Mami (ropar ifrån köket): "Vet du vad Stefan? Imorgon ska Dean få en ny box-granne".
Stefan: "Va? Är det sant? Vad är det för en?"
Mami: "En frieserhäst".
Stefan (går förbi utanför mitt rum): "Åh, är det dom där stora svarta? Som har massa hår på benen?"
Jag (viskar): "Hovskägg heter det, Stefan".
Stefan (ropar): "Jag menar, är det de som har så mycket hovskägg, Susanne?"

Asgarv x 2. Guess you had 2 be there.

För bara några minuter sen så loggade jag in på Facebook för första gången på x antal veckor, och såg att jag fått en friend request från Petra, som jag delade rum med under min korta tid på BRS. Självklart gick jag in och kollade på hennes profil, och gissa vad som hände? Jag fick ett helt galet begär efter att åka tillbaka till BRS.

Missförstå mig inte. Jag vet att min "ryggskada" drogs upp för att arbetet var för tungt för den, och under de värsta ögonblicken ville jag bara skrika och gråta. Men för den mesta tiden så var det UNDERBART, och när jag såg Petras foton från BRS så insåg jag plötsligt att jag inte är klar.

Jag ska nog inte ens försöka förklara hur jag känner det - för jag vet att det bara kommer låta helflummigt och helt mongo. Men vad jag ska göra är att gå in för stenhård fysträning och rehab av min rygg, och höra av mig till BRS. Jag tänker inte låta mina negativa tankar, förkärlek för att ge upp och småhandikapp styra mitt liv.