihåg att jag skulle ha lektion (ännu ett bevis på mitt urusla minne), trots att det stod klart och tydligt i almanackan när jag tittade efter. Till sist kom jag underfund med att jag sett fel eftersom min almanacka tydligen är amerikansk och söndag står längst till vänster istället för längst till höger.
Appropå körlektioner, så känns det här med körkort som ett ganska hopplöst fall för mig. Jag är så väl medveten om att jag ALLTID ger upp och aldrig avslutar vad jag påbörjat, men helt seriöst - Jag tror körskolans utbildningsplan är uppdelad i ca 18 "kapitel", och senast jag frågade så var jag på kapitel 5 - och då har jag inte ens fått godkänt på alla moment. Räkna därtill att jag har kvar:
* Riskutbildning (inklusive halkan)
* Teoriprov
*Uppkörning
Tycker inte ni också det verkar lite... önsketänkande att klara av ett körkort på den tiden, med tanke på att jag åker den 22 augusti? För mig känns det inte bra att "skynda" heller - jag vill ju inte bara ha körkort, utan jag vill ju faktiskt kunna köra också, så att jag inte är en fara i trafiken. Som sista "argument" kan läggas till att i England har de vänstertrafik, så jag kommer ju ändå inte att KUNNA köra där utan att utsätta både mig själv och andra för livsfara.
Så låt oss ha en omröstning. Ni som läser (även om ni inte är så många...), tycker ni att jag
A) borde kämpa som en liten gris och verkligen gå in för att ta körkort i Sverige
eller
B) Lägga ner körningen tills vidare & fortsätta på körskola i England?
t2y later,
<3 Cadie
Tjolöholm & Guitars <3
Wind at your back, traveller!
Jag tror i alla fall det var så de hälsade i "Blood Ties".... Lätt en av de bästa fantasy-trilogierna som finns. Varför jag fick de böckerna på hjärnan när jag satt och tänkte på Tjolöholm vete sjutton, men men...
Det blev i alla fall en tur till Tjolöholms slott idag med mami och Stefan, och det kändes som ett ganska bra sätt att spendera större delen av dagen på. Jag tog sjukt mycket bilder på slottet, trädgården, statyerna och allt annat - men väl på insidan så fick man inte fota, "for att de flesta grejerna var original". Suck! Det var häftigt i alla fall. Även om Tjolöholm inte är så gammalt - det stod färdigt år 1904 - så är det ändå över 100 år historia som bor i väggarna, och kvinnan som uppförde slottet (Jag TROR hon hette Blanche Dickinson) hade fått arkitekten att bygga det i stil med hur ett brittiskt 1700-talsslott skulle se ut. Jag ska inte säga att jag vill bo där, men tja... Det hade verkligen varit en dröm att få springa runt i alla skumma rum och gångar och utforska på egen hand! Som sagt så har jag massor av bilder, och jag är så trött så jag orkar inte publicera dem ikväll, men ska försöka lägga in dem imorgon.
Just nu så håller jag på att browsa runt på MUGs hemsida och kolla på gitarrer. Jag har velat köpa en bra, stålsträngad gitarr med ordentligt ljud i nästan ända sedan jag började spela, men inte haft råd förrän nu. Checka ut de här hottisarna, de är verkligen värda att dregla över!
Cort EVL A6, min absoluta favorit. Frågan är om den är lika underbar att spela som den ser ut...
Uhm, ja, jag skulle ha visat fler bilder, men min älskade lilla MacBook är inte riktigt med på noterna, så det for nog vänta tills imorgon.
<3 Cadie
Prelude
God morgon, eller nåt
... Fast jag har faktiskt varit vaken sen nio-snåret - det är snutt på omöjligt att sova längre när det är såhär varmt :( Usch, jag HATAR sol! Det känns extra skit eftersom jag drömde att jag bodde i Forks av alla ställen i natt. Helt ärligt, så tror jag det stället skulle passa mig perfekt; Inte för att Twilight-böckerna utspelar sig där (även om jag alltid kan hoppas på att hitta min Jacob), utan för att vädret verkar vara precis så som jag tycker om - grått, mulet, och regnigt. Skog finns det ju tydligen där också i överflöd, och lilla nördiga jag blir aldelles lycklig i hela kroppen när jag tänker på vilka underbara äventyr och hikings man skulle kunna ge sig ut på där! Fatta att gå med hundarna lösa eller rida i timmar utan att bli störd, så himla härligt!
Bortsett från att drömma om att flytta till Forks eller något annat anti-sol-vänligt ställe, så vet jag inte riktigt vad jag ska hitta på de närmaste dagarna. Jag tror jag har hamnat i en sån där... sänka, när ingenting känns tillräckligt roligt för att man faktiskt ska göra det. Se bara på gårdagen, den sov jag bort, i princip, och trots att jag övervägde både att bygga vidare på min portfolio, skriva, eller spela gitarr så var inget tillräckligt appealing för att tvinga mig ur mitt tråk-humör. Idag känns dock mer okej - jag har faktiskt redan skrivit om några paragrafer i Sirocco (min "bok" som jag tragglat med i typ tre år), så det känns åtminstone ganska lovande.
Något som också är ganska roligt är att jag fått tillbaka min "lära mig instrument"-lust, och jag är jätteglad för det! Jag älskar verkligen att göra, lyssna, lära mig och skapa musik, men de senaste månaderna har jag känt mig så sliten att jag knappt orkat titta på gitarren. Igår vände det dock, och jag var så ambitiös att jag till och med försökte lära mig Debussy - Clair de lune på piano. Fast det gick inte så bra, de noterna var lite väl svåra för mig, just nu i alla fall.
Åh, nu är det snack om att vi ska åka upp till Tjolöholms slott! Hoppas hoppas hoppas, då får jag en chans att använda min nya kamera ordentligt. kram på er sålänge, dö inte i äckel-värmen!
<3 Cadie
Currently listening too: Aguson - Lågtryck över stan
The girls & I
Hey peeps!
Jag antar att jag borde ge någon... förklaring till min frånvaro, och skriva om den horribl Arvika-resan, men jag bryter mot reglerna och börjar med att posta lite bilder på mina flickor istället. Eftersom jag inte haft någon kamera så har det varit dåligt med bilddokumentation, men nu när jag äntligen fått hem min Canon Powershot så har jag gone wild med den! Nedan ser ni resultatet (och jag påstod aldrig att jag var en bra fotograf, kom ihåg det!)
Först ut är Adriana, kallad Addie, en snart fyra månaders råttjej som jag skulle vara
jourhem åt. Men hon charmade mig totalt och efter bara två dagar så bestämde jag mig
för att behålla henne.
Adriana till vänster, och Ricky till höger. Ricky är ca tre månader nu, och jag köpte henne
tillsammans med kullsystern Hailie från en zoo-affär i GBG. Ricky är något "bipolär", och
har väldigt bestämda åsikter om när man får ta i henne. Hon har aldrig bitit, men himmel vad hon
är bra på att slingra sig!
Addie på väg till undervåningen
Vissa råttor klättrar, andra flyger...
Det här är Hailie, Rickys syster, även hon en "zoo-råtta". Hailie är, tillsammans med Addie,
verkligen min älsklingstjej. Hon är ganska blyg och försiktig, och tar man ut henne ska hon alltid sitta
uppe på ens axel och gosa i håret.
Ricky på upptäcksfärd.
Ricky going down, Addie going up. A note on the side; alla säger att det är så svårt att
se skillnad på Hailie (ej på bild) och Addie, men om ni kollar noga på Addies rygg på
den här bilden så ser ni att hon har en "strimma" längs ryggen, medans Hailie har oregelbundna
"fläckar". Lite trixigt i början, men man lär sig.
Älskade Addie i transportburen. Ricky & Hailie trycker i bakgrunden.
Jag har massor av fler bilder, men Chuck är så himla seg, så jag försöker ladda upp dem någon annan dag. kram på er sålänge!
<3 Cadie
