Fuck this shit

JA, Jag SUGER. Så har vi det avklarat. Honestly speaking though, så är jag för tillfället dålig på det här med bloggandet eftersom min älskade MAC dator Taylor hatar blogg.se. Bland de saker som händer kan nämnas att mellanrumen i texten försvinner på de publicerade inläggen, att "tool baren" när man skriver inlägg tas bort OCH att det inte går att ladda upp bilder. Min allra bästa partner in crime Pat ska fräscha upp designen på bloggen de närmst kommande dagarna, så jag kommer nog inte skriva någonting under tiden. Jag är en sån där barnslig människa som blir jättesur och vill ge datorn utegångsförbud eller nåt när den jävlas, men hopefully Pat can get it on better thoughts. Hasta la vista, CadieJay

2172 men

Alex: Jag pratar i tel och ser på 2 172 men, själv? =) 
Alex: 2 172 men? Hmm, nytt program I guess
 
Jag: Haha, japp, har du producerat det själv? ;)
 
Alex: Japp, tänkte att 2 1/2 men var roligt, men de behövde fler karaktärer. Så det så.
 
 
AWESOMENESS.

"Day after-Monday"

BU!
 
Jag är verkligen stolt över mig själv och min inkapacitet (hittade jag just på det ordet eller finns det?) att dokumentera bits and pieces av mitt liv. Ett litet inlägg om dagen, är det för mycket begärt av mig själv?
 
Apparently.
 
Gårdagen, i alla fall, spenderades hos my bestest partner in crime Pat. Vi har planerat att träffas ända sedan i julas, men eftersom vi båda A) suger på att planera, B) Är aldelles för fattiga för att betala 100 kr i bussbiljetter tur/retur och C) istället messat som små gnagare på crack, så har det inte blivit av. Den senaste veckan har våra samtal gått i stil med "Ja, men jag kommer imorgon". Att jag faktiskt släpade mig dit, alltså, är nästan förvånad över mig själv.
 
Medan jag ändå är inne på att ta sig runt, så känner jag att jag måste gnälla lite över familjens uppenbara bilbrist. En av anledningarna till att jag hade så "bråttom" att ta körkort var väl för att kunna låna en av familjens bilar, om man behövde åka någonstans. Det verkar liksom ha varit en självklarhet för alla. Men nu när jag faktiskt får köra själv, då är jag tydligen en trafikfara som inte kan släppas iväg med deras dyrbara motoriserade skridskor. Några saker jag fått höra är "Vi bedriver ingen jävla taxi-verksamhet", "En Mercedes är ingen leksak man bara åker runt och roar sig med" och klassikern "Det fattar du väl att jag inte släpper iväg dig med min bil". Den ENDA som varit mer... lättsam över att låna ut sin bil är daddan, och hans bil är sjutton den dyraste, finaste i hela släkten. Folk är skumma, ibland.
 
Anyways, jag var hos Pat igår, och tog bussen av ren rebellism (nytt ord? gammalt?) för att Ulla vägrade låna ut bilen i vad som kändes som ett försök att hålla mig hemma. Åh, vad uppretad jag var! Väl hos Pat så blev det mest prat, prat, prat om våran planerade, sammanslagna 20-årsfest, och man kan väl minst säga att vi har lite delade åsikter om saker och ting... Det blir verkligen upp till bevis att se om vi kan samsas i slutändan.
 
Jag fick också en julklapp av Pat (självklart hade jag glömt min till henne hemma i stressen att komma iväg) som var fyndigt inslagen i en Avril Lavigne plansch. Tjejen var ju den första artist jag någonsin lyssnade på, så jag erkänner villigt att jag fortfarande är barnsligt förtjust i hennes musik :)
 
The second funny thing that happened skedde när Pat och jag satt och bläddrade i våra gamla skolkataloger för att vara säkra på att vi inte missat att skriva upp någon på gästlistan för festen. Hon berättade att hon hade fått ett "ritblock" av sina föräldrar, där framsidan var en bild från studenten, och visade mig det. "Gabriella kom med i bakgrunden" sade hon, men när jag kollar närmare på bilden så tyckte jag att jag kände igen de andra personerna som förevigats.
 
Jag: "Men... det där ser ju ut som min pappas videokamera. Och hans näsa. Och hans flint."
 
Pat: "Nej, det kan det ju inte vara".
 
Jag (bläddrar bort plasten som täcker bilden): Men vad fan! Det ÄR ju min pappa! Och min kusin!"
 
Pat: ..."VA?!"
 
... Jag blir galen på det här. Uppdateringsverktyget bara tjafsar med mig, så jag försöker få in bilderna på Pat's målarbok lite senare.
 
Over and out,
<3 Cadie

Vodou & Friendship gone bad

Banner för världskulturmuseets utställning.
Idag har jag spenderat större delen av dagen på världskulturmuseets Vodoo (Ja, jag stavar det "Vodoo" och inte "Vodou" som de tycker) utställning tillsammans med X - som jag jobbade tillsammans med under mina (katastrofala) två veckor som värvare för Läkare utan gränser. 60 kr i inträde gick det på, men som alltid så hade världskulturmuseet lyckats fantastiskt bra med sina utställningar. Föremålen för Vodoun hade om jag fattade det rätt lånats från en samlare bosatt på Haiti, som under åren fått ihop över 2500 föremål! Jag tror ju absolut på att världen är full av andar, demoner, gudar, väsen etc, och när man gick in i "utställningskammaren" så kändes luften... tangible, på något sätt. Stackars X fick stå ut med mina rysningar och gnäll om "hur läskigt det var". Jag hoppas verkligen inte att jag gjorde några andar förbannade - större respekt för en kultur kan man nog inte få.
På tal om... X, som jag kommer kalla honom här i bloggen (Föräldrar går väl bra att skämta med utan tillåtelse, men kompisarna tycker jag man ska vara rädd om), så har jag suttit i funderingar ända sedan jag kom hem. Vi har kännt varrandra några månader nu, fast bara träffats ett par, tre gånger. För mig känns det som att vi balanserar lite på gränsen mellan "bekanta" och "vänner", och jag har väldigt svårt med att hålla mina "Hjälp, jag har aldrig umgåtts med en annan människa" fasoner i styr. Det kanske har att göra med mobbningen och den påföljande depressionen som stalkade mig ända upp i gymnasiet, men alltid när jag lär känna någon ny som jag faktiskt skulle vilja ha kvar i mitt liv, så blir jag socialt handikappad. Min hjärna stänger av, för det första, så jag får riktiga problem med att uttrycka mig, och istället går jag mest runt och är tyst, eller tjattrar på om helt meningslösa saker jag själv inte ens är intresserad av. Sen blir jag stel som en pinne så fort personen i fråga kommer närmare än en halv meter, får lite lätt panik och glömmer bort att andas.
Det lustiga är att efter att ha varit sån här några gånger, så kommer jag liksom "över det", och den där jobbiga tafattheten är som bortblåst. Tråkigt nog så har det hänt några gånger att folk trott jag inte tycker om dem eftersom jag agerat så stelt och konstigt, och vips, så har jag lyckats pusha bort ännu en person jag verkligen börjat tycka om.
Till er som börjat umgås med mig, eller lär känna mig i framtiden: Jag tycker inte illa om er; Jag kan bara inte styra mitt förrädiska undermedvetna. Ni är jättefina människor som jag vill lära känna bättre och ha kvar i mitt liv.
Stackars Alex (en av mina bästa vänner), som stod ut med mig i flera veckor innan jag blev någorlunda normal igen. Men jag älskar dig, och ni andra, för det. Lite ros till mina fina kompisar Alex, Sarah, Hanna och Pat som alltid är där för mig. Love you guys! <3
XxX,
Cadie

Saturday

*host host*
Ja, det här med "third time's a charm" verkar ju verkligen stämma på mig... Jag kom ju upp i hela tre inlägg innan jag lät bloggen damma igen på nytt xD
Quick update on what's been happening since last time:
* Jag har, efter massor av pengar, tid, blod, svett och tårar, lyckats ta mitt körkort. Otroligt nog gick både teorin och körprovet på första försöket, och bilden på körkortet ser inte ut som min daddas MiniMe. Amazing. Tack, Gud.
* Jag har Komvux och universitetsstudier framför mig i 2 månader, kurser som jag verkligen ser fram emot att få läsa. Vad sägs om "På teatern i Athen", "grekisk mytologi", "Isländska steg 1", och Ma A+B? Hussay!
* Den 29 Februari åker jag till London, the beloved city of my dreams, för att gå en 1-månaders jobbgaranterad utbildning. Även om jag rynkar lite på näsan åt att bo i sovsal och dela dusch med femtio andra, så ska det blir grymt kul. Vanilla latte från Starbucks, how I've missed you!
* Jag har gjort slag i saken och köpt min drömhund. Eller rättare sagt, jag har betalat för en valp som inte fötts än. Den lilla godingen är en blå (alltså grå) American Pitbull terrier (ni fördomsfulla får ett finger av mig) tikvalp som flyger från Florida till Sverige i början av oktober. Jag är så förväntansfull, verkligen. <3
* Jag har beställt ett par underbart sköna boots från Dinsko (länge leve fuskskinn!), en grymt snygg onepiece samt MCR-jacka från Chicy.se, och diverse krimskrams från eleven.se. Jag vet att jag handlar mer när jag känner mig nere, men jag tror verkligen på att "Fashion is good for the soul". Inte överdrivet, besatt handlande, eller att behöva sminka sig i 2 timmar innan man går ut, men att kunna lyxa till det lite och pyssla om sig själv emellanåt är underbart.
Vi får se om jag orkar, och lyckas, hålla igång den stackars bloggen. Jag får sådana där perioder när det är jätteroligt att skriva, men sen tröttnar jag jättefort och blir ledsen på mig själv över att inte ha dokumenterat vad som hänt i mitt liv. Gah! Steg ett blir väl i alla fall att uppdatera designen lite. Det är alltid roligare att skriva om papperet är vackert, if u get what I mean.
xoxo,
<3 Cadie

Hovskägg heter det


Mami (ropar ifrån kök
et): "Vet du vad Stefan? Imorgon ska Dean få en ny box-granne".
Stefan: "Va? Är det sant? Vad är det för en?"
Mami: "En frieserhäst".
Stefan (går förbi utanför mitt rum): "Åh, är det dom där stora svarta? Som har massa hår på benen?"
Jag (viskar): "Hovskägg heter det, Stefan".
Stefan (ropar): "Jag menar, är det de som har så mycket hovskägg, Susanne?"

Asgarv x 2. Guess you had 2 be there.


Back to BRS?

För bara några minuter sen så loggade jag in på Facebook för första gången på x antal veckor, och såg att jag fått en friend request från Petra, som jag delade rum med under min korta tid på BRS. Självklart gick jag in och kollade på hennes profil, och gissa vad som hände? Jag fick ett helt galet begär efter att åka tillbaka till BRS.

Missförstå mig inte. Jag vet att min "ryggskada" drogs upp för att arbetet var för tungt för den, och under de värsta ögonblicken ville jag bara skrika och gråta. Men för den mesta tiden så var det UNDERBART, och när jag såg Petras foton från BRS så insåg jag plötsligt att jag inte är klar.

Jag ska nog inte ens försöka förklara hur jag känner det - för jag vet att det bara kommer låta helflummigt och helt mongo. Men vad jag ska göra är att gå in för stenhård fysträning och rehab av min rygg, och höra av mig till BRS. Jag tänker inte låta mina negativa tankar, förkärlek för att ge upp och småhandikapp styra mitt liv.

Yuck + Shopping

Tydligen så KAN man dricka för mycket kaffe - who knew? Jag önskar i alla fall att jag skippat den där sista latten idag, för nu mår jag pyton och känner det som att jag har en flubber fastmosad i bröstkorgen. Ugh!

Nåja, jag kom åtminstone utanför dörren idag på en något motvillig stadstur med mormor. Missförstå mig inte, jag älskar min mormor, men det brukar alltid sluta med att man är asirriterad, tjafsar och kommer hem skitsur. Idag lyckades jag dock hålla mitt temperament i schack - även om det mormor ibland säger får mig att se rött. Utlänningar borde inte få plugga i Sverige, alla tjocka människor är äckliga och fula, om affärerna inte har precis det hon vill ha är de som jobbar där dumma i huvudet... Ja, ni förstår.

Självklart vinkade en del av mina pengar hejdå också, det går inte att gå ut på stan för mig utan att köpa något. Det hänger ihop med hur min mentala hälsa är för dagen tror jag, för när jag mår riktigt dåligt och har ångest så handlar jag mer i ett försök att dämpa den. Idag var väl egentligen inte en sån bra dag, men eftersom det känns så osäkert med inkomst för tillfället så lyckades jag hålla mig själv någorlunda i schack. Jag köpte i alla fall lite prylar från bodyshop, kicks och akademibokhandeln - saker som alla borde rusa och införskaffa bums :)


Jag tror bilden talar för sig själv...

Cotton Hair Removal Strips - Bodyshop
Läppstiftprov - Bodyshop
Sugaring  Roll on Wax - Body Shop

För er som slipper vaxa och inte har en pappa som bidragit med björnpälsgener, så är sugaring det absolut smärtfriaste - och det bästa är att det även fäster på fjun. As far as wax strips goes, så är de "plastiga" remsorna som följer med i veets vax-burkar helt värdelösa. Hitills har jag klippt sönder lakan och använt, men nu hoppas jag att de här från Bodyshop funkar.


Morning in sleep-in-ville

Min dygnsrytm har seriöst blivit helt uppfuckad de senaste dagarna. Nu när jag inte måste gå upp så har jag verkligen fått utlopp för min inre nattuggla och sitter mer ofta än sällan uppe till minst klockan ett. Ibland får jag urges att gå ut mitt i natten också - fast oftast avstår jag dem i väntan på att få en liiiite större vovve i andra ändan av kopplet. Natha's stekspade med spik i är säkert kanon om man är förberedd för attack, men mot de snabba djävlarna hjälper den troligtvis inte.


Dagens/morgonens dilemma, bortsett från superångesten jag slagits med sen i förrgår, är mitt hår. Jag har sålänge jag kan minnas velat spara ut till midjelångt, och nu när håret börjar närma sig övre delen av midjan borde jag väl vara superglad. Men det är så mycket av det! Jag är jätteglad att jag inte har tunnt och flygigt hår som knappt täcker hårbotten, men på sommaren känns det verkligen som att ha på sig en rysk pälsmössa 24/7. Jag hoppas att en toppning och rejäl uppklippning av de översta lagrena gör det bättre (slitet, långt hår måste vara det värsta som finns i hårväg...), men eftersom de flesta frisörer är lömska djävlar som skiter fullständigt i ens önskemål så vågar jag inte riktigt boka tid. Dessutom har jag inte riktigt de tusen spänn klippning av mitt hår går på, så jag kommer troligtvis ta kökssaxen och gå lös vilken dag som helst.

Finns det någon lättskött, rockigare frisyr för långt hår som man inte vill kräkas på efter ett par veckor? I'm all ears!



Slow poke

I suck. Get over it.

However, you might just consider forgiving me after watching this:


God Bless Mac

Jag älskar min Macbook Taylor, speciellt att han sköter allt tekniskt, som uppdateringar, virusskydd och diskrensning helt på egen hand. Det enda jag behöver fundera över är vilken mindless hemsida jag borde besöka härnäst.

"But it can't break! I have a MAC!"

Tracking my *ss

Okej, jag är både fysiskt och emotionellt utmattad. Min sista sovmorgon (typ) innan det blir en vanlig vecka blev såklart förstörd av mitt huvud. Ni vet när man halvvaknar, somnar om, vaknar till igen, somnar om, och är för pigg för att somna sådär djupt men för trött för att gå upp? Jag mår inte bra efter sådana morgonar, och det är en sån jag haft idag :(
Just nu börjar jag känna mig smått orolig också över mina paket. Eftersom man bara får ha 15 kg incheckat baggage på RyanAirs plan, så skickade jag 4 paket på sammanlagt ca 30 kg med resten av mina grejer från postkontoret i Newmarket, fredagen innan jag skulle åka hem. Nu har det gått åtta dagar, och jag har fortfarande inte fått varken avi eller paket. Nu när jag går in och kollar på Parcelforce's hemsida (företaget jag skickade med) för att spåra mina paket, så ser jag att det står på "this is not a Tracked or Guaranted service" på mitt kvitto. FAN! Känner mig grymt arg på kvinnan på postkontoret som servade mig, eftersom hon sade att paketen var både försäkrade och spårningsbara. Hur sjutton går det ihop?
Paketen innehöll föressten bla ridkläder för 7000 kr, alla mina ridskor, jockeyhjälm, hårstylingprodukter och böcker. Om mina grejer är borta så är jag så jäkla screwed. Håll tummarna!

asocial med stort A

Nu är vi mitt uppe i mormors kalas, men min mage är jättearg så jag smet upp på övervåningen en stund och tog ett litet break från allt folk. Daddan och Aida har ändå inte dykt upp än - Jag såg deras bil köra förbi utanför fönstret och sprang ut för någon timme sen, men eftersom den aldrig kom tillbaka så var alla helt övertygade om att jag sett i syne. En halvtimme senare ringde han och sade att de hade kört förbi men åkt hem igen för att komma tillbaka senare när det inte är lika mycket folk. Jag förstår dem, men... ja, det lät lite asocialt.
Istället för att umgås med människorna där nere så browsar jag inne på Topshops hemsida och fortsätter mitt arbete med att välja ut vilka universitet i NYC jag kan/vill söka till. Först tänkte jag skicka in ansökningar till alla bara för sakens skull, men sen insåg jag att vartenda universitet tar ut en ansökningsavgift på minst 50 dollar bara för att behandla ens ansökan. Herregud, vad går egentligen amerikanernas skattepengar till, när de inte ens räcker för att göra eftergymnasial utbildning kostnadsfri?

Addiction

När jag satt och slötittade på "So You Think You Can Dance?" för ett par timmar sedan så var en av finalisterna en tjej som heter Kayla, och jag blev påmind om ett helt otroligt dansnummer hon framförde på programmet för x antal veckor sedan. Enjoy.

Kayla & Kupono - Addiction


Morgon den ? september

God morgon,
Idag har min mormor 75-årskalas, och hon har planerat i veckor för att få ihop allting så att det stämmer med gäster, tider och mat. Så självklart vaknar jag upp med världens magont :( Därför tycker jag lite synd om mig själv, men jag hade tänkt att rota igenom medicinskåpet och se vad jag hittar, så jag inte förstör mormors stora dag. Man fyller ju bara 75 år en gång!
Jag har lite svårt att greppa att vi som är "unga" idag faktiskt kommer nå 70-strecket också - och att det då kommer vara andra människor som inte ens är födda än som tagit över ungdomsrollen. Ena dagen sitter man och mår dåligt över universitet och skit, och sen är man helt plötsligt 80 år och har levt större delen av sitt liv. Man får vara tacksam ifall man har samma energi som min mormor vid den åldern - fast så stillasittande som den digitalt infödda generationen är så kommer våra leder nog ha murat igen sig innan vi blivit 60.
Okej, jag ska nog sluta skriva för tillfället, allting blir bara bittert och surt. Hoppas resten av världen får en jättefin lördag och njuter (seriöst!) av det härliga regnet.
<3 CadieJay


RSS 2.0