Jag har så fruktansvärt dåligt samvete. Inte bara över det faktum att jag dissat bloggen i nästan två veckor, utan för att jag skitit i att göra mitt hemprov i biologi. Det var bara så fruktansvärt skönt att ha helg, och så skulle jag ju träffa den "okända" gitarristen idag vid fem också, så jag har gått och skjutit på det där himla provet, och nu är jag så trött att ögonen går i kors på mig.

"The meeting", ja, det kan vara värt att skriva några rader om. Jag hann precis hem från Hööks (där jag var med mamma och köpte en födelsedagspresent till Emma) innan jag skulle iväg igen. Upp med mitt hopplösa hår i en tofs, på med jackan och iväg till hållplatsen med Dilba. Väl inne i stan så blev det världens snurr, jag hade sagt att vi skulle träffas vid "den stora klockan där centralen blir nils ericsson terminalen", men idiotiska jag fattade inte att det fanns två sådana, så klockan hade hunnit bli närmare halv sex innan vi hittade varandra. Döm min förvåning när det var två stycken! Vi fick oss ett skratt också över det faktum att jag skrivit i ett mess "kolla efter en minicollie", och de (den ena, iaf) hade undrat om de skulle kolla efter en person med Millencollin-tröja. Så tokigt det kan bli ibland...

De var båda jättesköna iaf, när de spelade satt både Emma och jag med käften öppen som fiskar med andnöd. Eftersom jag var för mesig för att sjunga så skulle jag spela in ngt och skicka till Klas (haha, det får bli en "headset"-inspelning igen, usch!), och vi skulle också spana efter färdigutrustade replokaler "till att börja med" - eftersom jag är för fattig för att köpa PA och (om jag kommer ihåg rätt) de båda inte hade stärkare.

Men nu har vi då 3 månader på oss att bli redo att spela på Sticky, haha!

God moorning,

I förrgår hände det som legat och gnagt i bakhuvudet på mig men som jag inte riktigt tagit på allvar. Chuck, min älskade dator (nåja, jag tycker åtminstone om den), gav upp kampen och ett otäckt virus nästlade sig in i honom. Det blev en lång förrgår kväll framför skrivbordet med datorböcker, usb-minnen och återställningsskivor, och jag kämpade verkligen med att få ut viruset ur honom, men till sist fick jag erkänna mig besegrad. Stefan blev tvungen att ställa tillbaka Chuck till senaste systemåterställningspunkten - inte formatera, för vi har ingen "äkta" windows-skiva - vilken av någon skum anledning var år 2006. Kan påpeka att normala datorer skapar återställningspunkter kanske en gång i veckan....´


Nu är Chuck frisk i alla fall, men det känns verkligen skittrist att jag förlorade alla mina bilder, videos och sånt. Det som känns mest är att jag losade Sirocco, min "bok" som jag skrivit på sedan ettan i gymnasiet. Visserligen har jag utkastet sparat på en cd-skiva, men alla renskrivna kapitel, all efterforskning jag gjort om platser och personer i berättelsen, det är borta. Så nu får jag börja om från början igen :(     Från och med nu ska jag lägga allt som har med Sirocco att göra på ett USB, och hellre klicka in det i Chuck än förlora my precious work igen!

God morgon...

Jag vet inte hur ni har det denna regniga onsdag, men min dag har i alla fall börjat skit. Jag känner mig jätteledsen och besviken på både Stefan och mamma. Ni vet ju att jag tyckt det varit jobbigt med min nya "lillasyster" Emma, och att det känns som om de försöker byta ut mig, eller något, bara för att jag är "vuxen" nu. Idag fick jag världens blow igen, så just nu sitter jag i princip och grinar och är arg på mig själv för att jag säkert är överkänslig.

För någon vecka sen (kommer inte ihåg exakt...) så fick jag veta att mami och Stefan skulle åka ner till Skåne och kolla på en ny häst. Det kanske inte låter så märkvärdigt, men för oss hästmänniskor så är det verkligen skitstort. Men eftersom jag skulle åka till Kate i Örebro så kunde jag inte följa med, och jag blev jättebesviken - men samtidigt så ville jag ju åka till Kate. Kändes dock lite bättre när mami sade "Nejdå, men Stefan och jag ska bara fram och tillbaka, vi ska bara titta" osv osv.

När jag kom hem från Örebro och frågade hur det gått så kollade mamma bara på mig och sade "Ja... jag har köpt honom".
De hade filmat också, så vi kollade på filmen (han var superfin): helt plötsligt ser jag en liten blond tjej som springer bredvid, och jag frågar "Men... vem är det där?" och mami svarar helt coolt "det är Emma, hon följde med".
Jag kan inte riktigt beskriva hur det kändes, men min hjärna spelade bara upp för mig alla "skämtsamma" kommentarer om att "Emma ska få ditt rum", och det lite mer allvarliga att Emma ska lära sig rida Minus, att Emma ska vara med ute i stallet, att Emma ska lära sig sköta hästarna, att Emma ska hjälpa mami... Och nu hade Emma fått följa med, och de satt där helt coolt och verkade inte tycka det var någon större grej. Någon dag senare frågade min mormor min lillasyster (som typ avskyr hästar) hur det varit att åka bil så långt tillsammans med Emma. Jag tittade lite underligt på henne och sade "Vadå, var du också med nere i Laholm?". "Men ja, jävla offer, det är klart jag var". "Men du gillar ju inte ens hästar?". Nathalie glodde typ snorkigt på mig och svarade något i stil med "Jaha, och?"

I söndags så sade mami och Stefan att de skulle åka ner och hämta Dean (som hästen heter) på fredag, och då frågade jag om jag inte kunde få följa med, eftersom jag inte kunnat åka och kolla på honom. "Jodå, men då får du sova över med oss hos min mamma, för vi åker på torsdag och stannar hos henne en natt innan vi hämtar Dean på fredag". Jag tänkte det var rätt okej, ville ju så himla gärna följa med.

Nu har jag i alla fall bott i Daddans hus med Pat några dagar, så jag har inte pratat med Mami alls. Men för ett par timmar sen när jag checkar mobilen så stod det "Det blir inget på torsdag jag och stefan åker fram och tillbaka på fredag så får du träffa honom hemma sen." Jag blev lite nere, fattade inte alls varför jag inte skulle få åka med, och svarade "Men vrf kan inte jag få åka med er på fredag då?"

Sen ringde mami, och när jag frågade varför jag inte fick åka med så sade hon "Ja, men... allt blev så himla krångligt. Helt plötsligt ville alla följa med, och Viktoria blev jättearg på Stefan för att hon inte fick åka med, så de har bråkat. Du kan ju få träffa Dean hemma sen."

Hon fortsatte prata, men jag blev helt tyst en lång stund. Till sist lyckades jag få ur mig "Men vad har Viktoria med det att göra? Hon är ju ändå aldrig hos oss eller i stallet."

Tyst paus.  "Nej, jag vet... Men ändå".

Jag sade inte myckeet mer; jag hade så fullt upp med att låta bli att grina att jag knappt fick fram mitt "hejdå". Sen såg Pat såklart att jag var ledsen, och jag berättade för henne, men det är ju inte så mycket hon kan göra.

Jag känner mig verkligen jätteledsen på dem. I alla år så har det varit jag och mamma som hållit på med hästar; jag som varit med mamma i stallet, vi som ridit ihop, vi som tränat, vi som haft Minus, vi som... jag vet inte, det har varit vi och hästarna, liksom. Även när jag fick i princip sluta för att skolan och jobb kräver i princip all min energi, så... jag vet inte, och sen helt plötsligt så är det som att Emma ska ta min plats. Det känns som om de försöker dra ihop en ny liten familj, och ska lära Emma allt det jag lärt mig så att hon kan bli någon sorts jävla ersättare, bara för att jag inte kan längre. Det här med Dean känns så jävligt att jag inte kan låta bli att grina. Jag har aldrig tyckt illa om Viktoria, hon är faktiskt jätteschysst, men när mami och Stefan gör såhär så blir jag så jävla ledsen. Jag är ingen jävla expert på Stefan och hans familjerelationer, men Viktoria är aldrig hos oss, hon har aldrig varit med min mamma och aldrig hållit på ute i "vårt" stall. Och nu, bara för att mamma köpt häst, så ska hon helt plötsligt med också, och då ska inte jag heller få följa med utan bli knuffad åt sidan.

Jag hatar dem verkligen just nu. Hur fan kan de bete sig så? Visst, jag är arton, jag ska iväg till hösten, jag är i princip vuxen och ska klara mig själv - och då betyder det tydligen att de bara kan behandla mig som skit och byta ut mig mot Stefans ungar istället. Det är som... som "jaha, nu är du arton, nu kan du dra för vi har andra barn att uppfostra och ta hand om och som vi gillar bättre än dig."

Jag har aldrig ogillat Stefan eller mina "styvsyskon" - och jag har aldrig betett mig illa mot dem. Men just nu så avskyr jag dem så jävla mycket, och är så jävla ledsen och sviken att det känns som att jag ska gå sönder innuti. Jag önskar att allt var som förut. Jag önskar att jag fortfarande var värd nåt. Jag önskar att mami aldrig hade träffat Stefan, och att jag hade insett tidigare att i det här jävla fucking livet så måste man slåss, rivas bitas, klösas mot alla andra bara för att inte bli ifråntagen det och de man älskar.

Om jag hade vaktat min plats lite bättre, så kanske jag inte hade suttit här idag på pappas soffa och gråtit över att några andra barn fått mitt liv.

Hej människor!

Wow, jag har verkligen slackat av med bloggandet. Jag har bara känt mig så jäkla trött och hängig, så det har liksom känts som världens grej och med andra ord inte varit kul :(

Idag har varit hemskt i alla fall, i det avseendet att jag varit och tagit blodprov! De som känner mig vet att jag är helt skräckslagen för allt som inte är piercing eller tattueringsnålar, och blodprov är typ värst. Men eftersom jag mått piss så ringde mormor igår till vårdcentralen och fick en tid till mig idag kvart i tolv. Jag ska inte beskriva hela läkarbesöket, men jag svimmade i alla fall efter att sköterskan stuckit första gången och  missat kärlet. Sen fick jag typ frossa efteråt och höll på att spy, så jag ser verkligen inte fram emot nästa gång jag måste ta blodprov!

Nu ska jag fortsätta kolla på Napoleon Dynamite med Bea och Pat. Over and out, Lovelies

<3 Cadie

Japp, I'm back. Bästa kvällen någonsin spenderas hos daddan med Hannah, Pat, Absolut Vodka blandad med cola och The Cure <3

God morning bloggen!



Nej, jag har inte sovit riktigt såhär länge - jag har åtminstone hunnit göra kaffe, haha! Går inte i skolan idag eftersom bussen till Örebro avgår redan fem i två, vilket betyder att vi måste åka klockan ett, och jag har varken packat eller gjort mig i ordning ännu. Ute i god tid som vanligt med andra ord...

Just det, för er som undrar vad vi ska göra i Örebro, så ska jag och mormor hälsa på världens bästa låtsassyster, hennes man och 2-åriga underbara tvillingar Alva och Amanda. Tills på söndag ska vi vara där, och förhoppningsvis så hinner vi göra mycket kul. Eftersom jag inte vet hur de har det med sitt internet och så, så kanske det inte blir något bloggande/uppdaterande på BDB förrän på Måndag morgon. Men du håller väl ut, bloggen, eller hur?

Nu ska jag i alla fall gå och duscha, och förhoppningsvis packa klart. Ha en underbar helg allihopa så hörs vi nog på måndag!

<3 Cadie

Jag måste verkligen sluta gå in på Nelly.com - Jag hittar så otroligt mycket fint som jag skulle älska att ha i garderoben i sommar, men som vanligt är jag fattig som en kyrkråtta. Hoppas verkligen det kommer lite jobb snart!

Nej, nu ska jag överge nätshoppingen ett tag för den underbara solen (tror ni man kan bli lite brun av den?) och mormors våfflor! Kussen kom precis också, så får uppföra mig och gå ner och prata med honom.

Vi hörs senare,

<3 Cadie

God morgon...

Idag när jag vaknade så var jag sådär fruktansvärt trött igen - precis som när man blivit sövd på sjukhuset och vill vakna, men inte riktigt kan. Det har varit såhär i några veckor nu, och jag har mest ryckt på axlarna åt det, men nu börjar jag känna mig lite orolig (har ju haft lite andra grejer också, som att jag blir jättetörstig helt plötsligt och mitt blodsocker åker berg-och dalbana), så jag får nog bita i det sura äpplet och boka en tid hos vårdcentralen. Fy fan alltså, de kommer med största säkerhet ta blodprov, och jag är skitskraj för sånt. Det är ingen som haft samma "sympton" som är villig att dela med sig av sina erfarenheter, så jag får behålla mitt blod? :P

Kolla föressten vilka lovely prylar jag fick ha-begär efter på Nelly.com;


                     

Miniväskan/portmonän (ja, hur sjutton stavas det?) tänkte jag kanske skulle passa till skolbalen, och tofflorna vill jag bara ha, haha. Sen har jag också dreglat över klänningar till skolans "senior prom" den 29 maj, och jag är rätt säker på att det blir en av de här:

Jag skäms nästan för att erkänna det, men jag känner mig omotiverad. Omotiverad att plugga, omotiverad att städa, omotiverad att läsa, omotiverad att blogga... Jag har ingen större lust att göra någonting förutom att vara ute och traska i skogen med hundarna, och det är väl "bättre" än att sitta still, men ändå. Får lite dåligt samvete när jag tänker på alla skolarbeten och prov jag inte gjort - "stoppa huvudet i sanden syndromet" nästlar sig in i huvudet på mig med en gång något blir lite "jobbigt" (om det inte är något praktiskt, för då älskar jag att hugga i). Jag börjar fundera allvarligt på om jag inte är menad att bli bonde eller skogsarbetare - en sån där som verkligen får jobba med kroppen. Det ska verkligen bli underbart till hösten, bara hårt jobb och inte en massa mattematik-fjant.


Åh, och jag tror mami är lite sur på mig också. Hon frågade mig i förrgår ifall jag skulle kunna ta hand om Minus imorgon eftermiddag efter skolan, och jag tvekade lite, sade att det berodde på hur bussarna gick och så. För er som inte vet så står Minus stallad "åt helvete" - Jag älskar människorna och själva området, men att ta sig dit/hem med kollektivtrafiken är hopplöst. Måste typ beställa "busstaxi" tre dagar i förväg för att ta sig fram :(
Så idag sade jag i alla fall till henne att jag inte kunde - imorgon är ju sista chansen jag har att "packa" inför Örebro också, eftersom jag inte hinner hem emellan efter skolan. Idag är det ingen ide att dra fram resbagen heller, för jag får alltid för mig att jag måste ha precis de kläderna jag packat ner :P

Nu ska jag nog dra ut på en kvällspromenad i det fina vädret i alla fall! Får se om jag bloggar mer lite senare. Ha en bra kväll, människor!

<3 Cadie

Nu sitter jag ihopkurad i soffan igen, tycker dock inte lika synd om mig själv längre för magonten har nästan gott över :D 
Så mycket att man kan baka brownies och mumsa på ikväll, tro? Håller tummarna för det!

Känns lite patetiskt dock att ha på tvn och strötitta på Tvshop. Just nu gör de reklam för någon superdammsugare, som de gick runt med i ett rum där de kletat lite grejer för att demostrera hur bra den var. Ha, kan ju bara säga att anser de det rummer är stökigt, så har de ALDRIG sett riktig röra... Ni som har sett reklamen kanske håller med? ;)

Nu ska jag kila ner till mormor och dricka kaffe - eller varm choklad, beror på vad magen säger. Puss på er!

God morgon, människor!

Aj aj aj, vad ont i magen jag har idag. När jag för en gångs skull sovit ganska okej hela natten, så börjar någon annan kroppsdel bråka. Provivan jag försökte "äta" till frukost var inte heller speciellt populärt, så nu sitter jag uppkrupen i soffan med värmedyna och känner mig sådär lagom olycklig. Nåja, tur att vi ändå bara hade en lektion idag, men attans att jag missar psykologin som är så rolig!

Är det någon här som läser psykologi B och går i gymnasiet föressten? Jag som är TE:are har bara hunnit läsa A (för övrigt så erbjuder inte min skola B-kursen, heller ), men det verkar inte som att B är något som många gymnasister har tagit? Eller har jag fel?