Jag fick som sagt två stora paket från musikbörsen här om dagen (som tur var slapp jag släpa hem dem själv, eftersom Ulla hämtat mig från jobbet och vi stannade till vid posten på vägen), och de innehöll en superfin mikrofon, modell ADK51 (till min stora förvåning följde det med upphäng till den också) och ett mickställ. Om ni bara visste hur glad jag är över de här grejerna - det är så mycket roligare att spela om man kan spela in och lyssna på hur man låter, och nu kommer det låta jättebra! (ljudkvaliteén alltså, inte mitt spelande). Vilken låt tycker ni jag ska inviga prylarna med? Personligen är jag lite sugen på "It's been a while" - Staind.

So... Here's the insanely long blogg-inlägg I warned u people about.

Igår jobbade jag morgon i Handlar'n, och som jag gnällt om förut så måste jag gå upp halv fem för att hinna till passet som börjar 08:00. Jag kommer inte ihåg några direkta detaljer, men problemet med att gå upp så tidigt på morgonen är A) att min dygnsrytm är helt mongo tack vare att jag är en sån jäkla nattuggla, och även om jag lägger mig åtta på kvällen så somnar jag inte förrän tolv (i bästa fall; vanligtvis får jag migrän), och b) jag är så omänsklig på morgonen att jag går runt som ett soptunnelock och tappar saker, blir anfallen av flaskor i badrummet, bränd av mikron och svulten av kylskåpet. Av någon underlig anledning brukar mina ögon klia jättemycket också, så jag brukar inte ens kunna läsa GP som någon i familjen alltid snor från mormor och morfar. Självklart är jag också en sån där känslig person; det räcker att jag får sova för lite i två dagar för att jag ska vara helt färdig och inte klara av någonting. Bara igår så trillade jag av kassa-stolen och fick panta över 7000 kr för att jag tryckte fel på kassa-apparaten. När folk ville ta ut kontant så gav jag dem varje gång bara deras kvitton, sen när de stod kvar och stirrade på mig så blev jag jätteirriterad och tänkte "Vad fan glor du på, din jävla kossa?" innan de försynt pekade ut att de inte fått några pengar.

Efter jobbet igår (tack gode gud att jag slutade klockan två!) så hämtade mormor mig (hon är helt underbar, kör hela vägen ut till Marstrand för att jag ska få köra hem). En mer... normal person skulle nog tvekat lite innan hon lät sitt vindögda, halvt hysteriska barnbarn övningsköra i 70 när barnbarnet ifråga knappt kunde prata utan att tappa tråden och sprang in i bildörren. Men inte min mormor inte. Förvånansvärt gick det grymt bra, fast det var bra skönt att stanna halvvägs och fika.
Åh, på tal om fika! I... förrgår måste det ha varit så fick Ulla en snilleblixt och sa åt mig att svänga in vid något som hette Vävra keramikverkstad och kafé. Jag har sett byggnaden tidigare (Det är typ ett vanligt boningshus med en låg ladugård bredvid som tydligen är omgjord till verkstad - det har verkat halvtaskigt och skumt iaf när man åkt förbi), men tyckt det verkat jättekonstigt och föreställt mig någon halvblind gubbe med snuständer som står och häller upp spetsat kaffe för 70 kronor kantstötta muggen. Men till min förvåning var det verkligen jättefint - Halva "insidan" var en butik där de ställt upp alla vackra muggar, tallrikar och prydnadssaker de drejat (jag blev helt kär i en blåglaserad tekanna med små hjärtan på, fast den kostade 600...), och på andra sidan fanns en riktig kakdisk och kassa som delade av kafeét från drejverkstaden. Kaffet var underbart gott och kakorna inte heller speciellt dumma, så Ulla och jag stannade där både igår och i förrgår. Om ni någonsin är påväg till eller från marstrand, så sväng in där!

Så - Igår wastade vi ett par timmar på kafeét, eftersom jag skulle träffa tjejerna från nian klockan fem i stan och tyckte det kändes ganska onödigt att åka hem emellan. Prick fem släppte Ulla av mig på centralstation, och några minuter senare träffade jag först Hannah (hon är alltid så jäkla GLAD! Hur lyckas hon?) och sen Sandra och Sussi. Herregud, de har verkligen blivit vuxna nu, och även om de är sig lika till sättet så såg de så stora ut. Jag tänkte lite diskret på mig själv, och jämfört med dem så verkade mina trasiga jeans, sönderslitna skor, nerklottrade armar och trassliga hår som något taget ur The Ring. Till mitt försvar så tror jag inte någon orkar sminka sig eller lägga tid på kläder halv fem på morgonen (inte för att jag gör det annars heller), men ändå, snacka om att vi var en något omaka grupp som styrde stegen mot Café Vanilj - som för upplysnings skull typ är vårat stammiscafé när vi någon gång ses. Det blev massor av prat (eller, jag satt mest och lyssnade), och efter ett tag dök också Sarah upp. Allt mellan himmel och jord kom upp, och under kvällen bestämde Hanna och lag dels att vi skulle gå på medeltidsdagarna i kungälv imorgon, och dels att hon skulle flytta in med mig i England när jag fått mitt boende. Det sistnämnda gjorde mig så sinnessjukt glad att jag NÄSTAN log, men tröttheten tog överhanden igen och jag nöjde mig med att klappa lite i händerna.
Jag stannade till halv åtta ungefär, sen kände jag att det var dags att gå hem. Efter att ha klivit av bussen hemma så hämtade jag ett paket på lilla affären innehållandes två par skor från skotrend.se. När jag väl öppnat paketet så vart jag dock grymt förvirrad, för jag var helt säker på att jag beställt fyra par skor, men paketet innehöll bara två skokartonger. Efter att ha lusläst min egen mail så har jag dock nu kommit fram till att jag nog bara tänkte att jag skulle beställa de andra två paren, men aldrig kom mig för att göra det. Suck, mitt minne ibland...

Så grydde idag-dagen, och thanks to att min jobb-kompis Louise var en ängel och tog morgonpasset för mig idag så kunde jag sova ända till sju och börja klockan elva istället. Men det märks att jag jobbat mycket den senaste tiden, för så långsamt som tiden gick idag (och så många fel som jag gjorde) har den aldrig gjort förut. Jag var till exempel helt säker på att jag suttit i kassan i säkert två timmar, men när jag tittade på klockan så hade jag börjat för en halvtimme sen. Jobbigt nog så var det också fullt med folk i butiken hela dagen - och jag får verkligen panik på dem. Det är som att de känner att man är helt färdig och bara ska jävlas med en! Så fort jag fått en lång klump-kö ur vägen och ut genom dörren så drällde det in typ tjugo pers till, och de står och petar på allt, ställer tillbaka saker på fel ställen och när de sen väl kommer fram till kassan så langar de upp sina enorma vandringsryggsäckar på bandet och måste gräva ÄNDA NER I BOTTEN för att få upp sina plånböcker. Ofta att man inte tar upp dem innan liksom, när man ser hur sjukt lång kö det är! Sen försöker ju alla betala med danska kronor, och det är så lagom roligt att hela tiden sitta "nej, nu är det en dansk krona igen), speciellt som de helt plötsligt tjattrar iväg på danska och man fattar ingenting.

Det enda som var bra med idag var att jag såg schemat för nästa vecka, och jag har fått ledigt de dagar jag ville. Ett annat plus är att jag ska jobba i glasscafeét tisdag & onsdag (så nu vet mina kompisar vart de ska gå om de vill ha gratis glass de dagarna), och det är lite roligare. Har jag tur regnar det också, så då får jag inga kunder :D

Som avslut kan jag berätta att jag fått sjukt mycket paket med posten de senaste dagarna. I förrgår kom ett grönt, inplastat monster i brevlådan från Norge, och när jag öppnade det så innehöll det massor av gosiga sovkuber och hängmattor till råttorna. Efter mycket funderade kom jag ihåg att jag beställt prylarna från en norsk sida som heter Petpile.dk för cirka en månad sen, och förskottsbetalat till och med. Där ser man!
Jag fick också ett mess under gårdagen att jag skulle hämta ut varor från musikbörsen (återigen hade jag ett väldigt blont ögonblick), som turned out to be ett mikrofonställ, en ADK 51-mikrofon samt upphäng. Höjdpunkten på veckan verkligen. Alla mina past recordings av mitt gitarrspelande och sång har mest låtit som om en hund ylar i smärta akompanjerad av smällande soptunnor, men nu kommer det äntligen att låta någorlunda som musik.

Sista "paketet" jag kan komma ihåg att jag ska hämta ut fick jag sms-avisering om idag, men när jag kom ner till torget så hade blomaffären (som även då är postombud) stängt. Jag blev så himla frustrerad, speciellt som det är meningen att de ska ha öppet till sju, och när jag dök upp var klockan knappt tjugo över sex. Faaaan! Eftersom jag jobbar stenhårt både imorgon och övermorgon så kan jag ju knappast ta mig ner i tid heller. Ulla föreslog att jag skulle ge henne pinkod  och mitt leg så kunde hon gå ner och hämta paketet, men i ärlighetens namn tror jag inte jag vill att hon ska se vad jag köpt, för det blir alltid så himla mycket tjafs. There's something I'm not gonna miss when living on my own - att ALLA lägger sig i din ekonomi.

Ovan är i alla fall i korta drag vad som hänt mig de senaste fyrtioåtta timmarna. Jag har massor av bilder att lägga upp också, men vi får se ifall de kommer upp ikväll, imorgon eller efter helgen. Jag bloggar nämligen på Chuck nu, och som ni vet har han definitivt ett eget liv.

So long, rockers,
<3 Cadie

Sweet Jesus, dessa två dagar har varit H.E.L.L. Och ändå är det bara början; om jag är såhär mentalt och fysiskt utmattad av att sova några timmar för lite och pendla till f-ing Marstrand, hur kommer det då inte bli på BRS?

Jag förutspår dåligt bloggande in the near future.

Nu sitter jag i alla fall med en flaska bayerskt och en skål ost-tortilla-chips (Haha, rättare sagt, det VAR en skål med tortilla-chips, för nu e chipsen slut!) och varvar ner till Bad Religion och Aguson. Kände det var nödvändigt att slänga in detta lilla livstecken innan jag bombarderar er med vääärldens längsta utlägg om igår och idag, för det kan ju vara någon som sitter och oroar sig sönder (visst, Pat? ;) över att jag inte skrivit något. Men jag lever (nätt och jämnt), och ska skriva ett så sjukt långt inlägg att hela internet kommer sova innan jag är klar.

Catch ya soonish,
<3 Cadie

Idag har varit en underlig dag. Inte bara i den benämningen att det hänt konstiga saker, men hela det "emotionella klimatet" har känts som att gå på Hotell Gasten - man vet aldrig vad som dyker upp runt nästa hörn. Det kanske är sömnbristen som gör mig såpass känslig över stämningen, men jag känner mig som en hund så som jag håller på och reagerar på kropsspråket hela tiden. 

Som de flesta i min umgängeskrets vet så ska jag åka till British Racing school den 22 augusti, och när vi var där på intervju i mars så sade de att alla som "studerade" hos dem fick upp till 40 pund i veckan, eftersom de trodde på "betalt & arbetsförlagt lärande" (fritt översatt). Men när jag fick mitt introduktionskuvert innehållande BRS handbok för nya elever, så stod det att endast de elever som har fyllt 19 när de börjar sin kurs kommer få pengar från BRS. Alla övriga ska istället söka EMA (education maintenance allowance), vilket är jämförbart med vårat studiebidrag.

Dagens announcement: Min väska stinker jordnötter. Boven i dramat heter Estrella salta jordnötter, som rann ut i hela väskan pågrund av en tanklös person som inte fattade att det kan vara bra att tillförsluta påsen igen, speciellt när man leker Balder med väskan som påsen ifråga ligger i. 

Howdy!

Jag har alltid varit en person som sett nedvärderande på dagens pryl-hysteri. De flestas sätt att se på saker är ju starkt beroende av hur de blivit uppfostrade, och jag har alltid blivit ibankad att "less is more", på både gott och ont. 

(Jag ångrade mig, jag kikar visst in igen innan jag går)

Nu är jag ÄNTLIGEN hemma från jobbet. Eller, nu och nu, jag fick skjuts av Tatti och anlände utanför ytterdörren en dryg timme sen, men ni fattar... Haha, hennes bil var jätterolig och skramlade som om en fjäder gått sönder eller nåt. Stackars tatti var jätteorolig, fast jag kunde inte ta det allvarligt - det hade jag nog inte ens gjort om vi blivit stående på vägen!

När jag kom till Handlar'n idag så bävade jag i alla fall verkligen för att möta "chefen", mest för att jag var så arg, och chansen att jag skulle slänga ur mig något riktigt dumt och få sparken kändes gaaanska stor. Men när jag väl gick in i affären så var han inte där, utan jag möttes av alla andra underbara arbetare på handlar'n. Så det var jätteunderbart fram till vid fem, och då var jag så "luttrad" att jag glömt bort att vara arg. När jag satt där i kassan och snurrade runt på min stol så dök chefen plötsligt upp bakom en hylla oc hälsade, och jag blev så paff att jag glömde säga något. Han låtsades inte om någonting dock utan var jättetrevlig, och sen kom han och gav mig världens största mjukglass (som jag lade Nutella på eftersom Tatti gjorde det - sjukt gott! Fast glassen var så kall att nutellan blev en klump mitt i det vita, så man fick skynda sig att skyffla in allt i käften!), och då kändes det typ... småsint att ta upp vad som hänt, så jag släppte det. Hallå, vem låter sig inte mutas med mjukglass liksom?

Det var inte alls så hemskt att jobba igen som jag föreställt mig i alla fall - speciellt inte när mina favoritjobbarkompisar är där samtidigt. Passade på att plocka upp lite müsli, tonfisk, musslor och gud vet vad till råttorna också, så de lär ju ha party ikväll. Tror ni de tycker rökt älgkorv är gott? *fundersam*

Jaja, nu ska jag äta lite och sen dunsa i säng. Nedan får ni ett smakprov av vad vi roar oss med när det inte är några kunder i butiken. Watch!

<3 Cadie