Nej, det blev inget besök på passkontoret idag. Istället fick jag en lång pratstund med mamma om hur himla stressad jag är och om situationen med pappa. Jag har verkligen hjärnspöken - går runt och hetsar upp mig över ingenting, och ligger vaken på nätterna och oroar mig (och när jag väl lyckas somna så drömmer jag mardrömmar). Nu känns det lite bättre för stunden i alla fall, ibland är min mamma bara bäst.

Om en timme ungefär så måste jag åka till skolan, och tro mig, jag känner verkligen inte för det. Är så himla slut och snurrig så jag är i mycket större behov av en lång, avslappnande promenad med Dilba i delsjöskogarna, men så mycket skolk som jag har så kan jag inte skippa. Får hoppas det fortfarande är just när jag kommer hem vid sex, så jag kan gå ut då istället.

<3 Cadie