Jag är ARG på jobbet igen. Seriöst, de är fan ambivalenta och beter sig som avloppsrör hela högen. Deras senaste brott är att rumstera om i schemat och flytta mina lediga dagar utan att ens höra av sig för att fråga om det är okej - när båda VET att jag försöker ta körkort, har häst, bla bla bla och inte bara kan "poppa upp" ute på Marstrand när som helst. Grrr! Hoppas ett jävla JAS-plan kommer och bombar ön under natten.

Ja ja! Nu ska jag göra som Sarah alltid säger åt mig och ANDAS, innan jag förstört hela blogg-inlägget med mitt gnällande. Jag kom åtminstone iväg till Allum according to plan imorse (gissa vem som klarar av att köra ända hemifrån till köpcentrat utan att vara nervös?), på jakt efter ett par ursnygga skor som jag i princip drömt om sen innan studenten. De säljs/såldes på Scorett - min absoluta favorit-skoaffär - och som vanligt när jag letar efter något sprang jag i princip igenom Allum och in på Scorett. Mitt hjärta hoppade över ett slag när jag såg den vita versionen av my dreamshoes på en sån där "ställning" uppställd med massor av "tag 2 betala för 1" skor. När jag sen fick syn på den svarta modellen, + höstnyheter från Tiamo, så trodde jag lyckan var fullbordad. Men sån tur har man aldrig... De svarta skorna var inte på rea, så jag fick betala 799 kr för dem, och de vita fanns inte i min storlek! Kassörskan var supersnäll och gick in och sökte på modellen för att se vilken Scorett-butik som hade kvar 38or, och det fanns tydligen bara ett par kvar i hela Göteborg. Men när hon ringde till butiken så vägrade människan som jobbade där lägga undan skorna tills imorgon, utan menade att "då får kunden ringa till oss imorgon istället och hoppas att de finns kvar, eller komma och hämta dem i eftermiddag". 

Dumma tant! Om det hade funnits minsta chans att jag kunnat ta mig till den Scorett-butik som hade skorna och ändå hinna till jobbet i tid så hade jag hijackat bilen för mormor och stuckit dit, men tyvärr hade jag inte riktigt så mycket tid på mig. Så jag ska ringa till butiken imorgon, och hålla tummarna heeeela natten för att 38orna finns kvar. Pray for me, folks!

Som "tröst" (förutom den svarta modellen av mina drömskor) så köpte jag ett par nya gladiatorklackar från Tiamo. De är sinnessjukt snygga verkligen, så nu kommer jag bara gå runt och vänta på rätt tillfälle för att använda dem. Att jag vinglar runt som en nyfödd kalv är dock en annan femma...

Jag körde sen som följd på detta heeeela vägen ut till Marstrand (det fanns inte ens någon mittlinje på vägen och det spöregnade, DET NI!), bara för att bli major pissed off när jag anlände till jobbet. Självklart kunde allt ha varit värre - jag kunde ha haft fruktansvärda jobbarkompisar till exempel, men "mina" människor är helt underbara. As a note on the side, så spenderade vi vår dötid med att filma gårdskatten Sixten och fundera över om vi skulle smyga upp för en jätteskum gammal trappa (ni som varit på Marstrand vet hur husen är byggda - tagna straight out of 1700-talet), men vi vågade inte... Modet svek verkligen i sista stund. But I promise you people, before I leave that god forsaken place, I WILL have gone up the mystery staircase.

Jag tror det är dags för mig att försöka sova nu - så att jag har tid att knocka ut mig själv med receptbelagd hostmedicin ifall min hjärna inte tycker sömn är någon bra ide. 

peace out,

<3 Cadie