Lokalen som glasskiosken är i luktar i brist på bättre ord grymt mycket mögel/blött trä, och det finns varken varmvatten eller ordentliga lampor. Kylan i glassdiskarna är jätteojämn, så ena dagen är glassen så hård att den trillar i bitar när man ska skopa upp den, och nästa gliden skeden genom som om det vore smält smör. Allting blir jättefort kladdigt och äckligt också, och när det kommer sådär sinnessjukt mycket kunder (som det brukar göra så fort solen tittar fram) så stiger värmen till närmare trettiofem grader inomhus. Så kladd, stress, mögellukt, isärtrillande glass, rinnig mjukglass, kaffepulver över hela golvet, otrevliga kunder och skrikande småbarn.... Fy fan, rent utsagt.

Idag hade jag också en sån fruktansvärt otrevlig kund. Det hade varit lugnt hela morgonen eftersom Marstrand låg inbäddat i ett regn-och molntäcke, så när jag skulle äta lunch fick jag lov att "stänga" kiosken, eftersom de tjejer som vanligtvis byter av under lunch från Handlar'n "inte kunde avvaras". Så jag stängde dörren (som självklart inte går att låsa), började äta - och rätt som det är rycker en fet, surmulen gubbe upp dörren och klampar in med två tanter i släptåg. När jag säger "ursäkta, men det är faktiskt lunchstängt" så blängde han skitsurt på mig och fräste "Vad fan, ska man inte få köpa lite glass eller?". Jag skulle ha slängt ut jäveln där och då, om det inte hade varit för att tanterna såg så rara och snälla ut. De beställde i alla fall, men kunde tydligen inte svenska och pekade på olika glassorter hela tiden, och när jag frågade för säkerhets skull "Ja, men är det romrussin du vill ha?" Så lade gubben näsan i blöt och gav elaka kommentarer om att jag tydligen hörde dåligt och var inkompetent.

När den första tanten fått sin glass så frågade gubben plötsligt "Har ni olika märken på glassen eller? För ni har ju en glassbox från Triumf och en annan från Diplom-is?"

"Glassboxarna är ganska gamla, så det kan hända att ägaren har haft både Triumf och Diplom-is genom åren" svarade jag, "men i år kommer all våran glass från Diplom-is".

"Jaha ja, så ni kör med falsk marknadsföring då", grumlade han, och jag blev så in i helvetes förbannad. Såhär i efterhand önskar jag verkligen att jag hivat ut åtminstone gubben, men istället sade jag helt iskallt hur mycket summan blev och drämde nästan tillbaka växeln i handen på honom. De två damerna tackade, men gubben stövlade självklart bara ut och lämnade efter sig en flod av vatten på golvet. Självklart stängde han inte dörren heller, trots att den varit stängd innan han kom in och det var världens busväder ute. JAG HATAR SÅDANA JÄVLA MÄNNISKOR! 

Jag var irriterad nästan hela tiden fram tills att jag blev avlöst vid tre, och då fick jag ändå vänta femtio minuter innan bussen gick hem tio i fyra. Det är verkligen jättekorkat, bussarna går tio i varje heltimme, men för att hinna med den så måste man på färjan som går halv - och jag får inte gå en halvtimme tidigare från jobbet (för att inte nämna att man är ensam i kiosken, så då skulle man få stänga tills avbytaren dyker upp). Istället får man vänta i nästan en timme på 312-bussen, och sen ytterliggare en halvtimme på Nils Ericson Terminalen innan min buss går hem. Så om jag åker buss både till jobbet och hem så pendlar jag fyra timmar varje dag. Tack gode gud så brukar Ulla hämta mig efter att jag slutat, men idag hade de lovat att åka och hälsa på bekanta, så jag fick ta mig hem kollektivt. Västtrafik står också på min bad side idag. De planerar sjukt dåligt, verkligen, både vad gäller busstider och folkmängd.

Sista grejen jag ska klaga över är de skitungar som sitter med sina mobiler på bussen och spelar massa jävla musik högt. ALLA VILL INTE BLI TVINGADE ATT LYSSNA PÅ ER JÄVLA HIPHOPSKIT, RÖVUNGAR. DET FINNS FÖR FAN NÅT SOM HETER HÖRLURAR OCH HÖRSNÄCKOR!

nej, jag ska lägga på någon LP och försöka drifta av lite, och se till att glömma den här dagen.

//Cadie