talk, talk, talk

Inte mycket bloggande idag inte... Men det har varit en sån himla seg dag, verkligen. Av någon anledning så är jag tröttare och långsammare i huvudet än någonsin, och det är piss eftersom jag knappt rör mig överhuvudtaget. Jag vet att man blir tröttare för mindre och mindre ju mer inaktiv man är, och det skrämmer verkligen skiten ur mig; det finns knappt något jag är så rädd för som att gå upp i vikt. Men men, jag har lovat mig själv att när påsklovet börjar så ska jag lägga grunden till lite godare vanor med minst ett joggingpass om dagen, och verkligen anstränga mig för att hålla det.

I förra inlägget så nämnde jag att mamma "took me aside" för en pratstund imorse, och jag känner verkligen att det var välbehövt. Hon kollade lite forskande på mig och sen sade hon "vet du, det känns som att du bara fladdrar runt och försöker göra allt på en gång, alla till lags just nu. Hur mår du egentligen?" och då brast det verkligen för mig. Jag pratade helt oavbrutet i säkert en halvtimme, och när jag lugnat mig lite så tog mamma upp tråden och hjälpte mig trassla ut det enorma nystanet i mitt huvud. Det var så himla, himla skönt. Visst, det är fortfarande mycket jag inte tagit tag i ännu, men för ögonblicket så känns det som att jag kommer kunna sova ganska lugnt inatt.

Vad ska ni folk hitta på resten av kvällen då? Själv funderar jag på att gå och göra lite te... och ringa upp Pat och fråga om ett superroligt lärarskämt hon drog tidigare idag.

puss på er!
<3 Cadie

Change of plans

Nej, det blev inget besök på passkontoret idag. Istället fick jag en lång pratstund med mamma om hur himla stressad jag är och om situationen med pappa. Jag har verkligen hjärnspöken - går runt och hetsar upp mig över ingenting, och ligger vaken på nätterna och oroar mig (och när jag väl lyckas somna så drömmer jag mardrömmar). Nu känns det lite bättre för stunden i alla fall, ibland är min mamma bara bäst.

Om en timme ungefär så måste jag åka till skolan, och tro mig, jag känner verkligen inte för det. Är så himla slut och snurrig så jag är i mycket större behov av en lång, avslappnande promenad med Dilba i delsjöskogarna, men så mycket skolk som jag har så kan jag inte skippa. Får hoppas det fortfarande är just när jag kommer hem vid sex, så jag kan gå ut då istället.

<3 Cadie

Morgon den 1 (?) april

wow, är det verkligen den 1sta april idag? Enligt min dator så är det så, men jag får nog gå och kolla almanackan senare, för att vara på den säkra sidan...

Inatt har jag i alla fall inte vaknat av några mardrömmar. Fast drömt har jag, kommer dock inte ihåg någonting, så det är himla skönt. Hatar att inte få sova bara för att min korkade hjärna hittar på skräckhistorier.
I vanliga fall skulle jag inte ha lyckats ta mig upp såhär tidigt (men min sömnapne verkar nästan ha gått över, har börjat vakna av mig själv, skumt nog?), men mormor ska följa med mig in till passkontoret och förnya mitt pass, så att det står samma namn i det som på alla andra ställen, tydligen jätteviktigt inför IELTS och CPE-examen? Haha, och mormor ska också få ett nytt pass; ni kommer väl ihåg att morfar lyckades spärra det medan vi var i London...?

Tyvärr så upptäckte jag nyss att jag inte kunde ha på mig den fina outfit jag planerat (nätstrumpisar, en jättesöt kjol från Shock och urringat från H&M), eftersom 2 out of 3 items var trasiga, och inte på ställen där det skulle vara snyggt. Får köra på vanliga jeans istället; detta kanske är en "pik" från gud att växa upp?

Nu ska jag i alla fall försöka tvinga i min ohungriga mage lite frukost och klä på mig ordentligt. Kom på att jag glömt lägga ut "London, väskor och snurr" här, så ska försöka göra det innan vi går eller när jag kommer hem. Ha en jättefin dag allihopa!

<3 Cadie

The story of my life


Min mamma är svensk med danskt och brittiskt påbrå, och har ett helt vanligt "svenskt" efternamn, medan min pappa är Azari/Azerbaijanis och har ett azerbaijanskt efternamn. Efter att de gift sig så tog mamma dubbelnamn, och när jag och min syster föddes, så fick jag bara min pappas efternamn.

Jag led inte direkt av det förrän jag kom upp i tolv, trettonårsåldern, och folk började anmärka på det och komma med gliringar. I och med att jag har så himla mörkt hår så ser man ju helt tydligt att jag har utländskt påbrå, och ju äldre jag blev, desto mer störde det mig att folk betraktade mig som att jag inte hörde hemma i Sverige. Det var verkligen skitjobbigt, för jag är både född och uppvuxen här, all släkt jag har kontakt med bor i sverige, och jag är lika mycket svensk som vilken jävla svensson som helst, förutom att jag har mörkt hår. Till sist blev allting så jävla jobbigt att jag bytte efternamn till min mammas, och det kändes så himla skönt och rätt. Nu hade jag anknytning till min mammas sida av familjen, liksom.

Men då jävlar blev det liv på min pappa! Han blev hur upprörd som helst och började gorma om att jag minsann inte var hans dotter längre och att jag borde skämmas över att jag inte var stark nog att stå för den jag var (och han menade ju typ turk då...). Jag blev jätteledsen, jag menar, här har jag haft hans jävla namn i sexton år, och mamma har minsann inte sagt ett pip - och så blir det ett sånt förbannat liv på honom? Jag vet inte hur många nätter jag verkligen grät mig till sömns och tyckte det var skit.

Sen när pappa lugnat ner sig så han att det inte var för hans skull, utan för de iranska myndigheterna jag var tvungen att byta tillbaka. Han höll på och sade att "i de iranska myndigheternas ögon så är du inte min dotter om du har mammas efternamn". Till sist kände jag att jag kanske varit lite överilad, och sade att "jag kan ha ditt efternamn i mellannamn", och det kändes bra. Men nehej då, det gick inte, jag var fortfarande inte hans barn i Iran, och jag skulle minsann bli arvslös och inte få något "studiebidrag" från honom osv. osv. Den enda lösningen var att jag bytte tillbaka till hans efternamn.

Nu måste jag skaffa ett nytt pass inför min IELTS + CPE examen, så nu har allt blåst upp igen och blivit hur jävla jobbigt som helst. När jag pratade med pappa nyss så sade jag helt ärligt "pappa, jag vill ha mammas efternamn. Jag mådde jättedåligt när alla dömde ut mig som utlänning i mitt eget hemland, och jag tänker inte leva så." Vet ni vad han svarade?
"Ja, det är ditt beslut, du är arton och jag kan inte tvinga dig till något. Men då ska du heller inte förvänta dig något alls från min sida". 

Sen sade han hejdå och lade på. Nu känner jag mig så jävla olycklig  att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Är jag ytlig och dum? Är det pappa som har rätt? Eller ska jag stå på mig? Snälla, hjälp!

En inte så god morgon


Fy fan, inatt har jag haft världens jävla mardrömmar, och vaknat flera gånger för att de var så hemska. Kommer inte ihåg exakt vad som hände, men det var något med att pappa hade mördat mamma och typ grävt ner hennes hjärta i växthuset :S

Som ni märker så är jag åtminstone uppe i alla fall! På senaste tiden så har jag lyckats sova mig igenom när mobilen ringer, men idag väckte HIM's "Funeral of hearts" mig, precis som det var tänkt. Jag ÄLSKAR HIM. Inte lika mycket som The Cure, men close enough <3

Fan, och gissa vem som "skolkar" från jobbet idag? Måndagar brukar vara min favoritdag just för att jag får vara ifred och kan sköta mitt, men nejdå, idag så har mamma bestämt sig för att hon har "muskelvärk" och ligger och gnäller inne i sitt sovrum. Fy fan, vad sur jag blir. Nyss fick hon ett jävla utbrott för att jag sade till henne att hon kunde gå ut med sin hund själv. Längtar mig sjuk efter påsklovet, då är pappa och Aida bortresta, så jag ska få ha deras lägenhet för mig själv i nästan en månad! Härligt, eller vad?

Nu ska jag gå och put my face on, så får vi se om det blir någon bilkörning innan jag möter upp Pat på centralen.

<3 Cadie

Testar...

<a href="http://www.bloglovin.com/blogg/620714/cadie?claim=e33k5edpae3">Följ min blogg med bloglovin</a>

Kan man helt enkelt vara ledsen?




För jag känner mig så grymt lurad och besviken.

Jag har inte pratat så mycket om det på den här bloggen, men i korthet så hittade jag för ett år sedan mitt drömuniversitet - en konstskola mitt på Manhattan i New York, USA, som (ifall jag kom in) jag faktiskt skulle kunna bekosta med studielån utan att ruinera mig. Jag drömde så mycket om den att jag till och med sov med deras universitetskatalog under kudden. När vi så skulle söka till universitetet i höstas, så skickade jag självklart in en ansökan. Och så mycket tid jag lade ner på den, sprang i flera veckor och skulle få mina betyg etc. översatta och välja ut mina bästa bilder till min portfolio. 900 kr kostade det att söka, men så gärna som jag vill in på den skolan, så var det verkligen värt det.

Här ska jag också passa på att sticka emellan med att mitt gymnasium har engelska och IT som sina två profiler; som elev här så läser de flesta ända upp till engelska E, och tar två stycken internationella språkdiplom (CAE & CPE) just för att deras elever ska kunna söka till skolor utomlands. De har också gått ut med att de gärna hjälper en med alla ansökningshandlingar, och att med så hög engelska som vi läser, så ska det verkligen inte vara något problem. För er som är lite mer obekanta med hur det fungerar att söka utomlands, så kräver nästan alla skolor bevis på att man faktiskt kan engelska. Självklart så har jag trott att CAE-examen som jag tagit skulle vara tillräckligt - det är ju engelska på universitetsnivå. Så när jag får ett mail från min drömskola att de inte kan behandla min ansökan vidare eftersom jag inte har en ordentlig engelska-examen, så blev jag helt ställd. Redan så hade skolan krånglat under hela början av året med mina betyg (det räckte tydligen inte att själva dokumentet var översatt, utan betygen var tvugna att översättas med till "A, B, C" etc. och det skulle kosta *håll i er* 4000 spänn att göra genom den organisationen de rekommenderade!), och nu gav de sig på min engelska-examen. Jag visste fan inte om jag skulle skratta eller gråta.

Dum som jag är, så skrev jag ett argt mail tillbaka till dem att de visste minsann inte vad de pratade om, och de måste ju vara dumma i huvudet som krävde resultat från en lägre examen (IELTS el TOEFL) än den jag hade tagit och skickat till dem. Jag skickade även en kopia på skolans mail till min yrkesvägledare, och slängde in något tyket i stil med "Kolla här, vilka idioter. Jaja, ett gott skratt förlänger livet".

Sen började jag med ens ana ugglor i mossen, och för första gången någonsin så gick jag in på folkuniversitetets hemsida och LÄSTE vad de olika examina gällde för. Det var som att få en spann med iskallt vatten över sig när jag insåg att skolan/universitetet hade rätt, och att det var jag som hade fel.

Examen universitetet ville ha, IELTS, var enligt folkuniversitetet den examen man skulle ta OM man planerade att söka till universitet i USA. CAE accepterades av vissa institutioner i Europa, och CPE accepterades av de flesta institutioner i världen.

Så under hela min jävla gymnasietid så har skolan lurats, och  nu sitter jag här med ett examensbetyg som jag betalat 2000 kr för som är näst intill värdelöst för mig, som vill plugga i USA. Visserliggen är det tänkt att jag ska ta CPE, men den får jag inte ens resultatet på förrän i November, så den är helt oanvändbar för mig just nu - om jag ens blir godkänd, vill säga.

Jag känner mig så jävla idiotisk som inte har kontrollerat allt det här själv och i tid, speciellt som jag borde ha lärt mig för en miljon år sedan att man inte kan lita på vad ens skola säger. Jag hatar att jag är så himla godtrogen. Jag hatar att vad jag än gör, så räcker det inte till.


Om du bara visste att jag skulle dö för att få vara nära dig


Det finns en musiker som jag är så fruktansvärt jävla kär i. Kär - inte "crush" - för om man har en crush på någon så är meningen att den går över så småningom. Men jag har brunnit för den här personen i säkert ett och ett halvt år, och jag avskyr det. För den trista verkligheten är att jag aldrig, någonsin i detta liv skulle ha en chans på honom.

Just det - honom; Det är en annan sak som är konstig. I hela mitt liv så har jag aldrig varit kär i en av det manliga könet - jag har inte ens lyckats experimentkyssa en kille för det har känts så motbjudande. Men den här personen... Varenda gång jag ser honom så stannar mitt hjärta, eller skenar iväg: Jag blir nästan svimfärdig, och samtidigt som jag får sockerdricka i hela kroppen så vill jag bara storgrina just eftersom jag VET att det aldrig någonsin kan bli något.

Till på köpet så trodde jag verkligen att jag var "over him", eftersom han de senaste månaderna knappt funnits i mitt huvud. Men så plötsligt är han där igen, med sina havsblå ögon och kattungenäsa, och jag är lika förlorad som jag var för ett år sen.

Han är dessutom nästan trettioåtta år gammal - mer än twice my age. Jag önskar jag kunde komma över honom, jag önskar jag aldrig fått veta om hans existens, och jag önskar att jag aldrig mer behövde höra hans musik.

Men jag antar att detta är what love is all about; it hurts.


In motion

Åh, jag blir så arg på mig själv! Jag har tydligen lyckats radera min "bakgrundsbild" som jag sparat på datorn, som jag använder när jag lägger upp bilder på bloggen eftersom det inte går att skriva in färgkoden för en viss kulör i Picasa. Så nu måste jag sitta och krångla för att skapa en ny. Suck.

Jag får trösta mig med att jag åtminstone motionerat ordentligt idag. Det blev en ganska lång löprunda, så jag var helt slut när jag kom hem. Dilba (som alltid min trogna löparkompis) var så trött att hon dråsade ihop i en lycklig hög så fort vi var innanför dörren. Älsklingen!


Motion

Sådärja, då var det dags för en joggingrunda igen! Som omväxling så kommer jag se riktigt snygg ut, i mina "student 2009" kläder och cheerleading-jacka. Men vi får väl se hur mycket jag faktiskt orkar springa, med tanke på att jag inte har varit ute på ett tag... Aja, hörs sen!

<3 Cadie

Still Söndag

Nu är jag hos daddan! Han ska förutom att bjuda på våfflor (MUMS!) också visa mig hur larmet till huset fungerar, så att jag kan bo där när han och Aida åker utomlands i en hel månad! Det ska bli jättehärligt att få stöka lite själv :D

På vägen hit så fick jag också ett helt sjukt begär efter brownies, ni vet, sådana där cafe  brownies man värmer i micron. Jag måste springa in och  köpa på Ica på hemvägen!



Nej, nu ska jag browsa lite på Nelly.com och hjälpa grädda våfflorna. Någon mer som fastnat för de ursnygga sko-sortimentet Nelly har?

<3 Cadie


Beware of microwave

Dagens roliga;

Mamma; Hjälp! Nu gör micron sådär och blixtrar igen!"  *tar snabbt ut kaffekoppen*

Stefan: Men det kan vara micron som är dålig, sätt in koppen igen och se vad som händer.

Mamma: Men nu är den ju helt normal!

*vänder sig till mig*

Nu får du och Nathalie tänka på att inte lämna micron ur sikte, ifall att den börjar brinna!


Ja, när micron utgör det största hotet i ens hus, så kan man ju undra...

Söndag

God morgon, världen!

Oj oj oj, vad sent jag var uppe idag. På senaste tiden så har jag verkligen sovit som jag vore stendöd så fort jag lagt huvudet på kudden, och om inte väckarklockan ringer (ibland vaknar jag inte ens då...) så sover jag lätt till elva, tolv. Sånt himla slöseri med tid verkligen, för morgnarna är ju bara bäst, men jag KAN bara inte vakna!

Nu är jag i alla fall nyduschad, och slösar för tillfället tid med att dricka te och browsa igenom webshoppar. Jag försöker också få in en "dagräknare" i menyn till vänster - för Dawit Isaak, som jag bloggade om igår. Han ska fan ut ur fängelset tillsammans med de andra reportrarna, så är det bara. Jävla fucking rättssystem.

Vad ska ni andra hitta på idag då? Förutom ännu ett våffelkalas hos daddan senare idag (han vill fira att jag lyckades komma in någonstans, haha), så har jag ingenting planerat. Känns skumt att ha så mycket tid och inget att göra.

<3 Cadie

Dawit Isaak

FREE DAWIT



Från Wikipedia, the free encyklopedia; http://sv.wikipedia.org/wiki/Dawit_Isaak


Dawit Isaak, född 27 oktober 1964, är en eritreansk-svensk journalist, författare och dramatiker.

Dawit Isaak kom till Sverige som flykting från kriget1987. Han hamnade i Lerum , försörjde sig som städare, och fick svenskt medborgarskap 1992. Dawit sade dock aldrig upp sitt eritreanska medborgarskap och är således medborgare i såväl Sverige som Eritrea. Efter kriget återvände Isaak till Asmara där han blev delägare i och arbetade som journalist på landets första oberoende tidning Setit.

Fängslad
I september 2001 arresterades Isaak och en mängd andra journalister av den eritreanska regimen för att de i tidskriften Setit skrivit om en grupp politiker i regeringen -- den så kallade 15-gruppen -- som krävde demokratiska reformer i Eritrea. Samtidigt arresterades merparten av 15-gruppen. Minst tio av de journalister och politiker som fängslades i september 2001 ska ha avlidit i fängelse, däribland den tidigare utrikesministern Mahmoud Sherifo och Dawit Isaaks kollega från tidningen Setit, Fessehaye "Joshua" Yohannes. Förutom Isaak sitter enligt IPI även journalisterna Mattewos Habteab, Dawit Habtemichael, Temesken Ghebreyesus, Emanuel Asrat, Seyoum Tsehaye, Hamid Mohammed Said, Saleh Al Jezaeeri (Al-Jezaeri), Fitzum Wedi Ade, Selamyinghes Beyene, Zemenfes Haile, Ghebrehiwet (Gebrehiwot) Keleta, Daniel Mussie och Tura Kubaba fängslade utan rättegång.

I april 2002 rapporterade CPJ (Committee to Protect Journalists) att Isaak lagts in på sjukhus för behandling av tortyrskador. Regeringen förnekar att han har torterats men tillåter ingen att träffa honom, det finns få uppgifter om hur han har det i fängelset. Dawit Isaak har inte åtalats för något utan sitter fängslad utan rättegång. Enligt eritreanska källor är han dock misstänkt för att vara spion åt Danmark.

Permission
Tidigt på morgonen den 19 november 2005 fick hans hustru telefonsamtal från Dawit Isaaks syster med besked om att han frigivits efter 1 518 dagar i fängelse och nu befann sig hemma hos henne. Sveriges dåvarande ambassador Bengt Sparre, som en längre tid hade arbetat med relationen till regimen i Eritrea, meddelade att Isaak var i bra skick. Några dagar senare uppkom dock frågetecken om Isaak verkligen var frigiven och den 2 december fick Utrikesdepartementet
uppgift från eritreanska myndigheter att Isaak bara hade haft permission.

Utrikesdepartementets agerande
Svenska medier rapporterade den 3 februari 2009 att Dawit Isaak åter befann sig på sjukhus. Samma dag skickades den stockholmsbaserade ambassadören Fredrik Schiller till Eritrea. Samtidigt ökade pressen på utrikesminister Carl Bildt att lösa fallet. På en fråga från Cecilia Wigström, om Bildt är beredd att åka till Eritrea för att verka för Isaaks frisläppande, svarade Bildt att fallet har hög prioritet för utrikesförvaltningen men att han inte kan redogöra för några detaljer, vilket beror på att svenska Utrikesdepartementet UD har använt sig av så kallad tyst diplomati i ärendet.

Den 11 februari rapporterades att Schiller var tillbaks i Sverige med oförättat ärende, sedan dess har opinionen hårdnat allt mer för att UD skall vidta kraftfulla åtgärder för att få Isaak frisläppt. Media kräver att Bildt personligen åker till Asmara, samtidigt som även oppositionen trycker på för att få Bildt att agera.

 Kampanj I Media

Den 19 februari 2009 initierade Expressen en kampanj för Isaak. Tidningen beslutade att intervjua samtliga riksdagsledamöter och fråga vad de personligen har gjort för honom samt hur de avser att hjälpa honom. Den 26 anslöt tidningarna Aftonbladet, Dagens nyheter och Svenska Dagbladet till kampanjen.



Fy fan, alltså. Det får ens egna problem att verka jävligt små.

Earth Hour

Ni glömmer väl föressten inte Earth Hour? Släck ljusen
NU!



Det här gick min lön till...



Här kommer bilder på vad de 2000 kr jag fick i lön gick till. Jag inser att det kanske inte är helt normalt att fotografera sina underkläder, men de var så himla fina att jag inte kunde låta bli.


 Jag tycker båda är så fruktansvärt söta, och den leopardmönstrade
är så "Tarzan & Jane"!


Bilden till vänster är på ett tredje underklädesset, blev ingen helbild eftersom
min kassa mobilkamera suddade ut alla detaljerna. Trosorna till höger är tänkta
att gå ihop med den leopardmönstrade BH:n; Jag fattar egentligen inte varför jag
köpte dem, men det kan ju vara ngt att ha på maskerad!


Den fina vita jackan & omlott-skjortan hittade min mormor på H&M åt mig.
Skjortan kommer bli sjukt fin i sommar, med ett mörkblått linne under & marinblå
tygskor till! Jag hittade ett par perfekta skor på H&M också, men typiskt nog fanns bara
41:or kvar, så jag får köpa de på nätet istället.


Min första "riktiga" väska någonsin! Det bästa är att den inte ens är i riktigt
skinn, så jag tummar inte på mina principer. And it's all mine!



  Under alla mina tonår så har jag bara haft en enda lång och tjock halsduk, för
    jag har inte hittat något annat fint jag velat ha. Så jag blev helt vild av lycka när jag fick
syn på den här underbara, gosiga halsduken inne på Accent. Nu åker den gamla,

stinkiga randhelvetet ut!




Alla kläder/ (jackan 289 kr, omlottskjortan 189 kr) och underkläder (129 kr/behå, 59 kr/trosa) hittade jag på H&M, lätt min favoritaffär! Halsduken (199 kr) och väskan (399 kr) kommer från Accent.


Over and out, lovelies,
<3 Cadie







Me love food


Jag är tillbaka från min "shoppingrunda" i femman med mormor, och min depression-attack har någorlunda dragit sig tillbaka. Tur att jag kunde få något annat att tänka på, annars hade jag nog gått runt och mått skit hela dagen.

Bästa stunden var dock när vi fikade på Cassels Café. Och japp, jag är ett riktigt litet matvrak ;)  Tyvärr är jag inte en sån person som kan äta vad som helst och ändå förbli smal (vilket jag kunde när jag var liten! Vill ha det så igen!), men jag antar att man inte kan få allt här i livet. Fast deras varma choklad är to die for, så det är värt att springa någon extra kilometer!



Måste tillägga att jag stinker artificiell vanilj. Kunde inte hålla fingrarna borta från provflaskorna på H&M!

later,
<3 Cadie


Nere

God morgon...

Idag är en dum dag. Allting kändes ganska okej när jag vaknade vid nio, men nu har ångesten slagit klorna i mig, och det ser inte ut som den tänker släppa taget. Hur jag än vänder och vrider på mig så hittar jag något fel. Gud vad jag längtar efter att få sova igen så att jag slipper alla "tjock, ful, perserapa, hårboll, äckelunge" som min hjärna slänger åt mig. Fan!

Varför kan jag inte bara få njuta av min helg?


Girls vs boys... or not


Japp, det otänkbara har hänt. En grabb på BD försökte intala mig att han är BÄTTRE på att kyssas än tjejer. Vart är världen påväg?


Ingen pussar dock så bra som Bella <3

18 +?



Nejdå, jag är inte alls barnslig.

The Cure = L.O.V.E



Åh, The Cure kom nyss på radion med "Friday, I'm in love". Det finns inga ord som kan beskriva hur mycket jag älskar det bandet; de är bara helt underbart besatt bäst.


Living in the moment

Evenin' Fellas, hur har eran dag varit?

Min började klockan sex imorse med upptäckten att det kommit ÄNNU MERA snö (Jag blev helt nere, speciellt eftersom morfar sagt dagen innan att vi skulle övningsköra sålänge det inte snöade). Har jag nämnt att jag fått nog av vintern? Jag tror varenda kotte i hela landet vill ha VÅR!

Skoldagen har dock varit helt okej, jag hade bara engelska på morgonen och håltimma innan TMS:en började vid tolv, och då hade vi redovisning om "history of robotics". Vår lärare är verkligen helt super - och det är så himla skönt att det finns åtminstone några lektioner där man bara kan ha roligt. Idag fick vi våra studentgrejer också, så det hjälpte upp humöret :D
Min tröja, mitt champagneglas och joggingbyxor var jättefina, men det klantiga företaget hade limmat fast bokstäver bak på mössan (observera; det hade jag inte beställt), och det gjorde mig jätteirriterad. Jag är inte mycket för smutskastning, men i princip alla har haft problem med det här företaget, både vad gäller ändring av orderna och vilket skick de fått sina grejer i. Så himla trist verkligen, för de förlorar ju faktiskt kunder på det sättet, och dessutom förstör de för alla glada studenter.

När jag kom hem så var i alla fall morfar jättesnäll och tog ut mig på övningskörning, som lovat, och idag fick jag faktiskt köra på vägarna! Det var superkul, och även om jag emellanåt hade problem med att koordinera broms, gas och koppling ("Men det kommer ju EN BIL, STANNA FÖR HELVETE!") så tycker jag det gick riktigt bra! Eller, vi överlevde ju i alla fall...

För en liten stund sen så kom jag tillbaka från en jättehärlig skogspromenad med vovvarna som jag drog ut på så fort vi kommit helskinnade hem med bilen. Det var blött, slaskigt, och så blev vi fångade i ett ösregn av hagel, men det var jättehärligt i alla fall. 



Men gud, det är ju ett troll i människokostym! xD 
Oliwer & Dilba blev söta iaf!


Over and out,
<3 Cadie

I.D?

Efterlyses:
Lättarbetad, "luftig" och halvtäckande foundation som ger ett naturligt resultat och finns i nyansen vampyrblek. Den ska helst stå emot vädrets makter och se fin ut även när ansiktet är fullt av hästsnor, smuts, och fälld vinterpäls.

Jag tycker visserligen om den foundationen jag har nu, men den täcker inte tillräckligt bra + att den är mot rynkor, och riktigt så gammal är jag ju inte än!

Har dock hört massor av bra saker om I.D mineralfoundation; what's you guys take on it?


Örebro nästa fredag!

Nu har jag bokat bussbiljetter till Örebro! Vi brukar åka dit med jämna mellanrum för att hälsa på min "syster" och hennes tvillingar Alva och Amanda. Bortsett från att de sist plockade upp blöjor ur papperskorgen och slängde på en medan man sov, så ska det bli riktigt kul :D

... Jag önskar bara att jag inte hade så kort stubin. Stackars mormor fick massor av skit nu medan jag bokade biljetterna, bara för att jag är på dåligt humör över Dako-projektet. Jag borde nog gå en sån där anger management-kurs, så jag lär mig  att bara skälla på de som verkligen förtjänar det.

Ska se till att posta några bilder på tvillingarna, de är verkligen för söta! Kram på er!

<3 Cadie

Egoinas värld


Jag hittade just till Egoinas blogg, och nu har jag skrattat så mycket att jag tror ett revben eller två gått av. Checka in den!

~ Egoinas Värld ~

Våffelkalas

Jag var ju bara tvungen att lägga in lite bilder från gårdagens våffelkalas. Enjoy!



Köra bil

Jag hade min 2a körlektion idag!



Och i förmiddags så satt jag och försökte fundera ut alla möjliga sätt att slippa, för jag kände mig så sjukt oinspirerad och lat. Speciellt nu när jag bara är "in the beginning" och inte klarar av så mycket mer än att leka med växeln och gasen.
Någon gång vid tolv i alla fall så bestämde jag mig för att det var fruktansvärt onödigt att skippa körlektionen bara för att jag är trött, så jag ringde hem till mormor och bad henne kolla vilken tid jag skulle köra. Av någon skum anledning hade jag fått för mig att det var kvart i fem;

"Cadie? Jag ringde till körskolan och du ska vara där kvart i tre!"

"Nehej, det ska jag visst inte!"

"Jo, tjejen i receptionen sade att du till och med fyllt i tiden själv."

*Paus*

"Men va fan! Jag går ju i skolan till halv tre!"


Japp, man kan ju bli arg på sig själv för mindre. Lyckligtvis så hade jag företagsekonomi med min underbara amerikanska lärare Elizabeth, så jag fick gå jättemycket tidigare så jag hann <3

Det är skumt, men jag känner mig faktiskt redan mycket säkrare bakom ratten. Inte så att jag helt lugnt kan sitta och prata med någon eller lyssna på musik, men jag har börjat reagera lite mer reflexmässigt och växla automatiskt när jag hör på motorn att den är missnöjd. Man får verkligen världens endorfin-kick, men samtidigt blir jag jätte-nojig, för det är så... vuxet att köra bil. The point of no return, för att vara dramatisk. Från min less rational side; Varför ska frihet innebära ansvar?

Usch, och nu kom jag på mitt i alltihop att jag har en PD/Dako uppsats att skriva som skulle varit inlämnad igår. Borde jag inte ha lärt mig vid det här laget att det är bättre att ligga ett steg före än sju mil efter?

<3 Cadie


Sleepy pooch



Såhär mysigt kan man ha det i morfars fotölj när han borstar tänderna!



Puss och godnatt allihopa, det är inte bara hundarna i huset som är trötta :)

<3 Cadie

Våffeldagen

Herregud, det är ju våffeldagen idag!

Visserliggen brukar jag inte ha stenkoll på dagar som ska firas, men sådan våffelälskare som jag är så är jag förvånad över mig själv. Men våfflor får jag i alla fall! Sitter i mormors kök just nu och tittar på när hundarna tigger och mormor vispar smeten... mums!




Ska ni också äta er feta på våfflor ikväll?

<3 Cadie

Dagens skogspromenad

Evening Lovelies,

Nu har jag suttit och ugglat framför datorn i timmar och knåpat med designen. Haha, hela huvudet är fyllt av kod-snutter!
Tänkte i alla fall pallra mig ut en runda med Dilba och Oliwer, så busarna får röra litegrann på sig. Kolla föressten vilka fina bilder jag tog på dem i förmiddags;





<3 Cadie

Blogg-design & Ångest


Åh, jag har beslutsångest. Jag skulle vilja göra en riktigt snygg design till min blogg, men jag har en miljon ideer och knappt någon aning om hur jag ska turn them into reality - att koda och grejer krävde lite mer tankeverksamhet än jag trodde. Tack gode gud för DesignaDinBlogg iaf!

Jag kikade faktiskt också in på Kenzas blogg igår kväll och hittade tipset om bildredigeringsprogrammet Picasa. Det är superbra - och inom loppet av fem minuter så var jag helt kär i att sätta vita ramar på vartenda bild på datorn :P

Hur bestämde ni er för en design egentligen? Jag hatar att inte kunna bestämma mig!
 
<3 Cadie

Wednesdays sux

Jag måste erkänna att jag känner mig sjukt duktig som lyckades tjata mig ledig från både engelskan och mentorsmötet idag. Det enda som inte känns så bra är att jag troligtvis inte kommer få gå varje onsdag (latmask to the bone, alltså...), och då kommer jag få sitta och tråka i skolan i timmar, bara för att något fån bestämde sig för att flytta runt lektionerna. För två veckor sen, så såg schemat ut såhär:

9:30-10:30 Psykologi A
11:30-12:00 mentorsmöte

Och nu ser det ut såhär:

9:40-10:40 Psykologi A
12:30-13:00 Mentorsmöte
15:30-16:30 Engelska E

Så där rök min underbara, tidiga "lång uteritt i skogen"-dag. Vad som nästan gör mig mest förbannad är att enligt ryktet så flyttade de engelska-lektionen från måndagen (då den låg från kl. 13:00-14:00) till onsdags-eftermiddagen bara för att de var så få elever som dök upp på måndagar, eftersom engelska för de flesta var dagens enda lektion. Men herregud, vi är 18 år - vissa till och med 19 - och de måste ju kunna ta ansvar själva för att gå på sina lektioner. Om de skolkar så ska det ju åtminstone inte gå ut över oss som faktiskt är i skolan :(

Jaja, nu ska jag försöka ta itu med mina uppsatser. Bara någon så dum som jag väljer frivilligt att skria uppsats i Persondatorer-kursen när man kunde fått MVG för att diskfragmentera sin hemdator!

Pkg,
Cadie

One of those days...

Idag har varit pest, litterary speaking. Jag vet att jag inte borde gnälla och att det finns miljoner människor som har det mycket värre, men ibland är det faktiskt tillåtet att klaga lite. Mitt första lilla missöde för dagen var att felbedömma vädret, så jag gick ut i vantlös en tunn t-shirt och skinnjacka. De korta stunderna jag spenderade utanför buss och spårvagn så höll jag på att frysa ihjäl, och värst var det den biten jag var tvungen att gå från hållplatsen till skolan. Den ligger ju nere i hamnen, så när jag kom fram kände jag mig som en stelfrusen fiskpinne;



Företagsekonomin och TMSen var dock helt okej, som tur var, men sen fick jag ett sånt där hungeranfall och blodsockerfall precis innan sista lektionen (engelska), och eftersom jag har lovat mig själv att inte äta massa godis och skräp så vägrade jag envist att köpa något i godisautomaten. Resultatet blev att en sur och grinig jag dagdrömde mig igenom de 1 ½ timmarna som engelskan varade och blev förbannad för mig själv för att jag satt och hade ont överallt (ni vet, sådär molande värk man kan få i kroppen när man sitter still för mycket). Väl på hållplatsen så hoppade jag på första bästa buss, men tji fick jag för den skulle upp i masthugget och snurra i en halvtimme innan den gick ner till järntorget.

Väl landad på järntorget så kunde jag äntligen gå in och köpa något att äta (eller dricka, drickyoghurtknarkare som jag är!), och sen kom bussen som gick in till stan nästan direkt. Resten av eftermiddagen var mycket bättre, och jag hittade några jättesöta kaninhalsband på Guldfynd som jag köpte i present till min storasyster och hennes tvillingbarn.

Åh, och min bok har kommit! Jag har varit på jakt efter just den här boken i säkert två, tre år, och eftersom den inte trycks längre och någon idiot markerat den som "collector's item" på  Amazon.com (där den billigaste kostar $500...) så har det varit nästan omöjligt för mig att få tag i den. Men så satte jag ut en annons på pitbullforum.se, och efter någon månad så svarade en vänligt sinnad själ att han hade boken och kunde tänka sig att sälja den. Så nu, 244 kr fattigare, är den äntligen min! *superglad*



Nu ska jag gå och lägga mig i alla fall och läsa i mitt nyförvärv. Puss och kram alla ni därute, håll tummarna för varmare väder i GBG imorgon!

<3 Cadie

Swans

För bara några minuter sen så hade jag en disskussion på bilddagboken.se (Japp, jag är en BDare) om svanar. Självklart är de jättevackra fåglar, men jag kan sätta de tusen spänn jag har kvar på att de är djävulens avkomma. Man kommer där i lugn och ro gående längs med sjön (eller vart man nu går), och helt plötsligt så börjar fågelskrällena väsa och snattra, slå med vingarna och innan man vet ordet av så har de klivit upp på stranden, på väg mot en i full fart med flaxande vingar. USCH!




Jag minns speciellt en gång, som nog lade grunden till min svan-skräck. Jag och en kompis var ute och gick med våra hundar i delsjön, och så passerar vi en jättefin sjö där det simmar massor av ankor och ett jätteståtligt svanpar. Rätt som det är så börjar svanarna simma mot oss, och inom loppet av två minuter så har de börjat springa efter oss på stigen - helt oprovocerat. Vi blev livrädda och började självklart springa också, och under ett förvirrat ögonblick så fick jag för mig att kasta mitt kalla kaffe efter svanen. Fy vad arg den blev!

Så sen dess avskyr jag svanar. Att de är snälla är snarare ett undantag än normen.

JAG KOM IN!



I förra veckan (tis-ons) så var jag ju i England tillsammans med min mormor för en intervju på British Racing school. Jag ska inte dra allt snurrigt som hände, men när jag väl skulle in på intervjun så var jag helt sönderstressad och så hungrig att jag kunde äta trä, så jag var helt övertygad om att jag gjorde ett helt värdelöst intryck.

Därför så brydde jag mig inte ens om att åka hem igår när mormor ringde och sade att jag fått svar - så kass som jag varit så kunde det ju inte bli annat än nej. Men brevet var ju ändå tvunget att läsas, så vid sjutiden på kvällen någon gång sprättade jag upp det och började läsa ganska oentusiastiskt;

"we are glad to advise you that you have been given a place at our foundation course..."

I några sekunder stod jag bara helt frusen och glodde. Sen lyckades jag helt känslolöst få fram "Jag kom in", och med ens så flög min mormor på mig och gav mig världens dunderkram!

Det har tagit ända tills nu på morgonen för lyckan att sjunka in, men nu känner jag mig bara sådär galet glad och studsig.

JAG KOM IN PÅ BRS!

Jag önskar jag kunde bjuda hela världen på tårtkalas, men det går ju tyvärr inte - så istället tänkte jag lägga ut alla tre delarna om min minst sagt hysteriska london-resa (som jag publicerade i en annan blogg). Sucker for comments som jag är, så snälla, lämna en liten kommentar i alla fall :)

<3 Cadie

Shopaholicen har landat... typ

Jag är tillbaka!

Första shoppingrundan någonsin på egen hand, och jag dog faktiskt inte. Tvärtom, efter bara någon halvtime så vaknade min inre shopaholic till liv, och för en gångs skull så besökte jag några fler ställen än bokhandeln!

Kräsen som jag är så fick jag inte tag i jättemycket (Tur är väl det, hatar att vara fattig som en kyrkråtta!), men det blev ett par fina jeans från Gina Tricot och två par skor inför sommaren:


                       Jättesöta tygskor från Din sko, 199 :-


                                            Ballerinaskor, Din Sko, 249 :-

            

Rätta mig om jag har fel, men Ballerina och tygskor kan väl aldrig vara ute?
Å andra sidan så är jag jättekär i skorna, så jag bryr mig inte så mycket. Tyvärr hann jag inte ut till Ekens Center och Hööks idag, så jag får försöka ta det imorgon eller till helgen. Usch och fy för skolan!


Surprise

WTF?!!!

Alex avslöjade just att han har en ny tjej. SEN FÖRRA SÖNDAGEN.

How did I not know about this?


<3 GBG

God morgon!

Ännu en fin dag gryr här i GBG. Det var meningen att jag skulle ha varit i stallet och morgonfodrat imorse, men en stallängel messade och sade att hon kunde göra det istället. Så jag fick en helt underbar sovmorgon!

Appropå sovmorgnar och ledighet, så känns det sjukt underligt att inte ha några lektioner på måndagar. Att ha tre dagar helg snurrar till hela veckan för mig, så jag har noll koll på vilken dag det är. I fredags (om jag inte missminner mig) så var jag helt övertygad om att det var tisdag, tills Alex bevisade motsatsen!

Nu sitter jag bara och väntar på att mormor och morfar ska ropa ner till kaffe (en obruten tradition sen jag var... sju år, kanske?), och morfar är iväg och köper bullar! *mums*  Sen blir det av till nordstan där jag ska släpa runt stackars Pat.
Hoppas vädret håller i sig!

<3 Cadie


Shopping

Jag är en sån där person som jämt går runt och TÄNKER på vad jag ska köpa, men som aldrig inhandlar alla de där grejerna jag tycker att jag behöver. Imorgon är jag ledig från skolan, men eftersom jag har ett möte hos SENSUS klockan 15:00 så tänkte jag passa på att ta en vända på stan. Det är bara så himla dåligt att närmaste Hööks ligger ända ute i kållered - det tar evigheter att komma dit med kollektivtrafiken.

Inköpslista
Våffeljärn (Jag har hört att Volyme master från Björn Axen ska vara bra?)
Jeans
Skor (Kan man vara vagare?)
Industrial-stav
Sadelfett
Schabrak
Helosan sol
Svampar


Undrar om Pat skulle kunna tänka sig att gå med?


Jag älskar Showmasters Schabrak. Det i förgrunden skulle vara jättefint på Bella.
Jag älskar Showmasters Schabrak. Det längst back skulle vara hur fint
                                                som helst på Bella!

"Bassist sökes"

"Bassist sökes"

Nu är det gjort! Jag har äntligen fått ändan ur vagnen (som mormor så vackert uttryckte det) och annonserat efter en bassist. Det blev väl inte världens bästa eller mest genomtänka annons, men förhoppningsvis så svarar någon seriös människa i alla fall. Jag kan inte fatta att det är så himla svårt att hitta bra folk!

Ni som spelar, hur var det för er när ni skulle få ihop ert band? Jag är typ desperat för tips!

<3 Cadie

Love thyself Campaign

Good Evening!

Som en true to the bone - hästjej så måste jag erkänna att jag aldrig lagt ner speciellt mycket tid på mig själv, utan kört på nerbitna naglar, mammas foundation och ögonbrynsplock när det bara är absolut nödvändigt. Så nu har jag bestämt mig för att ändra på det och se hur mycket jag kan förändra mitt yttre och min självkänsla med lite omsorg.

Bye bye bryr mig inte, hello älskar mig själv!

<3 Cadie

Students at the British Racing School

Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0