Hey peeps!

Jag är fantasilös, trött och engaged i en konversation med Lisa och Sharon, så jag tänkte istället bjuda på lite bilder från gårdagens tränings-löp på Curragh Racecourse.

Idag hände något som bara inte får hända i min värld. En unghäst dog ute på galoppbanan.

Jag vet att det är väldigt deprimerande nyheter att inleda dagens första inlägg med, men jag känner mig verkligen illa berörd och ledsen över Rock of Tariks bortgång - speciellt eftersom ingen annan här tycker hans död är någon "big deal".

Jag vet inte riktigt vad som hände. Vi var allihopa på the Curragh Racecourse och skulle kolla på ett träningslöp, och alla hästarna från stallet här var med. Det var jätteroligt och så himla spännande när man såg de komma dundrande upp på upploppet, och allt var frid och fröjd tills jag - när vi väl kommit hem till stallet igen - fick höra att en häst gått omkull och dött. Jag blev jätteupprörd och ville först inte tro på de andra, speciellt inte som en av killarna (Eric, whom I'm really starting to dislike) skämtade så grovt om det att jag kände för att slå något hårt i huvudet på honom.

Men det var sant. Någonstans under loppets gång så hade Rock of Tarik, den snälla, 6-åriga fuxen som alltid vill gosa när man går förbi, gått omkull och fått en hjärtattack. Och nu är han död.

Jag är ny inom galoppvärlden, och för mig är en hästs död något fruktansvärt sorgligt och... stort. Till skillnad från alla dessa galoppmänniskor som tydligen är vana vid att hästar stupar hela tiden på banan, så kan jag inte bara rycka på axlarna och gå vidare. Hästarna är vårt ansvar, och vi ska ta hand om dem. Att en 6-åring dör på banan är bara inte rätt.

Rest in peace, älskade Rock of Tarik. Jag önskar jag hade fått chansen att lära känna dig bättre.

I'm on a serious roll tonight!

Nu har jag i alla fall varit duktig och skickat in en ansökan till några utbildningar i Sverige också, inför HT 2010. Min oslagbara filosofi "det skadar aldrig att söka" har visserligen bitten me in the ass då jag blev erbjuden plats på massa kostsamma utbildningar jag inte kunde gå, så jag har fått redigera mina uttalanden lite och säger numera "det skadar aldrig att ansöka till utbildningar som är gratis". Utbildningarna nedan har jag i alla fall ansökt till so far:

1. Arkitekturutbildning, Umeå
2. Landskapsarkitektur, Alnarp
3. Juristprogrammet, Örebro Universitet
4. Kulinarisk kock och måltidskreatör, Örebro Universitet


Nu förväntar jag mig 20 kommentarer om hur duktig, smart och skärpt jag är  - speciellt från dig, Daddan! ;)

xXx CadieJay

Som de flesta av mina vänner vet så älskar jag samma musik som min mami (det kan ha att göra med att jag vuxit upp med det hon gillar, men men), och som de flesta vet så har hon också utmärkt musiksmak. En av de första artisterna jag kommer ihåg hon spelade för mig var Tom Petty, och förutom att han ser jävligt bra ut (trots sin ålder) så är han en levande legend vars låttexter och musik är så äkta det kan bli. Är du en av de som förstår riktig musik, så tummen upp; Om inte, så tycker jag synd om er.

 

Tom Petty & the Heartbreakers - Into the Great Wide Open

Det finns tydligen de som tror att jag inte alls är på Irland, utan bara ljuger om min vistelse här och istället sitter i en murken källare och glor på DVD-filmer. Därför presenterar jag nedan världens tråkigaste videoklipp som borde vara "proof enough" för alla non-believers out there.

Well, what do you know. I'm still alive and kicking.

... Men i ett annat land, "till mitt försvar". De senaste två (tre?) månaderna har jag också experimenterat med att blogga via blogspot.com istället, eftersom blogg.se dampade loss för mig och det tog upp till en timme att få ett någorlunda genomtänkt, läsvärt inlägg publicerat. I ärlighetens namn så måste jag säga att jag föredrar blogger också, men av någon anledning så studsar jag tillbaka hit med jämna mellanrum. Jag kanske borde försöka hålla mig till ett ställe, istället för att sprida inlägg i femton olika halvaktiva bloggar som en jäkla gödselspridare?

Å andra sidan så citerar jag Pat med "Clutter is the sign of a creative mind", och då är det ju med andra ord helt okej att försöka hålla igång femton bloggar och kräva av sina vänner att de läser allihop. Det är precis som med allt annat - Jag vill ha mycket av allt och vara bäst på allt. Det räcker inte med en hund, jag ska ha femton hundar; En mobil duger inte, jag måste åtminstone ha två; Det går inte att bara köpa EN grej när man är ute, utan jag måste ha mycket.

Jaja, alla klagomål och gnäll över min personlighet aside, så trivs jag med det sporadiska bloggandet. Med risk för att driva Pat vansinnig efter att hon designat två nya bloggar åt mig, så ska jag lisma in mig och se om hon har ork att uppdatera looken på den här också. Ifall jag försvinner i två års tid, så vet alla att PAT slagit ihjäl mig med en spade och gömt kroppen i en tuggummi-maskin.

För att "fira" my return till blogg.se (Nu håller jag verkligen tummarna för att det inte ska börja krångla igen, så i helvete att jag tänker sitta framför datorn hela dagen bara för att systemet har PMS), så tänkte jag bjuda på lite bilder på presenter jag köpt till familjen back home. Just det ja - Jag är på Irland.

Från ovan:
Pic 1: min stepsister Emmas födelsedagspresent (hon fyller nån gång i april...). Jag tycker det är den perfekta presenten till en 9-åring när man varit i galoppens mekka, Kildare, men vi får väl se om hon tycker likadant. För noobs så är det i alla fall ett hatcover man sätter på ridhjälmen samt googles för att inte få jord i ansiktet när man rider löp.

Pic 2: Irländsk handmade chocolate pralines till Mami, Stefan och mormor och morfar.

Pic 3: Födelsedagspresent till Natha (visst passar muggen henne perfekt?), samt lite wicca-prylar från pagandreams.com

Pic 4: DVDer jag beställde från Amazon.com eftersom Irland går att få fraktfritt till. Dock lyckades jag med konststycket att beställa 3 ex av "Dorian Gray", så 2 lyckliga kompisar därhemma får varsin gratis film xD

Pic 5: Te, te, te. Irländskt te är det bästa jävla teet jag någonsin druckit, och jag ska ta med mig så mycket som möjligt av det. Kakorna är också helt underbara, och tillsammans... simply gorgeous!

That's it for now, folks. Jag ska se om jag kan få in "världens tråkigaste videoklipp" senare som ultimat bevis på att jag faktiskt är på Irland, haha.

 

Over and out,
xXx CadieJay