Idag hände något som bara inte får hända i min värld. En unghäst dog ute på galoppbanan.

Jag vet att det är väldigt deprimerande nyheter att inleda dagens första inlägg med, men jag känner mig verkligen illa berörd och ledsen över Rock of Tariks bortgång - speciellt eftersom ingen annan här tycker hans död är någon "big deal".

Jag vet inte riktigt vad som hände. Vi var allihopa på the Curragh Racecourse och skulle kolla på ett träningslöp, och alla hästarna från stallet här var med. Det var jätteroligt och så himla spännande när man såg de komma dundrande upp på upploppet, och allt var frid och fröjd tills jag - när vi väl kommit hem till stallet igen - fick höra att en häst gått omkull och dött. Jag blev jätteupprörd och ville först inte tro på de andra, speciellt inte som en av killarna (Eric, whom I'm really starting to dislike) skämtade så grovt om det att jag kände för att slå något hårt i huvudet på honom.

Men det var sant. Någonstans under loppets gång så hade Rock of Tarik, den snälla, 6-åriga fuxen som alltid vill gosa när man går förbi, gått omkull och fått en hjärtattack. Och nu är han död.

Jag är ny inom galoppvärlden, och för mig är en hästs död något fruktansvärt sorgligt och... stort. Till skillnad från alla dessa galoppmänniskor som tydligen är vana vid att hästar stupar hela tiden på banan, så kan jag inte bara rycka på axlarna och gå vidare. Hästarna är vårt ansvar, och vi ska ta hand om dem. Att en 6-åring dör på banan är bara inte rätt.

Rest in peace, älskade Rock of Tarik. Jag önskar jag hade fått chansen att lära känna dig bättre.