Nu är vi mitt uppe i mormors kalas, men min mage är jättearg så jag smet upp på övervåningen en stund och tog ett litet break från allt folk. Daddan och Aida har ändå inte dykt upp än - Jag såg deras bil köra förbi utanför fönstret och sprang ut för någon timme sen, men eftersom den aldrig kom tillbaka så var alla helt övertygade om att jag sett i syne. En halvtimme senare ringde han och sade att de hade kört förbi men åkt hem igen för att komma tillbaka senare när det inte är lika mycket folk. Jag förstår dem, men... ja, det lät lite asocialt.