I alla fall när man är ute tillsammans med Sarah och Timpan! Never mind the fact that Stefan mobbade sönder mig innan jag gick:
Stefan: Vart ska du?
Jag: Till Sarah!
Stefan: Va? Vad ska ni göra?
Jag: Vi ska ut och gå i skogen
Stefan (undrande): I skogen? Fan, jag trodde ni skulle ut och festa eller nåt!
Jag: Näh, det är myyyycket roligare att gå på skogspromenad med vovvarna!
Okej, nu när det är nerskrivet ser det inte alls så humoristiskt ut, men det var det! På Stefan lät det som om vi var helt rubbade - två artonåriga ungar som hellre går i skogen och plockar blåbär (Mums, vad gott det var!) än går ut och slår klackarna i taket (eller conversen i taket - vi går ju i princip bara till Sticky!). Nåja, nedan ser ni resultatet i alla fall!
Jag kollade precis färdigt på "Jockeys" som går på Animal Planet, & det är så jävla bra! Okej, ni som inte är hästintresserade/pursuing a jockey career kanske inte skulle tycka det var så intressant, men.... wow. I vanliga fall brukar jag undvika reality-serier som pesten, men jag är helt hooked på den här. Även om allt är stiliserat (heter det så?) så ger det mig i alla fall en liten inblick i yrket.
Åh, jag vill till BRS nu! Hanna, om du läser det här, vi ringer och säger att vi fått svinbra biljetter och att jag måste få börja med en gång!
Föressten, är det någon av er läsare/smygtittare som är "inne" i galoppbranschen? För det vore jättehäftigt att få snacka lite med någon som kan ge en mer direkt inblick i den främmande världen, haha.
Peace out,
<3 Cadie
P.S. Vad tycker ni om den nya blogg-designen? Den är inte riktigt klar ännu, men man am I loving it! D.S.
God morgon! (Eller God förmiddag kanske det heter?)
I alla fall så har jag (tack gode gud!) fått sova ordentligt inatt utan några underliga drömmar och migränanfall. Jag vaknade inte förrän halv tio heller, verkligen helt underbart, så sådana mornar ser jag gärna fler av! Jag har i alla fall spenderat förmiddagen med att "internet-fönster-shoppa" och lyssna igenom alla mina The Cure-album. Det är ingen som vet vart jag skulle kunna få tag på The Cures' "Head on the Door" på LP?
Nu är det nog dock dags för mig att gå och duscha och göra mig klar - Jag kom just på att Sarah och jag skulle ut med vovvarna vid två. Stress!! Kram på er sålänge!
Jag erkänner, när jag har tråkigt och inte är tillräckligt fokuserad för att skriva, så kan jag sitta i timmar och leta skor while listening to musik på Youtube. Jag har hittat så oerhört mycket fint på Brandos.se idag som jag ska köpa så fort pengar ramlar in på kontot:
UGG Australia - Jag förälskade mig totalt i de här fyra modellerna.
Synd bara att de ska vara så jäkla dyrt!
Stövletter från bla Replay & Donna Girl. Det är väl typiskt, jag vill allra helst
köpa de två paren högst upp, men självklart finns de inte i min storlek :(
Converse = L.O.V.E. Jag äger ett par svarta som faller i bitar, så det är dags att inhandla ett par nya. Pumpsen från Replay skulle inte heller vara fel att ha i garderoben!
ME. WANTS. THEM. ALL.
*drools* Appropå skor, att vara sko-älskare ligger tydligen i mitt DNA. Min morfar var typ chef för ett av världens största skoföretag på sin tid, och när mami berättar om hur mycket skor han tog hem till henne gratis så dör jag nästan av avundsjuka. Inte fick jag överta några heller, eftersom någon idiot bröt sig in och stal alla hennes skor när hon var i tjugo-årsåldern. Dumma tjuv! Min morfars beskrivning av Chuck Taylor (skaparen av converse) är dock rätt rolig: "Ja du, det var en väldigt trevlig pojk!"
... Och det är utan tvekan något av det värsta jag varit med om. Det slår till och med den gången jag hamnade på sjukhus i tre dagar för att jag hade så ont i magen att jag bara låg och skrek rätt ut. Jag lovade att inte tycka synd om mig själv, men f*n, ibland är allt så jävla orrättvist. Att min chef lämnat ett sjukt taskigt medelande på min mobil där han babblar om "hur han ifrågasätter mina moraler" och "allvarligt överväger att säga upp min anställning" för att jag enligt honom bara struntat i att komma till jobbet idag utan att höra av mig var typ droppen som fick bägaren att rinna över.
Hallå, jag hörde för fan av mig! Jag skickade ett mess (precis som vi blivit tillsagda att göra) klockan sex på morgonen, men tydligen har gubbj*veln inte sett det, så han tyckte det var en utmärkt ide att ringa och hota mig.
Allting började i går kväll i alla fall. Jag är en sån där person som brukar ha jättesvårt att somna när jag ska upp tidigt efter ledigheten - Det tar två timmar extra, minst. Så jag brukar vara väldigt "förutseende" och räkna att ifall jag i vanliga fall lägger mig halv tio, så får jag lägga mig halv åtta för att jag ändå kommer ligga vaken till min vanliga sov-tid. Idag skulle jag då egentligen upp halv fem på morgonen för att hinna åka till jobbet (tar ca två timmar att åka från där jag bor till Marstrand ena vägen), så jag lade mig vid nio-tiden. Som förväntat så kunde jag inte sova, utan låg spänd som en djupfryst fiskpinne medan hjärnspöken studsade runt i huvudet på mig. Men efter nästan två timmar så var jag fortfarande klarvaken, och så började jag få jättekonstig huvudvärk, en sorts... bankande känsla någonstans i mitten av huvudet.
Timmarna gick och jag kunde inte somna, utan det gjorde bara ondare och ondare. Som mitt sprängande huvud inte var tillräckligt bestämde sig min kropp också för att det var för varmt med täcke och iskallt utan, att det var så dammigt i rummet att jag var tvungen att nysa hela tiden och att någon höll på att skära ut mina ögon med en kniv. Ytterliggare lite senare (klockan kan väl ha varit tre någonting) så ville min mage vara med och började gnälla, gjorde svinont i ena sekunden och var utsvulten nästa.
Jag har aldrig haft en sån hemsk natt i hela mitt liv. Det räcker liksom inte att beskriva smärtan som om fem oljetankar backade över mitt huvud - och det tiodubblades när de förbannade jävla fitt-måsarna började vråla klockan fyra på morgonen. I min konstiga delusionella värld (finns det ens ett sånt ord? Oh well...) så föreställde jag mig hur jag hittade en stor jävla älgstudsare och sköt ihjäl de förbannade fågel-helvetena.
Vid femtden så höll jag på att dö av hunger (det kändes så i alla fall), så jag släpade mig upp likt en zombie och fick i mig lite Cheerios, som min kropp ville spy upp igen så fort jag tuggat klart. Klockan sex, strax efter att jag skickat sms-et till min "chef" så började äntligen värken släppa, och jag blev så tacksam över att kanske äntligen få sova att jag började gråta. Men självklart så går både mamma och Stefan upp då, och mamma sliter upp dörren till mitt rum, Oliwer kommer flygande som en jävla kanonkula vilt skrikandes, och mamma börjar gorma om varför jag inte är på jobbet, att jag måste gå upp... Det gjorde ont bara att prata, och jag kommer knappt ihåg vad jag sade - något halvt hysteriskt om att "lämna mig ifred, jävla kärring, och ta hundjäveln med dig!" Jag tror jag måste ha fallit i någon sorts orolig slumber efter det, för när jag kvicknade till något sånär igen så var klockan halv nio, och det var då "chefen" ringt och lämnat det tykna medelandet på min telefon. Så jag ringde upp och slängde nästan telefonen i väggen när ingen svarade. Till sist fick jag tag på "högsta hönset", vilket blir Kenneth, "chefens" pappa, och han blev jätteupprörd när han fick höra vad Peter (=chefen) hade gjort och bedyrade att jag inte gjort något fel, att jag fick krya på mig osv.
Nu är klockan halv fyra och jag är helt vindögd. Jag har försökt sova, men det är helt omöjligt, ligger bara klarvaken och oroar mig till på köpet över i princip allt. Fy fan, jag behöver någon sorts meditationsband eller nåt. Men förlåt om vad jag skrivit låter helt snurrigt - Jag har fortfarande svinont och har inte koll på vad jag håller på med, men bestämde mig för att försöka blogga, lika gärna som att ligga och glo i taket och inte ha något att göra förutom att verkligen känna efter vart det gör ont.
För tillfället funderar jag på att gå ut en sväng - det regnar visserligen, men det är rätt skönt. Lite frisk luft kanske kan göra mig gott? Om jag inte trillar ihop i en vattenpöl på vägen vill säga...
Okej, jag vet att det är ganska hjärndött att skriva om vad man äter, men jag kan inte låta bli! Efter körlektionen så svängde vi nämligen in på Ica Munkebäck, och himmel vad jag köper mat nu när jag har pengar! Förutom flera olika tesorter (Te is the shit!) så blev det en stoooor påse marshmallows, färsk pasta, frysta blåbär & hallon, Sojakorv, sojaburgare, & Glass. Attans att de inte hade glassbåtar, det är ju lätt det bästa som finns!
Nej, nu ska jag vara duktig och plugga lite körteori, och sen får jag nog gå och lägga mig om jag ska orka upp halv fem imorgon... I vilket universum tyckte jag det skulle vara okej att pendla två timmar per väg till jobbet?!
Har ni hört den låten, "Over and Done" av Bandcamp? Sorgligt nog finns de inte längre, men de gjorde verkligen grym pop-rockmusik, och sångaren Matt var riktigt tillmötesgående på msn. R.I.P Bandcamp <3
Jaja, poängen med rubriken var i alla fall att jag överlevt ännu en körlektion, och idag hade jag för första gången en annan körlärare än min vanliga. Det var meningen att vi skulle gå igenom vad man ska tänka på när man kör där det finns cykelbanor, fast vi repeterade allt jag lärt mig hitills istället. Skumt, trots att jag känner mig helt handikappad bakom ratten så hann vi inte ens gå igenom hälften av allt jag "lärt" mig - och nu är körskolan stängd i två veckor. Så jag har fått följande fina lista med saker att öva på:
*Backning runt gathörn *Backning/vändning i T-korsning *Saxvändning (= när man kommer på en rak gata och vänder genom att ställa sig på tvären över den, typ) *krypkörning i villaområde *start i backe (Jag suger på det!) & hålla bilen i backen på gasen och kopplingen *Val av växel innan rondell etc *Parkering
Så jag har en del att stå i! Lägg därtill proven jag nämnde i förra blogginlägget och att jag ska öva in alla trafikmärken + teori till teoriprovet, så vet ni hur mitt liv kommer se ut en månad framåt ;)
Jag kör föressten på Folkes trafikskola, som ligger på Hisingen i Göteborg. Det är världens bästa trafikskola, utan överdrift! Alla är supertrevliga, trafiklärarna kanonduktiga och lugna, och körområdena är helt perfekta.
Jag brukar aldrig bada honom, dels för att det inte är min hund, och dels för att man måste hålla på att föna pälsen på honom tack vare att han bara har underull. Men nu har han luktat pyton i flera veckor, så jag tog tag i saken och närapå dränkte stackaren i vatten och hundschampo! Resultatet:
Och just inatt så har det stormat värre i GBG. Det började mullra sådär vid tolv-tiden igår natt, och sen vaknade jag mitt i natten av att vinden drog upp mitt fönster så alla små prydnadssaker och blommor for i golvet med världens krasch! Jag är inte direkt mörkrädd av mig, men efter att ha städat upp röran och lagt mig igen så var det ganska otäckt att höra åskan och regnet härja utanför i kolmörkret. Om det var asaguden Thor som for fram över himlavalvet, så måste han ha varit riktigt jävla förbannad!
Jag vaknade på riktigt på morgonen av att de ringde från min trafikskola och frågade om jag kunde köra lektion lite tidigare idag, eftersom det var en annan elev som ville byta tid. Jag var verkligen helt förvirrad och kunde inte ens komma ihåg att jag skulle ha lektion (ännu ett bevis på mitt urusla minne), trots att det stod klart och tydligt i almanackan när jag tittade efter. Till sist kom jag underfund med att jag sett fel eftersom min almanacka tydligen är amerikansk och söndag står längst till vänster istället för längst till höger.
Appropå körlektioner, så känns det här med körkort som ett ganska hopplöst fall för mig. Jag är så väl medveten om att jag ALLTID ger upp och aldrig avslutar vad jag påbörjat, men helt seriöst - Jag tror körskolans utbildningsplan är uppdelad i ca 18 "kapitel", och senast jag frågade så var jag på kapitel 5 - och då har jag inte ens fått godkänt på alla moment. Räkna därtill att jag har kvar:
* Riskutbildning (inklusive halkan)
* Teoriprov
*Uppkörning
Tycker inte ni också det verkar lite... önsketänkande att klara av ett körkort på den tiden, med tanke på att jag åker den 22 augusti? För mig känns det inte bra att "skynda" heller - jag vill ju inte bara ha körkort, utan jag vill ju faktiskt kunna köra också, så att jag inte är en fara i trafiken. Som sista "argument" kan läggas till att i England har de vänstertrafik, så jag kommer ju ändå inte att KUNNA köra där utan att utsätta både mig själv och andra för livsfara.
Så låt oss ha en omröstning. Ni som läser (även om ni inte är så många...), tycker ni att jag
A) borde kämpa som en liten gris och verkligen gå in för att ta körkort i Sverige
eller
B) Lägga ner körningen tills vidare & fortsätta på körskola i England?
Jag tror i alla fall det var så de hälsade i "Blood Ties".... Lätt en av de bästa fantasy-trilogierna som finns. Varför jag fick de böckerna på hjärnan när jag satt och tänkte på Tjolöholm vete sjutton, men men...
Det blev i alla fall en tur till Tjolöholms slott idag med mami och Stefan, och det kändes som ett ganska bra sätt att spendera större delen av dagen på. Jag tog sjukt mycket bilder på slottet, trädgården, statyerna och allt annat - men väl på insidan så fick man inte fota, "for att de flesta grejerna var original". Suck! Det var häftigt i alla fall. Även om Tjolöholm inte är så gammalt - det stod färdigt år 1904 - så är det ändå över 100 år historia som bor i väggarna, och kvinnan som uppförde slottet (Jag TROR hon hette Blanche Dickinson) hade fått arkitekten att bygga det i stil med hur ett brittiskt 1700-talsslott skulle se ut. Jag ska inte säga att jag vill bo där, men tja... Det hade verkligen varit en dröm att få springa runt i alla skumma rum och gångar och utforska på egen hand! Som sagt så har jag massor av bilder, och jag är så trött så jag orkar inte publicera dem ikväll, men ska försöka lägga in dem imorgon.
Just nu så håller jag på att browsa runt på MUGs hemsida och kolla på gitarrer. Jag har velat köpa en bra, stålsträngad gitarr med ordentligt ljud i nästan ända sedan jag började spela, men inte haft råd förrän nu. Checka ut de här hottisarna, de är verkligen värda att dregla över!
Cort EVL A6, min absoluta favorit. Frågan är om den är lika underbar att spela som den ser ut...
Uhm, ja, jag skulle ha visat fler bilder, men min älskade lilla MacBook är inte riktigt med på noterna, så det for nog vänta tills imorgon.
... Fast jag har faktiskt varit vaken sen nio-snåret - det är snutt på omöjligt att sova längre när det är såhär varmt :( Usch, jag HATAR sol! Det känns extra skit eftersom jag drömde att jag bodde i Forks av alla ställen i natt. Helt ärligt, så tror jag det stället skulle passa mig perfekt; Inte för att Twilight-böckerna utspelar sig där (även om jag alltid kan hoppas på att hitta min Jacob), utan för att vädret verkar vara precis så som jag tycker om - grått, mulet, och regnigt. Skog finns det ju tydligen där också i överflöd, och lilla nördiga jag blir aldelles lycklig i hela kroppen när jag tänker på vilka underbara äventyr och hikings man skulle kunna ge sig ut på där! Fatta att gå med hundarna lösa eller rida i timmar utan att bli störd, så himla härligt!
Bortsett från att drömma om att flytta till Forks eller något annat anti-sol-vänligt ställe, så vet jag inte riktigt vad jag ska hitta på de närmaste dagarna. Jag tror jag har hamnat i en sån där... sänka, när ingenting känns tillräckligt roligt för att man faktiskt ska göra det. Se bara på gårdagen, den sov jag bort, i princip, och trots att jag övervägde både att bygga vidare på min portfolio, skriva, eller spela gitarr så var inget tillräckligt appealing för att tvinga mig ur mitt tråk-humör. Idag känns dock mer okej - jag har faktiskt redan skrivit om några paragrafer i Sirocco (min "bok" som jag tragglat med i typ tre år), så det känns åtminstone ganska lovande.
Något som också är ganska roligt är att jag fått tillbaka min "lära mig instrument"-lust, och jag är jätteglad för det! Jag älskar verkligen att göra, lyssna, lära mig och skapa musik, men de senaste månaderna har jag känt mig så sliten att jag knappt orkat titta på gitarren. Igår vände det dock, och jag var så ambitiös att jag till och med försökte lära mig Debussy - Clair de lune på piano. Fast det gick inte så bra, de noterna var lite väl svåra för mig, just nu i alla fall.
Åh, nu är det snack om att vi ska åka upp till Tjolöholms slott! Hoppas hoppas hoppas, då får jag en chans att använda min nya kamera ordentligt. kram på er sålänge, dö inte i äckel-värmen!
<3 Cadie
Currently listening too: Aguson - Lågtryck över stan
Jag antar att jag borde ge någon... förklaring till min frånvaro, och skriva om den horribl Arvika-resan, men jag bryter mot reglerna och börjar med att posta lite bilder på mina flickor istället. Eftersom jag inte haft någon kamera så har det varit dåligt med bilddokumentation, men nu när jag äntligen fått hem min Canon Powershot så har jag gone wild med den! Nedan ser ni resultatet (och jag påstod aldrig att jag var en bra fotograf, kom ihåg det!)
Först ut är Adriana, kallad Addie, en snart fyra månaders råttjej som jag skulle vara
jourhem åt. Men hon charmade mig totalt och efter bara två dagar så bestämde jag mig
för att behålla henne.
Adriana till vänster, och Ricky till höger. Ricky är ca tre månader nu, och jag köpte henne
tillsammans med kullsystern Hailie från en zoo-affär i GBG. Ricky är något "bipolär", och
har väldigt bestämda åsikter om när man får ta i henne. Hon har aldrig bitit, men himmel vad hon
är bra på att slingra sig!
Addie på väg till undervåningen
Vissa råttor klättrar, andra flyger...
Det här är Hailie, Rickys syster, även hon en "zoo-råtta". Hailie är, tillsammans med Addie,
verkligen min älsklingstjej. Hon är ganska blyg och försiktig, och tar man ut henne ska hon alltid sitta
uppe på ens axel och gosa i håret.
Ricky på upptäcksfärd.
Ricky going down, Addie going up. A note on the side; alla säger att det är så svårt att
se skillnad på Hailie (ej på bild) och Addie, men om ni kollar noga på Addies rygg på
den här bilden så ser ni att hon har en "strimma" längs ryggen, medans Hailie har oregelbundna
"fläckar". Lite trixigt i början, men man lär sig.
Älskade Addie i transportburen. Ricky & Hailie trycker i bakgrunden.
Jag har massor av fler bilder, men Chuck är så himla seg, så jag försöker ladda upp dem någon annan dag. kram på er sålänge!
Fast för mig är det banne mig farligt att få lediga dagar, för jag njuter så mycket av att inte behöva jobba att familjen bokstavligen får sparka ut mig genom dörren nästa morgon när det är jobbdags igen! Men men, idag ska jag bara... ha det skönt, så skönt det nu går att ha det i den här värmen. Hur överlever ni solälskare? Värme ska komma i måtta, tycker jag.
Om en stund så ska jag i alla fall köra ner till Allum (Vad underbart det känns att kunna skriva det!) och sätta in lite pengar på banken, och sen ska jag ev inhandla lite påfyllning till mitt "Arvika-lager", som tvål, flip-flops (haha, jag har aldrig ägt ett enda par...) och någon pocket-bok, för Sarah var snäll nog att påpeka att mina feta, inbundna böcker knappast kommer överleva en vecka i tält :(
Åh, och sen ska jag hämta ut ett paket från Nelly också! I vanliga fall brukar jag inte handla där, för deras kläder är inte riktigt "min stil", men de sålde en supertuff bikini (svindyr var den dumt nog också), och jättesöta innetofflor som jag tänkt ha i England, för där fick man tydligen inte gå runt i strumpor inne på skolan? Appropå ingenting, så är föressten Good Charlotte bästa köra-bil-musiken någonsin! Min besatthet med dem gick visserligen över vid 14-årsåldern, men skivorna har jag allt kvar, och det finns ingenting som passar bättre i grandparentsen's skivspelare än GC <3 Bortsett från att jag är så fokuserad på musiken att jag glömmer hålla koll på stoppljus och cyklister....
Herregud, idag känns det som allt varit helt galet! För er människor som kan hantera mer än två happenings på samma dag så framstår nog inte mina små vardagsäventyr som något speciellt (FASEN vad svårt det är att fokusera på att skriva när Stefan sitter i vardagsrummet och sjunger med till Allsång på skansen!), men mitt stackars huvud är helt snurrigt. Innan jag "berättar", så ska alla dock veta att jag är så himla GLAD, hur trassligt jag än må framställa dagen ;)
Jag började 2009's 23 juli med att dra mig ur sängen kvart i fem i morse för att åka ut till Marstrand och jobba. Även när jag struntar i att sminka mig och ta på mig ordentliga kläder så behöver jag minst en och en halv timme för att komma iväg, så det blev stressigt till bussen (som för övrigt gick 06.05). Vad gör alla människor uppe vid den tiden egentligen? Nästan hela bussen var full, och alla kan ju inte vara så dumma att de pendlar till Marstrand?
Väl på jobbet så började jag med det vanliga, plocka runt lite grejor, köra in bake-off bröd i ugnen, äta godis och allt annat trevligt man kan hitta på en ö i en liten livsmedelaffär klockan åtta. Jag var ganska occupied i huvudet, för kvällen före hade x antal av mina kompisar whinat på mig om varför jag inte skulle med till Arvika (Recap: Jag tjatade skallen av min bästis Sarah för att hon skulle få in mig som funktionär, hon lyckades, sen började jag jobba, försöka ta körkort = "panik! kommer inte kunna åka till Arvika!), och trots att jag tyckte jag fattat ett "smart" beslut att inte åka med, så blev jag jättenere. Så i morse gick jag i alla fall runt och planerade hur jag skulle fråga Peter om att få vara ledig i en vecka - det var hur jobbigt som helst, för jag var säker på att han skulle säga nej! Men tror ni inte den underbara människan sa ja, så nu kan jag åka, och det känns så otroligt kul (missbruk av utropstecken?)! Den kommande lediga tiden kommer därför spenderas på att tvätta, packa, tvätta, planera, packa, och tvätta. The OCD-freak is back, säger jag bara...
Sen så blev jag lite kompis med tjejen jag jobbade med på morgonen, Louise, och hon var hur snäll som helst. Jag måste erkänna att mina fördomar om att jobba i matbutiken istället för i glasskiosken var lite förhastade... för nu när jag har varit där ett tag så trivs jag superbra, om man bortser från pendlandet. Alla är verkligen helt underbara, och till skillnad från glasskiosken så finns det åtminstone EN fläkt i butiken.
Efter jobbet så träffade jag upp Saris, och vi tog en promenad runt Marstrand innan vi slog oss ner på kyrkogården och pratade om Arvika (det blev dock lite kallt i skuggan sen, så då flyttade vi oss till rådhustrappan. De döda kanske inte tyckte om att vi satt på deras "place", vi kanske råkade sätta oss på någon stackars begravd!). Det blev lite snurrigt om vem som ska sova i vilket tält, men det löser sig väl så småningom, I hope.
Jag vill skriva jättemycket mer, men nu kom en sån där "Jävlar vem fan sköt mig med elefantsömn-medel"-våg över mig, så jag kan knappt hålla ögonen öppna. Får skriva sönder er imorgon istället. G'night, babes!
Jag venne varför, men jag är på så fruktansvärt retligt humör idag, känner mig förbannad på allt och alla. Lägg till att saker bara ska krångla som vanligt - senast i raden Sims 3 spelet - så blir det typ "röd flagga framför tjuren" effekt.
Sims 3, ja. Jag är ju ett ganska stort Sims-fan, likt min lillsyrra, och av oss två så var det hon som hann till affären "först" för att köpa det. Spelet är tydligen designat så att det ska fungera på både Mac och PC, och eftersom jag inte kan min MAC så bra ännu så tänkte jag att jag skulle prova att installera Nathas Sims för att se att allt fungerade, innan jag köper samma spel själv.
Men tror ni f*n inte att det jävla spelet inte fungerar! Allting går jätte-smooth fram tills fil 486 av 517 (det har hängt sig där så många gånger nu att jag sorgligt nog kan siffrorna i huvudet), då börjar skivan gnälla och installationsprocessen står helt still. Det riktigt skumma är att datorn inte hängt sig - man kan klicka på allt och det fungerar. Så jag googlade lite och hittade en patch på Sims 3 hemsida som möjligtvis kan hjälpa med installationen. Men min syster som jag för tillfället är jävligt förbannad på är så fucking ohjälpsamt bipolär, och det gör mig.... ja, riktigt jävla arg! Hon är tydligen aldelles för glömsk för att komma ihåg registreringsuppgifterna på Sims 3 hemsidan, och det är så fruktansvärt jobbigt att gå in och kolla sin mail och låta mig skriva av dem. Näh, det är mycket lättare att sitta och stenblänga, fnysa, kasta sura blickar och ge falska lösenord till sin mail till storsyrran och sen skita i det. Men ja, tack för den. Jag känner verkligen inget större behov av att bete mig decent själv, när man möts av ett sånt mongo beteende.
Usch, så ska jag upp *trumvirvel* HALV FEM imorgon också, bara för att hinna till fucking kuk-jobbet (mm, herregud vad svärorden börjar komma nu...). I vanliga fall är jag en sån där person som verkligen försöker vara ödmjuk, prata om allt och få fram fredliga lösningar, men jag blir - igen - så jävla arg på hur himla respektlösa alla är mot en. Det märks då rakt inte att folk lever i ett modernt samhälle, de beter sig värre än hjärndöda, överhettade reptiler. Så fuck you too, världen. FUCK YOU.
Vad skriver man egentligen i sin blogg när man känner sig lika fantasifull som ett avloppsrör? Det har hänt massor av roliga grejer den här senaste veckan som jag önskar jag hade skrivit om, men när man inte kan berätta om det på ett kul sätt så känns det så.... pointless, liksom. Men men, jag får väl göra så gott jag för tillfället kan!
Idag tävlade min lillasyster i sin första hopptävling - 20 cm var hindrena/bommarna, och hon genomgick eldprovet på en knubbig fjording som heter Melker. Eftersom jag varit uppe i evigheter kvällen före så fanns det inte en chans i världen att jag gick upp i morse för att se det Irl (Ja, jag är en hemsk människa!), så jag fick se det på videofilm senare på eftermiddagen. Istället för att gå upp klockan sex så sov jag till tio, kickade off dagen med att kolla på tv ett par timmar och drog sedan ut i trädgården och satte upp ett av partytälten inför min studentfest tillsammans med mormor och morfar. Som alltid så blir det tjafs när man är flera st som ska göra något - för att inte tala om att vi aldrig kunde få de korkade tältbenen raka! Haha, eller så gick mormor Ulla och flyttade benen när vi rätat upp dem, "för en av sidorna blivit sneda", och så fick vi börja om igen! När vi efter mycket om och men var klara så bestämde vi iaf att vänta med att sätta upp tält nr 2 tills imorgon, så ifall det blåser mycket inatt så är det bara ett tält som blåser sönder!
Sen kom mami, Stefan och Emmis hem efter hoppningen med sushi, och mot bättre vetande åt jag några vegetariska knyten. Jag vet att man måste "vänja" sig vid sushi, men fy faan, det är så grymt äckligt! Min mage kurrade och mullrade i säkert ett par timmar efteråt, och jag mådde riktigt, riktigt illa. Näh, nu har jag gett sushi en ärlig chans, och det är definitivt inget för mig! Jag äter hellre normal veggie-mat, som tzayen och sojakorvarna vi införskaffade på vår "matshoppingrunda" inför tisdag. Det tog förvånansvärt kort tid, faktiskt, med tanke på hur mycket vi handlade - men å andra sidan så hade mami skrivit en riktigt utförlig shoppinglista, så det gjorde väl sitt.
Igår kan vara värt att nämnas också, eftersom jag var på råtträff i slottskogen! Jag blev upplockad av Pia och hennes kompis (? tror jag det var iaf...) hemma hos mig (den underbara människan lånade också ut en råttbur, eftersom min fina furet tower inte levereras förrän om ca fyra veckor :( ), och sen bar det av till vackra slottskogen. Visserligen stannade jag inte så länge eftersom jag hade så mycket annat att stå i (Det är fasen jobbigt mycket att ordna inför studenten! Gah!), men det blev en underbar halvtimme med massor av råttisar och underbara människor. Det var inte förrän de små kräken (= underbara små bäbisar) började klättra på mig som jag insåg hur mycket jag saknat råttor - och jag säger det i en icke-galen-råttant-som-inte-har-några-vänner-bemärkelse. Bortsett från lukten så är de perfekta för den som vill ha en hund eller flera utan att gå utanför dörren :D
nu ska jag avsluta kvällen med OTH, och sen gå till sängs i mitt pissvarma sovrum, så vete fasen om jag inte går ner och sover i källaren inatt.
De senaste veckorna har det varit världens student-snurr, och det är verkligen superkul! Vad som inte varit lika underbart är att alla frågar konstant vad man önskar sig i studentpresent. Jag kanske är dum, men jag trodde inte ens man skulle ha presenter på studenten?
I alla fall, eftersom mitt "kom bara till festen på ett glatt humör" tydligen inte är tillräckligt att önska sig, så har jag letat upp lite småprylar som jag faktiskt skulle vilja ha (om jag bara hade råd), speciellt inför England :D Så för er crazy bitches som envisas med att ge mig någonting, here you go!
Twilight & New Moon i inbundet, stort format. De två sista delarna har jag, men dessa raringar har studiebidraget inte räckt till än!
"Give your dog a bone" & "Grow your pups with bones" av Dr. Ian Billinghurst. När jag skaffar hund så ska jag definitivt ha den på B.A.R.F. -diet, & de här två böckerna har jag velat läsa jättelänge.
Råttböcker! Gärna på engelska, så man får använda hjärnan ;)
Canvastavlor från Gallerix. Jag har sett en helt underbar med "safaritryck", med ett lejon i nedre högra hörnet & en zebra i det övre vänstra hörnet som jag pekat ut för mormor. Så bege er bums till närmaste Gallerix, mina vänner ;)
En "Me to you" björn har jag önskat mig i evigheter, så ifall någon kommer med en sådan blir jag jättelycklig!
De flesta av mina vänner vet att jag ÄLSKAR Irland och allt som har med Irland att göra. De här Claddagh-ringarna representerar bla. vänskap, och jag har så länge jag kan minnas önskat att jag & mina closest friends hade en, som en representation av vår vänskap, typ. Visst är den fin?
Alchemy-smycken. De såldes på Shock förut, men försvann innan jag hann köpa några :( Älskar dem iaf, speciellt halsbanden. Ringarna brukar trist nog vara för stora för mina mini-fingrar.
Så där har ni det, människor. Nu kan ni inte klaga på att jag inte gett er tips iaf *wink wink* Självklart förväntar jag mig något gulligt ditkladdat på typ insidan av bokpärmen el liknande om ni ger mig något det går att skriva på! :D
Sometimes, I wonder where life'll take me. Is it one place, where I'll stay for a really long time? Is it multiple places, that I'll move between like a restless spirit? Or will faith stear me away from all of those paths, and keep me in this place I've called home for as long as I can remember?
Today, it's nine days left until I graduate. As much as I look forward to it, it also worries me that the 2nd of may won't only be the beginning of something new, but also the end of life as I've always known it. I've never really liked school, or worked to be great in any subjects; but it has still been a constant, something unchanging I've always been able to trust to be there. People grow away from each other and places change, but school has always been the same. But on the 2nd of june, I have to find my own way. For the very first time, I realise that the freedom I've been yearning for, also comes with a price.
Still, I suppose I'm quite lucky, compared to many of the people I know. I have a job during the summer, so I won't have to live off of my parents; I have great friends, who'll answer their phones no matter how late is is; and for the next year and a half, I'll be doing something I've always dreamed off, without putting myself in debt to anyone. Life's been good to me. And in August, I'll finally, after eighteen long years, begin a new journey, during which I'll be nobodys but my own.