Den riktiga 1 april!
God morgon, människor!
Aj aj aj, vad ont i magen jag har idag. När jag för en gångs skull sovit ganska okej hela natten, så börjar någon annan kroppsdel bråka. Provivan jag försökte "äta" till frukost var inte heller speciellt populärt, så nu sitter jag uppkrupen i soffan med värmedyna och känner mig sådär lagom olycklig. Nåja, tur att vi ändå bara hade en lektion idag, men attans att jag missar psykologin som är så rolig!
Är det någon här som läser psykologi B och går i gymnasiet föressten? Jag som är TE:are har bara hunnit läsa A (för övrigt så erbjuder inte min skola B-kursen, heller ), men det verkar inte som att B är något som många gymnasister har tagit? Eller har jag fel?
Aj aj aj, vad ont i magen jag har idag. När jag för en gångs skull sovit ganska okej hela natten, så börjar någon annan kroppsdel bråka. Provivan jag försökte "äta" till frukost var inte heller speciellt populärt, så nu sitter jag uppkrupen i soffan med värmedyna och känner mig sådär lagom olycklig. Nåja, tur att vi ändå bara hade en lektion idag, men attans att jag missar psykologin som är så rolig!
Är det någon här som läser psykologi B och går i gymnasiet föressten? Jag som är TE:are har bara hunnit läsa A (för övrigt så erbjuder inte min skola B-kursen, heller ), men det verkar inte som att B är något som många gymnasister har tagit? Eller har jag fel?
talk, talk, talk
Inte mycket bloggande idag inte... Men det har varit en sån himla seg dag, verkligen. Av någon anledning så är jag tröttare och långsammare i huvudet än någonsin, och det är piss eftersom jag knappt rör mig överhuvudtaget. Jag vet att man blir tröttare för mindre och mindre ju mer inaktiv man är, och det skrämmer verkligen skiten ur mig; det finns knappt något jag är så rädd för som att gå upp i vikt. Men men, jag har lovat mig själv att när påsklovet börjar så ska jag lägga grunden till lite godare vanor med minst ett joggingpass om dagen, och verkligen anstränga mig för att hålla det.
I förra inlägget så nämnde jag att mamma "took me aside" för en pratstund imorse, och jag känner verkligen att det var välbehövt. Hon kollade lite forskande på mig och sen sade hon "vet du, det känns som att du bara fladdrar runt och försöker göra allt på en gång, alla till lags just nu. Hur mår du egentligen?" och då brast det verkligen för mig. Jag pratade helt oavbrutet i säkert en halvtimme, och när jag lugnat mig lite så tog mamma upp tråden och hjälpte mig trassla ut det enorma nystanet i mitt huvud. Det var så himla, himla skönt. Visst, det är fortfarande mycket jag inte tagit tag i ännu, men för ögonblicket så känns det som att jag kommer kunna sova ganska lugnt inatt.
Vad ska ni folk hitta på resten av kvällen då? Själv funderar jag på att gå och göra lite te... och ringa upp Pat och fråga om ett superroligt lärarskämt hon drog tidigare idag.
puss på er!
<3 Cadie
I förra inlägget så nämnde jag att mamma "took me aside" för en pratstund imorse, och jag känner verkligen att det var välbehövt. Hon kollade lite forskande på mig och sen sade hon "vet du, det känns som att du bara fladdrar runt och försöker göra allt på en gång, alla till lags just nu. Hur mår du egentligen?" och då brast det verkligen för mig. Jag pratade helt oavbrutet i säkert en halvtimme, och när jag lugnat mig lite så tog mamma upp tråden och hjälpte mig trassla ut det enorma nystanet i mitt huvud. Det var så himla, himla skönt. Visst, det är fortfarande mycket jag inte tagit tag i ännu, men för ögonblicket så känns det som att jag kommer kunna sova ganska lugnt inatt.
Vad ska ni folk hitta på resten av kvällen då? Själv funderar jag på att gå och göra lite te... och ringa upp Pat och fråga om ett superroligt lärarskämt hon drog tidigare idag.
puss på er!
<3 Cadie
Change of plans
Nej, det blev inget besök på passkontoret idag. Istället fick jag en lång pratstund med mamma om hur himla stressad jag är och om situationen med pappa. Jag har verkligen hjärnspöken - går runt och hetsar upp mig över ingenting, och ligger vaken på nätterna och oroar mig (och när jag väl lyckas somna så drömmer jag mardrömmar). Nu känns det lite bättre för stunden i alla fall, ibland är min mamma bara bäst.
Om en timme ungefär så måste jag åka till skolan, och tro mig, jag känner verkligen inte för det. Är så himla slut och snurrig så jag är i mycket större behov av en lång, avslappnande promenad med Dilba i delsjöskogarna, men så mycket skolk som jag har så kan jag inte skippa. Får hoppas det fortfarande är just när jag kommer hem vid sex, så jag kan gå ut då istället.
<3 Cadie
Om en timme ungefär så måste jag åka till skolan, och tro mig, jag känner verkligen inte för det. Är så himla slut och snurrig så jag är i mycket större behov av en lång, avslappnande promenad med Dilba i delsjöskogarna, men så mycket skolk som jag har så kan jag inte skippa. Får hoppas det fortfarande är just när jag kommer hem vid sex, så jag kan gå ut då istället.
<3 Cadie
Morgon den 1 (?) april
wow, är det verkligen den 1sta april idag? Enligt min dator så är det så, men jag får nog gå och kolla almanackan senare, för att vara på den säkra sidan...
Inatt har jag i alla fall inte vaknat av några mardrömmar. Fast drömt har jag, kommer dock inte ihåg någonting, så det är himla skönt. Hatar att inte få sova bara för att min korkade hjärna hittar på skräckhistorier.
I vanliga fall skulle jag inte ha lyckats ta mig upp såhär tidigt (men min sömnapne verkar nästan ha gått över, har börjat vakna av mig själv, skumt nog?), men mormor ska följa med mig in till passkontoret och förnya mitt pass, så att det står samma namn i det som på alla andra ställen, tydligen jätteviktigt inför IELTS och CPE-examen? Haha, och mormor ska också få ett nytt pass; ni kommer väl ihåg att morfar lyckades spärra det medan vi var i London...?
Tyvärr så upptäckte jag nyss att jag inte kunde ha på mig den fina outfit jag planerat (nätstrumpisar, en jättesöt kjol från Shock och urringat från H&M), eftersom 2 out of 3 items var trasiga, och inte på ställen där det skulle vara snyggt. Får köra på vanliga jeans istället; detta kanske är en "pik" från gud att växa upp?
Nu ska jag i alla fall försöka tvinga i min ohungriga mage lite frukost och klä på mig ordentligt. Kom på att jag glömt lägga ut "London, väskor och snurr" här, så ska försöka göra det innan vi går eller när jag kommer hem. Ha en jättefin dag allihopa!
<3 Cadie
Inatt har jag i alla fall inte vaknat av några mardrömmar. Fast drömt har jag, kommer dock inte ihåg någonting, så det är himla skönt. Hatar att inte få sova bara för att min korkade hjärna hittar på skräckhistorier.
I vanliga fall skulle jag inte ha lyckats ta mig upp såhär tidigt (men min sömnapne verkar nästan ha gått över, har börjat vakna av mig själv, skumt nog?), men mormor ska följa med mig in till passkontoret och förnya mitt pass, så att det står samma namn i det som på alla andra ställen, tydligen jätteviktigt inför IELTS och CPE-examen? Haha, och mormor ska också få ett nytt pass; ni kommer väl ihåg att morfar lyckades spärra det medan vi var i London...?
Tyvärr så upptäckte jag nyss att jag inte kunde ha på mig den fina outfit jag planerat (nätstrumpisar, en jättesöt kjol från Shock och urringat från H&M), eftersom 2 out of 3 items var trasiga, och inte på ställen där det skulle vara snyggt. Får köra på vanliga jeans istället; detta kanske är en "pik" från gud att växa upp?
Nu ska jag i alla fall försöka tvinga i min ohungriga mage lite frukost och klä på mig ordentligt. Kom på att jag glömt lägga ut "London, väskor och snurr" här, så ska försöka göra det innan vi går eller när jag kommer hem. Ha en jättefin dag allihopa!
<3 Cadie
The story of my life
Min mamma är svensk med danskt och brittiskt påbrå, och har ett helt vanligt "svenskt" efternamn, medan min pappa är Azari/Azerbaijanis och har ett azerbaijanskt efternamn. Efter att de gift sig så tog mamma dubbelnamn, och när jag och min syster föddes, så fick jag bara min pappas efternamn.
Jag led inte direkt av det förrän jag kom upp i tolv, trettonårsåldern, och folk började anmärka på det och komma med gliringar. I och med att jag har så himla mörkt hår så ser man ju helt tydligt att jag har utländskt påbrå, och ju äldre jag blev, desto mer störde det mig att folk betraktade mig som att jag inte hörde hemma i Sverige. Det var verkligen skitjobbigt, för jag är både född och uppvuxen här, all släkt jag har kontakt med bor i sverige, och jag är lika mycket svensk som vilken jävla svensson som helst, förutom att jag har mörkt hår. Till sist blev allting så jävla jobbigt att jag bytte efternamn till min mammas, och det kändes så himla skönt och rätt. Nu hade jag anknytning till min mammas sida av familjen, liksom.
Men då jävlar blev det liv på min pappa! Han blev hur upprörd som helst och började gorma om att jag minsann inte var hans dotter längre och att jag borde skämmas över att jag inte var stark nog att stå för den jag var (och han menade ju typ turk då...). Jag blev jätteledsen, jag menar, här har jag haft hans jävla namn i sexton år, och mamma har minsann inte sagt ett pip - och så blir det ett sånt förbannat liv på honom? Jag vet inte hur många nätter jag verkligen grät mig till sömns och tyckte det var skit.
Sen när pappa lugnat ner sig så han att det inte var för hans skull, utan för de iranska myndigheterna jag var tvungen att byta tillbaka. Han höll på och sade att "i de iranska myndigheternas ögon så är du inte min dotter om du har mammas efternamn". Till sist kände jag att jag kanske varit lite överilad, och sade att "jag kan ha ditt efternamn i mellannamn", och det kändes bra. Men nehej då, det gick inte, jag var fortfarande inte hans barn i Iran, och jag skulle minsann bli arvslös och inte få något "studiebidrag" från honom osv. osv. Den enda lösningen var att jag bytte tillbaka till hans efternamn.
Nu måste jag skaffa ett nytt pass inför min IELTS + CPE examen, så nu har allt blåst upp igen och blivit hur jävla jobbigt som helst. När jag pratade med pappa nyss så sade jag helt ärligt "pappa, jag vill ha mammas efternamn. Jag mådde jättedåligt när alla dömde ut mig som utlänning i mitt eget hemland, och jag tänker inte leva så." Vet ni vad han svarade?
"Ja, det är ditt beslut, du är arton och jag kan inte tvinga dig till något. Men då ska du heller inte förvänta dig något alls från min sida".
Sen sade han hejdå och lade på. Nu känner jag mig så jävla olycklig att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Är jag ytlig och dum? Är det pappa som har rätt? Eller ska jag stå på mig? Snälla, hjälp!
En inte så god morgon
Fy fan, inatt har jag haft världens jävla mardrömmar, och vaknat flera gånger för att de var så hemska. Kommer inte ihåg exakt vad som hände, men det var något med att pappa hade mördat mamma och typ grävt ner hennes hjärta i växthuset :S
Som ni märker så är jag åtminstone uppe i alla fall! På senaste tiden så har jag lyckats sova mig igenom när mobilen ringer, men idag väckte HIM's "Funeral of hearts" mig, precis som det var tänkt. Jag ÄLSKAR HIM. Inte lika mycket som The Cure, men close enough <3
Fan, och gissa vem som "skolkar" från jobbet idag? Måndagar brukar vara min favoritdag just för att jag får vara ifred och kan sköta mitt, men nejdå, idag så har mamma bestämt sig för att hon har "muskelvärk" och ligger och gnäller inne i sitt sovrum. Fy fan, vad sur jag blir. Nyss fick hon ett jävla utbrott för att jag sade till henne att hon kunde gå ut med sin hund själv. Längtar mig sjuk efter påsklovet, då är pappa och Aida bortresta, så jag ska få ha deras lägenhet för mig själv i nästan en månad! Härligt, eller vad?
Nu ska jag gå och put my face on, så får vi se om det blir någon bilkörning innan jag möter upp Pat på centralen.
<3 Cadie
Testar...
<a href="http://www.bloglovin.com/blogg/620714/cadie?claim=e33k5edpae3">Följ min blogg med bloglovin</a>
Kan man helt enkelt vara ledsen?
För jag känner mig så grymt lurad och besviken.
Jag har inte pratat så mycket om det på den här bloggen, men i korthet så hittade jag för ett år sedan mitt drömuniversitet - en konstskola mitt på Manhattan i New York, USA, som (ifall jag kom in) jag faktiskt skulle kunna bekosta med studielån utan att ruinera mig. Jag drömde så mycket om den att jag till och med sov med deras universitetskatalog under kudden. När vi så skulle söka till universitetet i höstas, så skickade jag självklart in en ansökan. Och så mycket tid jag lade ner på den, sprang i flera veckor och skulle få mina betyg etc. översatta och välja ut mina bästa bilder till min portfolio. 900 kr kostade det att söka, men så gärna som jag vill in på den skolan, så var det verkligen värt det.
Här ska jag också passa på att sticka emellan med att mitt gymnasium har engelska och IT som sina två profiler; som elev här så läser de flesta ända upp till engelska E, och tar två stycken internationella språkdiplom (CAE & CPE) just för att deras elever ska kunna söka till skolor utomlands. De har också gått ut med att de gärna hjälper en med alla ansökningshandlingar, och att med så hög engelska som vi läser, så ska det verkligen inte vara något problem. För er som är lite mer obekanta med hur det fungerar att söka utomlands, så kräver nästan alla skolor bevis på att man faktiskt kan engelska. Självklart så har jag trott att CAE-examen som jag tagit skulle vara tillräckligt - det är ju engelska på universitetsnivå. Så när jag får ett mail från min drömskola att de inte kan behandla min ansökan vidare eftersom jag inte har en ordentlig engelska-examen, så blev jag helt ställd. Redan så hade skolan krånglat under hela början av året med mina betyg (det räckte tydligen inte att själva dokumentet var översatt, utan betygen var tvugna att översättas med till "A, B, C" etc. och det skulle kosta *håll i er* 4000 spänn att göra genom den organisationen de rekommenderade!), och nu gav de sig på min engelska-examen. Jag visste fan inte om jag skulle skratta eller gråta.
Dum som jag är, så skrev jag ett argt mail tillbaka till dem att de visste minsann inte vad de pratade om, och de måste ju vara dumma i huvudet som krävde resultat från en lägre examen (IELTS el TOEFL) än den jag hade tagit och skickat till dem. Jag skickade även en kopia på skolans mail till min yrkesvägledare, och slängde in något tyket i stil med "Kolla här, vilka idioter. Jaja, ett gott skratt förlänger livet".
Sen började jag med ens ana ugglor i mossen, och för första gången någonsin så gick jag in på folkuniversitetets hemsida och LÄSTE vad de olika examina gällde för. Det var som att få en spann med iskallt vatten över sig när jag insåg att skolan/universitetet hade rätt, och att det var jag som hade fel.
Examen universitetet ville ha, IELTS, var enligt folkuniversitetet den examen man skulle ta OM man planerade att söka till universitet i USA. CAE accepterades av vissa institutioner i Europa, och CPE accepterades av de flesta institutioner i världen.
Så under hela min jävla gymnasietid så har skolan lurats, och nu sitter jag här med ett examensbetyg som jag betalat 2000 kr för som är näst intill värdelöst för mig, som vill plugga i USA. Visserliggen är det tänkt att jag ska ta CPE, men den får jag inte ens resultatet på förrän i November, så den är helt oanvändbar för mig just nu - om jag ens blir godkänd, vill säga.
Jag känner mig så jävla idiotisk som inte har kontrollerat allt det här själv och i tid, speciellt som jag borde ha lärt mig för en miljon år sedan att man inte kan lita på vad ens skola säger. Jag hatar att jag är så himla godtrogen. Jag hatar att vad jag än gör, så räcker det inte till.
Om du bara visste att jag skulle dö för att få vara nära dig
Det finns en musiker som jag är så fruktansvärt jävla kär i. Kär - inte "crush" - för om man har en crush på någon så är meningen att den går över så småningom. Men jag har brunnit för den här personen i säkert ett och ett halvt år, och jag avskyr det. För den trista verkligheten är att jag aldrig, någonsin i detta liv skulle ha en chans på honom.
Just det - honom; Det är en annan sak som är konstig. I hela mitt liv så har jag aldrig varit kär i en av det manliga könet - jag har inte ens lyckats experimentkyssa en kille för det har känts så motbjudande. Men den här personen... Varenda gång jag ser honom så stannar mitt hjärta, eller skenar iväg: Jag blir nästan svimfärdig, och samtidigt som jag får sockerdricka i hela kroppen så vill jag bara storgrina just eftersom jag VET att det aldrig någonsin kan bli något.
Till på köpet så trodde jag verkligen att jag var "over him", eftersom han de senaste månaderna knappt funnits i mitt huvud. Men så plötsligt är han där igen, med sina havsblå ögon och kattungenäsa, och jag är lika förlorad som jag var för ett år sen.
Han är dessutom nästan trettioåtta år gammal - mer än twice my age. Jag önskar jag kunde komma över honom, jag önskar jag aldrig fått veta om hans existens, och jag önskar att jag aldrig mer behövde höra hans musik.
Men jag antar att detta är what love is all about; it hurts.
In motion
Åh, jag blir så arg på mig själv! Jag har tydligen lyckats radera min "bakgrundsbild" som jag sparat på datorn, som jag använder när jag lägger upp bilder på bloggen eftersom det inte går att skriva in färgkoden för en viss kulör i Picasa. Så nu måste jag sitta och krångla för att skapa en ny. Suck.
Jag får trösta mig med att jag åtminstone motionerat ordentligt idag. Det blev en ganska lång löprunda, så jag var helt slut när jag kom hem. Dilba (som alltid min trogna löparkompis) var så trött att hon dråsade ihop i en lycklig hög så fort vi var innanför dörren. Älsklingen!
Jag får trösta mig med att jag åtminstone motionerat ordentligt idag. Det blev en ganska lång löprunda, så jag var helt slut när jag kom hem. Dilba (som alltid min trogna löparkompis) var så trött att hon dråsade ihop i en lycklig hög så fort vi var innanför dörren. Älsklingen!
Motion
Sådärja, då var det dags för en joggingrunda igen! Som omväxling så kommer jag se riktigt snygg ut, i mina "student 2009" kläder och cheerleading-jacka. Men vi får väl se hur mycket jag faktiskt orkar springa, med tanke på att jag inte har varit ute på ett tag... Aja, hörs sen!
<3 Cadie
<3 Cadie
Still Söndag
Nu är jag hos daddan! Han ska förutom att bjuda på våfflor (MUMS!) också visa mig hur larmet till huset fungerar, så att jag kan bo där när han och Aida åker utomlands i en hel månad! Det ska bli jättehärligt att få stöka lite själv :D
På vägen hit så fick jag också ett helt sjukt begär efter brownies, ni vet, sådana där cafe brownies man värmer i micron. Jag måste springa in och köpa på Ica på hemvägen!
Nej, nu ska jag browsa lite på Nelly.com och hjälpa grädda våfflorna. Någon mer som fastnat för de ursnygga sko-sortimentet Nelly har?
<3 Cadie
Beware of microwave
Dagens roliga;
Mamma; Hjälp! Nu gör micron sådär och blixtrar igen!" *tar snabbt ut kaffekoppen*
Stefan: Men det kan vara micron som är dålig, sätt in koppen igen och se vad som händer.
Mamma: Men nu är den ju helt normal!
*vänder sig till mig*
Nu får du och Nathalie tänka på att inte lämna micron ur sikte, ifall att den börjar brinna!
Ja, när micron utgör det största hotet i ens hus, så kan man ju undra...
Mamma; Hjälp! Nu gör micron sådär och blixtrar igen!" *tar snabbt ut kaffekoppen*
Stefan: Men det kan vara micron som är dålig, sätt in koppen igen och se vad som händer.
Mamma: Men nu är den ju helt normal!
*vänder sig till mig*
Nu får du och Nathalie tänka på att inte lämna micron ur sikte, ifall att den börjar brinna!
Ja, när micron utgör det största hotet i ens hus, så kan man ju undra...
Söndag
God morgon, världen!
Oj oj oj, vad sent jag var uppe idag. På senaste tiden så har jag verkligen sovit som jag vore stendöd så fort jag lagt huvudet på kudden, och om inte väckarklockan ringer (ibland vaknar jag inte ens då...) så sover jag lätt till elva, tolv. Sånt himla slöseri med tid verkligen, för morgnarna är ju bara bäst, men jag KAN bara inte vakna!
Nu är jag i alla fall nyduschad, och slösar för tillfället tid med att dricka te och browsa igenom webshoppar. Jag försöker också få in en "dagräknare" i menyn till vänster - för Dawit Isaak, som jag bloggade om igår. Han ska fan ut ur fängelset tillsammans med de andra reportrarna, så är det bara. Jävla fucking rättssystem.
Vad ska ni andra hitta på idag då? Förutom ännu ett våffelkalas hos daddan senare idag (han vill fira att jag lyckades komma in någonstans, haha), så har jag ingenting planerat. Känns skumt att ha så mycket tid och inget att göra.
<3 Cadie
Oj oj oj, vad sent jag var uppe idag. På senaste tiden så har jag verkligen sovit som jag vore stendöd så fort jag lagt huvudet på kudden, och om inte väckarklockan ringer (ibland vaknar jag inte ens då...) så sover jag lätt till elva, tolv. Sånt himla slöseri med tid verkligen, för morgnarna är ju bara bäst, men jag KAN bara inte vakna!
Nu är jag i alla fall nyduschad, och slösar för tillfället tid med att dricka te och browsa igenom webshoppar. Jag försöker också få in en "dagräknare" i menyn till vänster - för Dawit Isaak, som jag bloggade om igår. Han ska fan ut ur fängelset tillsammans med de andra reportrarna, så är det bara. Jävla fucking rättssystem.
Vad ska ni andra hitta på idag då? Förutom ännu ett våffelkalas hos daddan senare idag (han vill fira att jag lyckades komma in någonstans, haha), så har jag ingenting planerat. Känns skumt att ha så mycket tid och inget att göra.
<3 Cadie
Dawit Isaak
FREE DAWIT
Från Wikipedia, the free encyklopedia; http://sv.wikipedia.org/wiki/Dawit_Isaak
Dawit Isaak, född 27 oktober 1964, är en eritreansk-svensk journalist, författare och dramatiker.
Dawit Isaak kom till Sverige som flykting från kriget1987. Han hamnade i Lerum , försörjde sig som städare, och fick svenskt medborgarskap 1992. Dawit sade dock aldrig upp sitt eritreanska medborgarskap och är således medborgare i såväl Sverige som Eritrea. Efter kriget återvände Isaak till Asmara där han blev delägare i och arbetade som journalist på landets första oberoende tidning Setit.
Fängslad
I september 2001 arresterades Isaak och en mängd andra journalister av den eritreanska regimen för att de i tidskriften Setit skrivit om en grupp politiker i regeringen -- den så kallade 15-gruppen -- som krävde demokratiska reformer i Eritrea. Samtidigt arresterades merparten av 15-gruppen. Minst tio av de journalister och politiker som fängslades i september 2001 ska ha avlidit i fängelse, däribland den tidigare utrikesministern Mahmoud Sherifo och Dawit Isaaks kollega från tidningen Setit, Fessehaye "Joshua" Yohannes. Förutom Isaak sitter enligt IPI även journalisterna Mattewos Habteab, Dawit Habtemichael, Temesken Ghebreyesus, Emanuel Asrat, Seyoum Tsehaye, Hamid Mohammed Said, Saleh Al Jezaeeri (Al-Jezaeri), Fitzum Wedi Ade, Selamyinghes Beyene, Zemenfes Haile, Ghebrehiwet (Gebrehiwot) Keleta, Daniel Mussie och Tura Kubaba fängslade utan rättegång.
I april 2002 rapporterade CPJ (Committee to Protect Journalists) att Isaak lagts in på sjukhus för behandling av tortyrskador. Regeringen förnekar att han har torterats men tillåter ingen att träffa honom, det finns få uppgifter om hur han har det i fängelset. Dawit Isaak har inte åtalats för något utan sitter fängslad utan rättegång. Enligt eritreanska källor är han dock misstänkt för att vara spion åt Danmark.
Permission
Tidigt på morgonen den 19 november 2005 fick hans hustru telefonsamtal från Dawit Isaaks syster med besked om att han frigivits efter 1 518 dagar i fängelse och nu befann sig hemma hos henne. Sveriges dåvarande ambassador Bengt Sparre, som en längre tid hade arbetat med relationen till regimen i Eritrea, meddelade att Isaak var i bra skick. Några dagar senare uppkom dock frågetecken om Isaak verkligen var frigiven och den 2 december fick Utrikesdepartementet
uppgift från eritreanska myndigheter att Isaak bara hade haft permission.
Utrikesdepartementets agerande
Svenska medier rapporterade den 3 februari 2009 att Dawit Isaak åter befann sig på sjukhus. Samma dag skickades den stockholmsbaserade ambassadören Fredrik Schiller till Eritrea. Samtidigt ökade pressen på utrikesminister Carl Bildt att lösa fallet. På en fråga från Cecilia Wigström, om Bildt är beredd att åka till Eritrea för att verka för Isaaks frisläppande, svarade Bildt att fallet har hög prioritet för utrikesförvaltningen men att han inte kan redogöra för några detaljer, vilket beror på att svenska Utrikesdepartementet UD har använt sig av så kallad tyst diplomati i ärendet.
Den 11 februari rapporterades att Schiller var tillbaks i Sverige med oförättat ärende, sedan dess har opinionen hårdnat allt mer för att UD skall vidta kraftfulla åtgärder för att få Isaak frisläppt. Media kräver att Bildt personligen åker till Asmara, samtidigt som även oppositionen trycker på för att få Bildt att agera.
Kampanj I Media
Den 19 februari 2009 initierade Expressen en kampanj för Isaak. Tidningen beslutade att intervjua samtliga riksdagsledamöter och fråga vad de personligen har gjort för honom samt hur de avser att hjälpa honom. Den 26 anslöt tidningarna Aftonbladet, Dagens nyheter och Svenska Dagbladet till kampanjen.
Fy fan, alltså. Det får ens egna problem att verka jävligt små.
Earth Hour
Ni glömmer väl föressten inte Earth Hour? Släck ljusen
NU!
Det här gick min lön till...
Här kommer bilder på vad de 2000 kr jag fick i lön gick till. Jag inser att det kanske inte är helt normalt att fotografera sina underkläder, men de var så himla fina att jag inte kunde låta bli.
Jag tycker båda är så fruktansvärt söta, och den leopardmönstrade
är så "Tarzan & Jane"!
Bilden till vänster är på ett tredje underklädesset, blev ingen helbild eftersom
min kassa mobilkamera suddade ut alla detaljerna. Trosorna till höger är tänkta
att gå ihop med den leopardmönstrade BH:n; Jag fattar egentligen inte varför jag
köpte dem, men det kan ju vara ngt att ha på maskerad!
Den fina vita jackan & omlott-skjortan hittade min mormor på H&M åt mig.
Skjortan kommer bli sjukt fin i sommar, med ett mörkblått linne under & marinblå
tygskor till! Jag hittade ett par perfekta skor på H&M också, men typiskt nog fanns bara
41:or kvar, så jag får köpa de på nätet istället.
Min första "riktiga" väska någonsin! Det bästa är att den inte ens är i riktigt
skinn, så jag tummar inte på mina principer. And it's all mine!
Under alla mina tonår så har jag bara haft en enda lång och tjock halsduk, för
jag har inte hittat något annat fint jag velat ha. Så jag blev helt vild av lycka när jag fick
syn på den här underbara, gosiga halsduken inne på Accent. Nu åker den gamla,
stinkiga randhelvetet ut!
jag har inte hittat något annat fint jag velat ha. Så jag blev helt vild av lycka när jag fick
syn på den här underbara, gosiga halsduken inne på Accent. Nu åker den gamla,
stinkiga randhelvetet ut!
Alla kläder/ (jackan 289 kr, omlottskjortan 189 kr) och underkläder (129 kr/behå, 59 kr/trosa) hittade jag på H&M, lätt min favoritaffär! Halsduken (199 kr) och väskan (399 kr) kommer från Accent.
Over and out, lovelies,
<3 Cadie
Me love food
Jag är tillbaka från min "shoppingrunda" i femman med mormor, och min depression-attack har någorlunda dragit sig tillbaka. Tur att jag kunde få något annat att tänka på, annars hade jag nog gått runt och mått skit hela dagen.
Bästa stunden var dock när vi fikade på Cassels Café. Och japp, jag är ett riktigt litet matvrak ;) Tyvärr är jag inte en sån person som kan äta vad som helst och ändå förbli smal (vilket jag kunde när jag var liten! Vill ha det så igen!), men jag antar att man inte kan få allt här i livet. Fast deras varma choklad är to die for, så det är värt att springa någon extra kilometer!
Måste tillägga att jag stinker artificiell vanilj. Kunde inte hålla fingrarna borta från provflaskorna på H&M!
later,
<3 Cadie
Nere
God morgon...
Idag är en dum dag. Allting kändes ganska okej när jag vaknade vid nio, men nu har ångesten slagit klorna i mig, och det ser inte ut som den tänker släppa taget. Hur jag än vänder och vrider på mig så hittar jag något fel. Gud vad jag längtar efter att få sova igen så att jag slipper alla "tjock, ful, perserapa, hårboll, äckelunge" som min hjärna slänger åt mig. Fan!
Varför kan jag inte bara få njuta av min helg?
Idag är en dum dag. Allting kändes ganska okej när jag vaknade vid nio, men nu har ångesten slagit klorna i mig, och det ser inte ut som den tänker släppa taget. Hur jag än vänder och vrider på mig så hittar jag något fel. Gud vad jag längtar efter att få sova igen så att jag slipper alla "tjock, ful, perserapa, hårboll, äckelunge" som min hjärna slänger åt mig. Fan!
Varför kan jag inte bara få njuta av min helg?
Girls vs boys... or not
Japp, det otänkbara har hänt. En grabb på BD försökte intala mig att han är BÄTTRE på att kyssas än tjejer. Vart är världen påväg?
Ingen pussar dock så bra som Bella <3
