Herregud, idag känns det som allt varit helt galet! För er människor som kan hantera mer än två happenings på samma dag så framstår nog inte mina små vardagsäventyr som något speciellt (FASEN vad svårt det är att fokusera på att skriva när Stefan sitter i vardagsrummet och sjunger med till Allsång på skansen!), men mitt stackars huvud är helt snurrigt. Innan jag "berättar", så ska alla dock veta att jag är så himla GLAD, hur trassligt jag än må framställa dagen ;)

Jag började 2009's 23 juli med att dra mig ur sängen kvart i fem i morse för att åka ut till Marstrand och jobba. Även när jag struntar i att sminka mig och ta på mig ordentliga kläder så behöver jag minst en och en halv timme för att komma iväg, så det blev stressigt till bussen (som för övrigt gick 06.05). Vad gör alla människor uppe vid den tiden egentligen? Nästan hela bussen var full, och alla kan ju inte vara så dumma att de pendlar till Marstrand?

Väl på jobbet så började jag med det vanliga, plocka runt lite grejor, köra in bake-off bröd i ugnen, äta godis och allt annat trevligt man kan hitta på en ö i en liten livsmedelaffär klockan åtta. Jag var ganska occupied i huvudet, för kvällen före hade x antal av mina kompisar whinat på mig om varför jag inte skulle med till Arvika (Recap: Jag tjatade skallen av min bästis Sarah för att hon skulle få in mig som funktionär, hon lyckades, sen började jag jobba, försöka ta körkort = "panik! kommer inte kunna åka till Arvika!), och trots att jag tyckte jag fattat ett "smart" beslut att inte åka med, så blev jag jättenere. Så i morse gick jag i alla fall runt och planerade hur jag skulle fråga Peter om att få vara ledig i en vecka - det var hur jobbigt som helst, för jag var säker på att han skulle säga nej! Men tror ni inte den underbara människan sa ja, så nu kan jag åka, och det känns så otroligt kul (missbruk av utropstecken?)! Den kommande lediga tiden kommer därför spenderas på att tvätta, packa, tvätta, planera, packa, och tvätta. The OCD-freak is back, säger jag bara...

Sen så blev jag lite kompis med tjejen jag jobbade med på morgonen, Louise, och hon var hur snäll som helst. Jag måste erkänna att mina fördomar om att jobba i matbutiken istället för i glasskiosken var lite förhastade... för nu när jag har varit där ett tag så trivs jag superbra, om man bortser från pendlandet. Alla är verkligen helt underbara, och till skillnad från glasskiosken så finns det åtminstone EN fläkt i butiken.

Efter jobbet så träffade jag upp Saris, och vi tog en promenad runt Marstrand innan vi slog oss ner på kyrkogården och pratade om Arvika (det blev dock lite kallt i skuggan sen, så då flyttade vi oss till rådhustrappan. De döda kanske inte tyckte om att vi satt på deras "place", vi kanske råkade sätta oss på någon stackars begravd!). Det blev lite snurrigt om vem som ska sova i vilket tält, men det löser sig väl så småningom, I hope.

Jag vill skriva jättemycket mer, men nu kom en sån där "Jävlar vem fan sköt mig med elefantsömn-medel"-våg över mig, så jag kan knappt hålla ögonen öppna. Får skriva sönder er imorgon istället. G'night, babes!

<3 Cadie