God morgon...

Jag vet inte hur ni har det denna regniga onsdag, men min dag har i alla fall börjat skit. Jag känner mig jätteledsen och besviken på både Stefan och mamma. Ni vet ju att jag tyckt det varit jobbigt med min nya "lillasyster" Emma, och att det känns som om de försöker byta ut mig, eller något, bara för att jag är "vuxen" nu. Idag fick jag världens blow igen, så just nu sitter jag i princip och grinar och är arg på mig själv för att jag säkert är överkänslig.

För någon vecka sen (kommer inte ihåg exakt...) så fick jag veta att mami och Stefan skulle åka ner till Skåne och kolla på en ny häst. Det kanske inte låter så märkvärdigt, men för oss hästmänniskor så är det verkligen skitstort. Men eftersom jag skulle åka till Kate i Örebro så kunde jag inte följa med, och jag blev jättebesviken - men samtidigt så ville jag ju åka till Kate. Kändes dock lite bättre när mami sade "Nejdå, men Stefan och jag ska bara fram och tillbaka, vi ska bara titta" osv osv.

När jag kom hem från Örebro och frågade hur det gått så kollade mamma bara på mig och sade "Ja... jag har köpt honom".
De hade filmat också, så vi kollade på filmen (han var superfin): helt plötsligt ser jag en liten blond tjej som springer bredvid, och jag frågar "Men... vem är det där?" och mami svarar helt coolt "det är Emma, hon följde med".
Jag kan inte riktigt beskriva hur det kändes, men min hjärna spelade bara upp för mig alla "skämtsamma" kommentarer om att "Emma ska få ditt rum", och det lite mer allvarliga att Emma ska lära sig rida Minus, att Emma ska vara med ute i stallet, att Emma ska lära sig sköta hästarna, att Emma ska hjälpa mami... Och nu hade Emma fått följa med, och de satt där helt coolt och verkade inte tycka det var någon större grej. Någon dag senare frågade min mormor min lillasyster (som typ avskyr hästar) hur det varit att åka bil så långt tillsammans med Emma. Jag tittade lite underligt på henne och sade "Vadå, var du också med nere i Laholm?". "Men ja, jävla offer, det är klart jag var". "Men du gillar ju inte ens hästar?". Nathalie glodde typ snorkigt på mig och svarade något i stil med "Jaha, och?"

I söndags så sade mami och Stefan att de skulle åka ner och hämta Dean (som hästen heter) på fredag, och då frågade jag om jag inte kunde få följa med, eftersom jag inte kunnat åka och kolla på honom. "Jodå, men då får du sova över med oss hos min mamma, för vi åker på torsdag och stannar hos henne en natt innan vi hämtar Dean på fredag". Jag tänkte det var rätt okej, ville ju så himla gärna följa med.

Nu har jag i alla fall bott i Daddans hus med Pat några dagar, så jag har inte pratat med Mami alls. Men för ett par timmar sen när jag checkar mobilen så stod det "Det blir inget på torsdag jag och stefan åker fram och tillbaka på fredag så får du träffa honom hemma sen." Jag blev lite nere, fattade inte alls varför jag inte skulle få åka med, och svarade "Men vrf kan inte jag få åka med er på fredag då?"

Sen ringde mami, och när jag frågade varför jag inte fick åka med så sade hon "Ja, men... allt blev så himla krångligt. Helt plötsligt ville alla följa med, och Viktoria blev jättearg på Stefan för att hon inte fick åka med, så de har bråkat. Du kan ju få träffa Dean hemma sen."

Hon fortsatte prata, men jag blev helt tyst en lång stund. Till sist lyckades jag få ur mig "Men vad har Viktoria med det att göra? Hon är ju ändå aldrig hos oss eller i stallet."

Tyst paus.  "Nej, jag vet... Men ändå".

Jag sade inte myckeet mer; jag hade så fullt upp med att låta bli att grina att jag knappt fick fram mitt "hejdå". Sen såg Pat såklart att jag var ledsen, och jag berättade för henne, men det är ju inte så mycket hon kan göra.

Jag känner mig verkligen jätteledsen på dem. I alla år så har det varit jag och mamma som hållit på med hästar; jag som varit med mamma i stallet, vi som ridit ihop, vi som tränat, vi som haft Minus, vi som... jag vet inte, det har varit vi och hästarna, liksom. Även när jag fick i princip sluta för att skolan och jobb kräver i princip all min energi, så... jag vet inte, och sen helt plötsligt så är det som att Emma ska ta min plats. Det känns som om de försöker dra ihop en ny liten familj, och ska lära Emma allt det jag lärt mig så att hon kan bli någon sorts jävla ersättare, bara för att jag inte kan längre. Det här med Dean känns så jävligt att jag inte kan låta bli att grina. Jag har aldrig tyckt illa om Viktoria, hon är faktiskt jätteschysst, men när mami och Stefan gör såhär så blir jag så jävla ledsen. Jag är ingen jävla expert på Stefan och hans familjerelationer, men Viktoria är aldrig hos oss, hon har aldrig varit med min mamma och aldrig hållit på ute i "vårt" stall. Och nu, bara för att mamma köpt häst, så ska hon helt plötsligt med också, och då ska inte jag heller få följa med utan bli knuffad åt sidan.

Jag hatar dem verkligen just nu. Hur fan kan de bete sig så? Visst, jag är arton, jag ska iväg till hösten, jag är i princip vuxen och ska klara mig själv - och då betyder det tydligen att de bara kan behandla mig som skit och byta ut mig mot Stefans ungar istället. Det är som... som "jaha, nu är du arton, nu kan du dra för vi har andra barn att uppfostra och ta hand om och som vi gillar bättre än dig."

Jag har aldrig ogillat Stefan eller mina "styvsyskon" - och jag har aldrig betett mig illa mot dem. Men just nu så avskyr jag dem så jävla mycket, och är så jävla ledsen och sviken att det känns som att jag ska gå sönder innuti. Jag önskar att allt var som förut. Jag önskar att jag fortfarande var värd nåt. Jag önskar att mami aldrig hade träffat Stefan, och att jag hade insett tidigare att i det här jävla fucking livet så måste man slåss, rivas bitas, klösas mot alla andra bara för att inte bli ifråntagen det och de man älskar.

Om jag hade vaktat min plats lite bättre, så kanske jag inte hade suttit här idag på pappas soffa och gråtit över att några andra barn fått mitt liv.